Virka ett linne av mormorsrutor — i din egen storlek, med dina egna garnrester. Och du behöver bara 12 kvadrater för att skapa ett plagg som passar just dig. Smart och enkelt! Virka klassiska mormorsrutor eller någon annan variant, och sätt ihop dem efter din egen kropp. Följ bara denna gratis beskrivning och skiss.
Vad känner du för att virka mormorsrutor?
Älskar du att virka dem?
Avskyr du att virka ihop dem?
Jag förstår dig. Min hatkärlek till dessa tingestar är väldokumenterad.
Men nu är det så att jag är född på 1970-talet. Det innebär att det är min... födslorätt? ...arvsynd? ...plikt att bära mormorsrutor på kroppen, hur mycket jag än ogillar att sy ihop alla de miljoner fyrkanter som jag lika obligatoriskt måste producera.
Därför: virka ett linne av monsterrutor! Det förvandlar något stolpigt till ett nästan förnuftigt, genomförbart projekt.
Jajamensan, du kan virka ett linne av stora kvadrater. Ett som visserligen skriker "Du har virkat dina egna kläder!" men inte lika uppenbart stämplar dig som någon som klär sig i grytlappar och babyfiltar.
Eftersom det räcker med 12 stycken behöver du inte slösa bort så mycket av din pysseltid på att virka eller sy ihop mormorsrutorna. Alltså, mormorsvirkandet i sig är det väl inget fel på, men monteringen! Det är en helt ny värld av förvirring och förtvivlan.
Hur stort blir linnet? Nästan precis så stort som du vill. Det beror nämligen på hur stora kvadratder du virkar, och vilken metod som du använder för att mojsa ihop dem. Du kan alltså anpassa linnet till precis din storlek, och om du vill ha linnet lite längre (och anständigare) virkar du bara på några extra mormorsvarv.
Ja, det är enkelt. Och busigt. Busenkelt.
Nästan lika enkelt som
Men du ska få en lite tydligare beskrivning, som du anpassar till dina garn, din kropp, din smak. Låt oss börja med...
Hur går mormorsrutorna ihop?
Aha! Det är det som är busenkelt!
Det är så enkelt att du inte ens behöver använda klassiska mormorsrutor, utan kan använda någon annan typ av virkade (eller stickade) kvadrater, precis hur du vill.
Dina 12 rutor hänger nämligen ihop på detta vis för att bli ett linne:
Rutorna sitter alltså på diagonalen, och linnet blir V-ringat både fram och bak eftersom båda sidor är lika. Och sedan har det spetsiga flärpar nedtill.
Du har fem mormorsrutor på diagonalen i ett kryss på framsidan, fem mormorsrutor i ett likadant kryss på baksidan, och en ruta i vardera sida vid midjan.
Du kan också virka ett plagg som är mer tunika än linne, genom att pilla ihop 16 kvadrater, alltså en till på fram- respektive bakstycket, och ytterligare två sid-mormorsrutor:
Men det kan kännas snyggare att förlänga 12-kvadratslinnet med extra stolpvarv, eftersom den där rutan som pekar fram mellan benen kan väcka vissa oönskade associationer.
För att virka ett linne av 12 mormorsrutor eller andra kvadrater behöver du
Oroar du dig för att dina restgarn inte ska räcka? Lyllo dig! ...höll jag på att skriva, men jag fattar: det är jobbigt när planer spricker i förtid och linnen knappt täcker lökarna.
Det finns ett enkelt sätt att räkna ut garnåtgången (eller åtminstone göra en väldigt kvalificerad gissning), och det är att använda mät och väg-metoden.
För att räkna ut hur mycket garn du behöver för ett sådant här mormorsrute-linne, och för att ta reda på om dina utvalda restgarn räcker, behöver du
Väg din första mormorsruta. Notera vikten på ett papper en i en anteckning på mobilen.
Hur mycket garn behöver du totalt? För 12 rutor behöver du 12 gånger vikten av en ruta, plus lite till för kantning, sömmar och axelband. Säg 20 % till.
Exempel:
Om din första mormorsruta väger... säg 20 gram, behöver du minst 12*20 gram, det vill säga 240 gram. Och så lägger vi till 20 % till för livets jäkligheter. Det blir 288 gram.
Lägg nu dina hopsamlade restgarn eller andra nystan plus din prov-ruta på digitalvågen. Väger de tillsammans minst 288 gram? (12 rutor + 20 % extra) Grattis! Du har tillräckligt mycket garn. Lek loss!
Så hur virkar du nu linnet?
Du behöver givetvis virka själva rutorna, och om du har en klassisk eller mer spännande mormorsruta i åtanke kan du sätta igång att virka meddetsamma.
Men efter ett gäng varv behöver du fundera på när du ska sluta. Det vill säga tänka på hur stora rutor du behöver göra. Låt oss undersöka saken nu.
Eftersom du virkar mormorsrute-linnet efter din egen storlek måste du ta reda på hur stora kvadrater just du ska virka.
Och det gör du genom att mäta och räkna ut hur brett linnet ska vara över bröstet, alltså det färdiga bystmåttet. I det ingår både ditt eget bröstmått och rörelsevidd. (Om du vill göra ett längre linne kan du istället använda höftmåttet.)
Vad är rörelsevidden? Standard: 3—6 cm, bekvämt: 6—8 cm, löst: 10—15 cm. Det gäller alltså fladdret i virkade och stickade tröjor, inte avståndet i köer.
För tajta linnen behöver du ingen rörelsevidd alls, eller till och med negativ rörelsevidd, det vill säga att linnet är smalare än dina egna mått. Eftersom kvadraterna sitter på sniskan blir de tillräckligt töjiga för att även bäras lite tajt. Lite.
Tycker du att det är svårt att mäta dig själv över bröstet? Och att försöka chansa på lagom rörelsevidd?
Låt tillskärningsproffsen och modejättarna sköta det åt dig.
Det smartaste sättet att få fram ett bra mått till ett välsittande linne är att helt enkelt strunta i att mäta på kroppen, och istället mäta på ett plagg som du har hemma och som du trivs med.
Ta fram en tröja eller ett linne ur garderoben, en som passar dig bra och sitter skönt utan att vara tajt, och mät tvärs över bröstet på den.
Multiplicera med två. Då får du fram det bästa bröstmåttet för dig, inklusive rörelsevidd.
Jag fick 47*2 = 94 cm på min favorittröja. Ibland sitter den tajt, ibland löst, beroende på hur många Ballerina-kex jag har ätit.
När du har mätt eller räknat ut vilket bröstmått du helst vill ha... ja, alltså på linnet, inte hur stora baloobas du önskar att du hade... dela det måttet med fyra. Varför? För att omkretsen av mormorsrute-linnet består av fyra kvadraters diagonaler.
Jag fick 94/4 = 23,5 cm.
Så långt är allt mätt. Men nu ska idealet möta verkligheten, genom att du virkar en eller ett par prov-kvadrater.
Då måste du först ha koll på hur du virkar mormorsrutor.
Jag har virkat mina plättar på precis samma sätt som mina monsterrutor, det vill säga genom att vända vid varje varv. Det går snabbt och lätt, och passar särskilt bra för rutor som du vill ha enfärgade, eller med mer slumpartad randning där dina restgarn rockar loss.
Det är alltså grupper om tre stolpar, med en luftmaska emellan på raksträckorna. I hörnen har du två grupper om tre stolpar, med två luftmaskor emellan.
Givetvis behöver du inte virka något så trist som traditionella mormorsrutor. Såvida du inte är född på 1970-talet, för då är det som sagt obligatoriskt. (Och mormorsrutor finns i många varianter.)
Linnet är uppbyggt av kvadrater. Sticka dem, kroka dem, fläta dem av remsor från chipspåsar, vad du vill. (Om du är född på 1980-talet bör du överväga att sy något av skurtrasor.)
Och vill du virka kan du lirka fram vilka sorts kvadrater du vill, men se till att de blir luftiga och sladdriga, inte kompakta. Du virkar ett linne, inte ett åbäkigt bröstpansar.
Eftersom mormorsrutorna sitter på diagonalen i linnet måste du också mäta dina provkvadrater på diagonalen.
Eller inte. Föredrar du Pythagoras sats kan du dividera ditt fjärdedels bröstmått med kvadratroten ur två (ungefär 1,4) för att ta reda på hur stor sidan av kvadraten ska vara. Va? Inte det? Säkert? Matte som är så kul!
Jaja, mät diagonalen. Hur många mormorsrutevarv behöver du för att rutan, på diagonalen, ska vara lika lång som fjärdedelen av ditt önskade bröstmått?
Och du, om du använder nytt bomullsgarn är det säkrast att tvätta och krympa din virkade fyrkant innan du mäter den. Ledsen, men om du använder återvunnet garn blir livet så mycket ljuvligare.
Sannolikheten att din kvadrat är exakt, på millimetern så stor som du vill ha den är minimal.
På ett avslutat varv kommer din mormorsruta säkerligen att vara en aning för stor eller en aning för liten. Då kan du manipulera storleken på detta vis:
När min provkvadrat var 10 varv stor mätte den 24 cm på diagonalen. Det var 0,5 cm större än det mått jag var ute efter.
Den metod som jag tänkte använda för att virka ihop rutorna — smygmaskor i bakre maskbågarna — skulle inte påverka storleken på rutorna. Kunde jag acceptera att virka ett linne som blev 0,5*4 = 2 cm vidare än jag hade tänkt?
Självklart! Då kan jag äta fler Ballerina-kex! Hellre det än 6 cm tajtare, vilket linnet hade blivit om jag stannat vid 9 varv.
Har du kommit fram till hur stora monsterrutor du behöver? Bra!
Det bästa med mormorsrutor är inte att de är så enkla att virka, utan att de är så lätta att smuggla ned i väskan. Du kan småpilla med dem mest hela tiden: på bussen, i kön i affären, ute på utflykt och picknick.
Ja, det är härligt. Men försök att hejda dig när du har virkat 12 kvadratiska lappar. Det är (nästan) allt du behöver.
Om du behöver våtspänna rutorna nu? Nej, det räcker med att du "formar i fuktigt tillstånd" när linnet väl är färdigvirkat, åtminstone om du virkar mormorsrutor med vändningar.
Om du har virkat alla dina rutor i en och samma färg har du inte så mycket att fundera på. Annars behöver du klura ut var de ska hamna, på framsidan och baksidan, längst upp och ned.
Jag valde att placera de mörka rutorna vid midjan och på bakstycket, i förhoppningen om att det skulle ge en illusion av en midja.
Och hur ska du sy eller virka ihop? Välj det sätt du föredrar, eller testa ett nytt.
Egentligen föredrar jag att virka ihop mormorsrutorna samtidigt som jag virkar det sista stolpvarvet, men här valde jag att virka ihop färdiga rutor från rätsidan, med smygmaskor i en avvikande färg.
Det är buslätt! Lägg bara de färdiga rutorna kant mot kant, och kör ned virknålen i de yttersta (bakre) maskbågarna. Först i den ena rutan, sedan den andra. Och håva upp garnet. Stickskolan har en utmärkt guide till hopvirkning med smygmaskor (via Internet Archive), till dig som vill följa en mer ord- och bildrik beskrivning.
Sy eller virka ihop alla kvadraterna, tills linnet är som en taggig tub.
Det är smart att virka en överkant. Dels för att förlänga linnet en aning, dels för att göra kanten tillräckligt stadig för ett axelband.
I min version virkar du överkanten i två varv.
Första varvet på överkanten är ett mormorsvarv, alltså ett med stolpgrupper. Du kan skippa luftmaskorna mellan stolpgrupperna (utom i hörnen) för att tajta till varvet.
Virka två grupper om 3 stolpar med 2 luftmaskor emellan i de utåtriktade hörnen.
När du kommer till de inåtvända hörnen, gör så här: Virka 3 stolpar i luftmaskbågen före V-hörnet. Virka 1 stolpe mitt i det inåtvända hörnet. Virka 3 stolpar i luftmaskbågen efter hörnet.
Virka nu ett varv med fastmaskor, för att göra kanten mer stabil. I de utåtriktade hörnen: 2 fastmaskor. I de inåtriktade hörnen: 2 fasta maskor tillsammans, alltså en minskning.
För att din tub av mormorsrutor ska bli ett linne behöver du axelband. Hur långa ska de vara? Precis så långa eller korta som du vill. Vill du visa mycket klyfta eller bara lite? Vill du att linnet ska täcka en särskild behå?
Experimentera genom att knyta fast ett stumt skräpgarn (tänk bomull) i minst ett utåtriktat hörn på bakstycket, gärna båda. Ställ dig framför spegeln och dra och måtta med skräpgarns-bandet tills det känns lagom och ser bra ut. Knyt fast i motsvarande hörn på framstycket. Ta av och mät längden på skräpgarnet mellan de två hörnen. Klipp sedan bort skräpgarnet.
OBS! Axelbanden ska både få linnet att se bra ut och göra det lätt att ta på och av. Var inte rädd för att experimentera vidare med skräpgarnet.
Hur vill du virka axelbanden? Jag satsade på tre varv i fastmaskor, med vikta kortändar. Det håller lite bättre för tyngden av alla morrmorriga rutor. Därför lade jag till 3 cm på mitt axelbandsmått, för att få 1,5 cm vikmån i vardera kortände på banden.
Sy eller virka fast axelbanden i de utåtriktade hörnen upptill. Prova. Ser det bra ut? Känns det okej?
Toppen! Men för att hela toppen ska bli toppen behöver du förmodligen...
När du kollar dig i spegeln, tycker du att du har lyckats virka ett linne som är tillräckligt långt?
Mitt täckte precis naveln, och eftersom jag är född på 1970-talet är det också min plikt att dölja min kropp för omvärlden så mycket som det bara är möjligt.
Därför virkade jag flera förlängningsvarv, på samma sätt som som den extra mormorsranden till överkanten på linnet. Alltså två stolpgrupper med två luftmaskor emellan i utpekande hörn, en stolpe utan bredvidliggande luftmaskor i inåtgående hörn.
Om du vill virka de förlängande ränderna utan att vända, virka smygmaskor till närmaste luftmaskbåge när du kommer till ett nytt varv.
För mig var det lagom med sju extravarv av mormorsrute-ränder.
Och ett varv eller två med fastmaskor? Halvstolpar? Snäckskalsflärpar eller spetskant? Det kan du ha. Jag valde att låta mormorshörnen hänga fritt.
O, alla dessa trådändar! Om du tänker virka ett linne i bomullsgarn måste du tänka på att fästa ändarna ordentligt. Riktigt ordentligt, annars kommer trådnissarna att titta ut på rätsidan.
Och blockningen, då? Det räcker med att du formar linnet i fuktigt tillstånd, det vill säga bara drar ut det i längdriktningen, och sedan låter det plantorka. Du kan dra lite extra i hörnen. Inga knappnålar behövs.
Det kan vara bra att ha en behå eller ett annat linne under linnet om du vill vara helt anständig. Men annars... nog ser det helt okej ut för att vara mormorsrutor?
Av vilka restgarn ska du virka ett linne av bara 12 stora blaffor? Ska du kanske matcha med en kofta virkad av rutor?
Har du återvunnit garn och sedan stickat eller virkat något nytt av garnet? Visa upp ditt projekt!
Spara den enkla beskrivningen till ett virkat linne av mormorsrutor till senare:
Letar du efter något annat garngalet?