Behöver du verkligen en garnvinda? Är det roligare att nysta garn med nystmaskin? Hur härvar du enklast? Om du tänker återvinna garn från gamla stickade och virkade plagg finns det smarta prylar som kan hjälpa dig. Vissa måste du absolut måste ha. Andra kan du tillverka själv. Men de flesta kan du klara dig utan. (Hörde du din plånbok dra en lättnadens suck?)
Den första frågan som jag brukar få när jag berättar att jag älskar att återvinna garn är "Repa upp gamla tröjor, varför då?"
Den andra, som kommer från personer som själva dyrkar stickning och virkning, är "Vad behöver jag?"
Och det är väl en typisk, västerländsk ryggmärgsreflex: Här har du en möjlighet att få billigare, miljövänligare och mysigare garn att sticka och virka med... så vilka prylar behöver du köpa för att uppnå det?
Jag vet, jag vet, denna idé om att investera i en pryttel för att lösa ett problem är liksom grunden för vårt ekonomiska system. Inre frid? Kosmisk harmoni? Varandets sanna essens? Jag skaffar det på avbetalning!
Men det måste kanske inte vara så. Och du som vill återvinna garn har möjligtvis lättare att tänka bortom de kortsiktiga konsumtionslösningarna. Hoppas jag.
Vad du verkligen, verkligen behöver för att återanvända, återbruka och återvinna garn till ny stickning och virkning är:
Det var det.
Sedan finns det mokajänger som gör ditt garnåtervinnar-liv så mycket enklare och smidigare. De flesta kan du låta bli att skaffa. Eller så kan du tillverka dem själv eller köpa dem på loppis eller i begagnatbutiker, om du tillämpar den där punkten om "tålamod".
Det enda redskap en garnåtervinnare behöver skaffa är en sprättkniv, alltså en liten vass pryl som du använder för att sprätta sömmar och pilla upp trilskande mohairtussar (plus för att rensa bort hårstrån från dammsugarmunstyckets borste och allmänt jox från kardborrknäppningars tänder).
Sprättknivar hittar du i sybehörsavdelningen på varuhus och i tygaffärer. De är inte dyra, och om du vill lyxa till det skaffar du en sprättkniv med långt och brett, ergonomiskt handtag. Sprättar du mycket kommer din hand att uppskatta det.
Om du inte har tid (råd har du säkert) att köpa en sprättkniv kan du istället använda en vass nagelsax. Alltså inte en nagelknipsare, utan en riktig nagelsax. Den är inte lika bra för pilliga sömmar som en sprättkniv, men den duger. Det tar bara lite längre tid och kräver lite skarpare ljus i din omgivning. Men en sprättkniv är billigare än en nagelsax, så skaffa en så fort du får chansen.
Med ett härvträ eller en härvel (grej med vev; liknar en garnvinda på fot) förvandlar du nystan till härvor. Härvorna tvättar du sedan för att bli av med krullet i det upprepade garnet.
Mitt härvträ köpte jag nytt, men min hemsnickrade härvel hittade jag på Stadsmissionen. De hade ingen aning om vad de sålde, bara att den såg "rustik" ut.
Och härvlar kan se mycket olika ut, särskilt om de är gamla och handgjorda. På bilden nedan ser du en knäpphärvel som finns i släkten. "Knäpphärvel" är inte bara är ett underskattat skällsord, utan också är ett förträffligt men omodernt redskap för garngalningar.
När du vevar spunnet (eller för garnåtervinnare: upprepat) garn till härvor slår en liten hammare ett slag varje X antal varv. Knäpp-delen är alltså ett räkneverk. Fast du måste hålla reda på antalet slag eller knäpp själv.
Men tillbaka till den enklaste sortens härv-redskap, nämligen ett härvträ.
Härvträts konstruktion är busenkel. Men det är kanske inte helt uppenbart hur den används. (Även om det engelska namnet, niddy-noddy, ger en vink.) Här är en demonstration på hur den fungerar:
Om du är händig på mer än stick- och virk-sättet kan du tillverka ett eget härvträ istället för att köpa ett.
Du kan till exempel använda
Det finns ingen anledning att sprätta iväg stålar på prylar när du redan har redskap — och kroppsdelar — att använda istället.
Innan jag skaffade härvträt härvade jag oftast över ryggen på en fåtölj, eller över underarmen. Men det finns fler sätt. Här är några:
Med garnvindans hjälp förvandlar du härvor tillbaka till nystan. Utan trassel.
Teoretiskt sett, teoretiskt, skulle du kunna sticka eller virka direkt från härvan. I praktiken? Nej, såvida du inte vill ägna din huvudsakliga garnomsorgstid till reda ut... eh, en riktig härva?
Härvor är enkla att tvätta och torka, men när det är dags att maska behöver du garnet samlat i ett prydligt nystan.
Och för att inte härvan ska krinkla till sig medan du nystar är det smidigt att ha en assistent som håller ordning på den. Visst vore det mysigt med en mänsklig hjälpredas händer, men en garnvinda brukar vara den som gnäller minst. Åtminstone om du smörjer den emellanåt.
Mina båda garnvindor är begagnatköp. Paraplymodellen fick jag av min mamma, som hittade den på en loppis. Ekorrhjulsmodellen köpte jag på Myrorna, som inte visste vad det var de sålde.
Flera garnbutiker på nätet säljer garnvindor i trä eller metall i paket tillsammans med en nystmaskin (mer om dessa mysiga manicker senare).
Du behöver ingen garnvinda för att hålla reda på härvorna, även om det är trevligt. Du kan också hänga härvan över en stolsrygg, be en familjemedlem hålla upp två händer att hänga härvan över, eller sätta härvan över knäna. Visst, såväl familjemedlemmen som knäna kanske käftar emot och protesterar mot garnarbete.
Om du har möjlighet att arbeta ostört — lyllo dig! — kan du även bre ut härvan på en bordsyta, och nysta därifrån. Garnstudio/Drops design demonstrerar ljudlöst (efter att nystaren först har klippt bort garntåtarna som håller garnet på plats):
Med en nystmaskin nystar du snabbt garnnystan som ser ut som stora, platta kakor. Mm, garnkaka! Du kan ta garnet från både insidan och utsidan av nystanet.
Min nystmaskin är inköpt per postorder, efter att min första present-nystmaskin gick sönder. Jag har fäst den på min ekorrhjuls-garnvinda för att ha en "lean mean nystning machine". Den tar inte upp mer än 29x30 cm i golvyta, vilket är välkommet i vårt lilla hem.
Jösses. Det är lätt som en plätt att nysta garn för hand. Dessutom är det meditativt.
Men om du vill ha ett nystan där du också kan ta garnet från insidan har du flera alternativ.
När du ska återvinna garn av vissa material ska du inte härva utan linda det runt stabila föremål innan du blöter ned det. Det gäller oelastiska garn, som syntetblandningar och lin. Idealiskt för detta är enkla förvaringsbackar i plast, med nätväggar, så att garnet torkar fortare efter att du har sköljt av det eller doppat det i vatten.
Den typen av stapelbara plastbackar brukar finnas billigt i olika sorters varuhus. Och så finns de i glada färger!
För garnåtervinnaren som återvinner garn från normala tröjor räcker det med fem plastbackar. Två för garnet från vardera ärm, en för fram- respektive bakstycke, plus en för halsmudden och övriga småstycken av garn.
Innan jag kostade på mig plastbackarna (för ungefär 50 kronor, sammanlagt) använde jag vad helst som fanns hemma och var vattentåligt: hinkar, baljor, plastbrickor, skärbrädor, kastruller, stora glasflaskor med borttagen etikett.
Sugen på att samla på dig ännu fler bra att ha-prylar för att återbruka garn? Det kan hända att du faktiskt redan har dem hemma!
När du har härvat ditt återvunna garn behöver du knyta något runt härvorna på ett par ställen för att härvan inte ska trassla till sig i tvätten. Garnslamsor passar utmärkt! Och för att garnstumparna inte ska sabba ditt garn behöver de vara färgäkta. De ska alltså inte läcka färg när de är blöta. Eller torra.
Mina garnstumpar har jag samlat på mig genom år av stickande och virkande. Varenda ljus och krympfri garnbit på cirka 15 till 20 centimeter lägger jag i min garnstumpsbytta, som jag tar fram när det är dags att härva garn. Och när jag behöver maskmarkörer, alltså virk- och stickmarkörer.
Du kan förstås använda nytt köpegarn, även om det känns fel i sammanhanget. Satsa i sådana fall på ett vitt eller oblekt garn i bomull eller bomull/akryl.
Är slakttröjan som du ska återvinna garnet ifrån knottrig av noppor? (Okej, köp inte supernoppiga tröjor, för garnet kommer bara att fortsätta spy ut sig blemmor av korta fibrer. Urk.) Ett par försiktiga tag med en engångsrakhyvel är ett effektivt sätt att bli av med irriterande noppor, innan du sätter igång att repa upp.
Det sägs finnas bra batteridrivna noppbortagare som gör annat än bara väsnas, men jag har ännu inte stött på något som rakar tröjor bättre än en hyvel.
Hur kul är det att återvinna garn? Ibland är det dubbelt så roligt! Om plagget du repar upp är stickat eller virkat i två trådar, alltså garn från två nystan eller koner, kanske du vill dela på det dubbla garnet. Alltså få två separata nystan, och tunnare garn.
För att undvika trassel och knorv är det bra att ha ett verktyg som håller fast plaggdelen — eller nystanet — medan du skiljer trådarna åt. Min favorit är den där sortens hårspänne som ser ut som en krokodilkäft, men jag använder även pennor, klädnypor, pappersklämmor och gummisnoddar.
Tycker du att det vore smart att känna till ditt återvunna garns löplängd? Eller vill du räkna ut om garnet räcker till det du vill sticka eller virka, alltså garnåtgången? Då behöver du en köksvåg eller brevvåg! Och ett måttband, förstås.
~*~
Har du någon mer fundering kring garnåtervinning? Fråga på!