Varning för "virkningsraseriet" (år 1891). När kvinnor virkar överallt och någon blir förbannad

Händer det att vänner och bekanta rynkar på näsan åt att du virkar varje dag? Suck. Nå, du kan trösta dig med att precis samma sak hände när virkningen var en relativt ny konstart. För över hundra år sedan förfärades någon över att framför allt kvinnor gjorde just det: virkade överallt och hela tiden. Så förfärlig var denna aktivitet att det tarvades en upprörd tidningsartikel. Känner du igen argumenten mot (eller för) garnkonsten?

Hur mycket tid ägnar du åt garnp*rrsurfande?

Stundtals är det svårt att få ihop livspusslet, den berömda balansen. Jag tänker givetvis på den tid och kraft du lägger på att faktiskt sticka och virka jämfört med att surfa efter beskrivningar, lägga projekt i Ravelry-kön, spara pins på Pinterest och bläddra i stick- och virkböcker.

Men ibland snubblar du över något så glimrande att evighetsskrollandet känns som väl investerad tid. Som den syrliga, nästan frätande krönikan "Virkningsmanien", publicerad i Bohusläningen den 8 augusti 1891. På ytan ser den ut som ett angrepp mot (handarbetande) kvinnor, men mellan raderna kan du utläsa ett manifest.

Vid denna tid var kvinnlig rösträtt bara en vision för en del av befolkningen, och eftersom det inte ens fanns radio rörde sig trenderna långsamt. Ändå ondgör sig skribenten över att fröknar har drabbats av "virkningsfeber" och "virkningsraseriet".

Detta yttrade sig i att man knappt kunde "resa en timme på ångbåt eller jernväg, innan damerna dra upp en liten pung och börja sin virkning. Frågar m[a]n damerna, hvad de sysselsätta sig med, när de om sommaren vistas vid badorter eller sommarnöjen, så kan man vara säker om att få till svar: med virkning."

"Virkad dräkt (klädning och jacka) till barn om 2-4 år." Ur modetidningen Freja från 1891.

Varför var detta "oroande och icke så alldeles oskyldigt"?

Av två skäl:

1. Virkning är "onyttigt" handarbete.

”Stickar man på en strumpa, så blir det till sist ändock en nyttig strumpa, men virkar man i timmar och dagar, så blir det bara en eller annan onyttig grannlåt.”

2. Den får virkaren att koncentrera sig på sitt.

"Vid annat handarbete kan man vara med sina sinnen och tankar på annat håll och deltaga i ett samtal. Men se på henne som virkar: ögonen stirra på det fina handarbetet, hon är helt och hållet upptagen af sitt mönster... Det måste räknas, vändas och vridas i ett."

Mm! Kan det bli bättre? Eller värre? Jorå.

Under "de långa vinterdagarne är virknålen i stad och bygd nästan det enda vapen, som fruar och fröknar bruka för att odla sin själ och få tiden att gå."

Tänka sig. Det är precis därför jag virkar. För att odla min själ. Tack, 1800- och 1900-talets kvinnor, för att ni höll fast vid detta vapen.

/Anna, som tänker frossa i just svenska 1800-talsmönster som sommarnöje. Som tur är har Kungliga biblioteket digitaliserat många skrifter, för om man vill sitta på plats i läsesalarna får man givetvis inte ta med sig virkningen in.

Är det en sjal? Nej, en "fichu-pelerin". Ur modetidningen Freja år 1895.

Letar du efter något annat garngalet?

Säg hej!

Sök garnbus, sticklycka och virktokigheter:

Lär dig återvinna garn! (Planeten och din plånbok tackar på förhand.)

Mer garngalet? Få uppdateringar rätt i din mejllåda!

Nytt på Billigt-garn.net

• 

1. Varning för virkning! Historiska fördomar