Är ditt upprepade garn lika krusigt som ett paket okokta snabbnudlar? Ett hett sätt att få krulligt garn slätt och redo för ny stickning och virkning är att ånga upp det, om vanlig tvätt inte räcker. Alltså att utsätta det för vattenånga i form av pustar eller en tät dimma. Men vilken ångpryl som du kanske har hemma fungerar bäst? En steamer (klädångare) eller en kastrull med kokande vatten? Häng med i test-laboratoriet!
"Har de inte hört talas om tvål och vatten?" tänker jag ofta. Framför allt när jag står med näsan intryckt i någons armhåla under rusningstid på tunnelbanan eller bussen, men även när jag ser fantasifulla garn-ångningsanordningar på nätet.
Andra garngalningar kan i stillbild och kortfilmer i sociala medier tipsa om att ånga knollrigt, upprepat garn slätt igen genom vattenånga i en kastrull eller tekanna på spisen, och det känns så… onödigt?
Jojo, poängen med att ånga upprepsgarn är självklar: du vill ha det slätt och fluffigt och lättarbetat igen. Då blir garnet som nytt och dina maskorna jämnare. Eventuella skillnader i masktäthet beror enbart på att du har haft en överjävlig dag, till exempel genom att trängas på bussen, snarare än på att garnet är våfflat.
Men om du som jag är naturfiberälskare lär du få snabbast resultat om du använder de gamla, beprövade metoderna, det vill säga att härva och tvätta, eller linda och blöta ned.
Tvål och vatten, alltså. Ulltvättmedel och vatten.
Jo, visst ångade de också garn förr i tiden. Självklart. Men om du planerar att återvinna stora mängder garn kommer det att ta väldigt lång tid. Om du däremot enbart ska fluffa upp och räta ut ett par upprepade varv garn kan ånga vara ett bekvämt och praktiskt alternativ.
Ånga fungerar på de flesta material (undvik silke). Särskilt effektivt är det på djurhår och växtbaserade fibrer som slurpar i sig väta. Men ånga kan också piska skiten ur garnmaterial som inte suger i sig fukt. Alltså syntet. Om dina topptrådar tillhör plastfamiljen kan ibland hettan från vattenångan vara just det som krävs för att du ska få tillbaka en schyst fiberfrisyr på ditt upprepade garn.
Men ångstrykjärnet uppfanns för cirka 100 år sedan, och nuförtiden finns det billiga klädångare eller steamers för hemmabruk.
Varför krångla till det framför spisen?
Nu har jag visserligen återvunnit garn från begagnade plagg sedan jag var en mycket liten garngalning, men det betyder näppeligen att jag är färdiglärd.
Kanske finns det någon fördel bakom de hembyggda garnångningsmokajängerna?
För att testa beslutade jag mig för att jämföra avkrullning med hjälp av ånga med två metoder:
Garn: Ett mysterie-syntetgarn som tidigare har varit en begagnad kofta, fyndad på Sellpy med rabatt. Under 30 kr!
Det är ett bandgarn i form av
en stickad tub, och jag gissar att materialet är akryl med en grov tråd polyamid. (Tvättlappen
lovade en bomullsblandning. Det är det inte. Förväxling i fabriken? Fräck bluff?)
I normala fall skulle jag ha lindat ett sådant här garn runt
plastbackar och doppat dem i diskhon för att avkrulla det. Men nu fick det istället bli ett ångexperiment. Det är så roligt att leka med garn!
För att det skulle bli en någorlunda rättvis jämförelse valde jag att ånga likstora plaggdelar med respektive ångningsmetod. Först höger och vänster ärm, sedan höger och vänster framstycke.
Mål? Att få garnet slätt utan att sabba det. Så klart.
Hur går då garnångning med hjälp av kastrull till? Om du kokar vatten på spisen, utan lock för kastrullen, sprids vattenångan hej vilt och dansar runt så mycket som köksfläkten tillåter. Den skulle kanske kunna smeka ett vågigt ullgarn slätt om du höll det ovanför kastrullen. Men ångmolnet skulle verkligen inte hinna tränga igenom fibrerna på ett tjorvigt syntetgarn, utan möjligen lägga sig som en fukthinna på utsidan.
Alltså går en sorts kastrull- eller tekannetrick ut på att koka bara en aning vatten med locket lite slarvigt på, och leda ditt krulliga garn i lagom takt genom en glipa mellan lock och kastrull, och ut genom till exempel ett ånghål i locket.
Och det förhoppningsvis släta garnet? I vissa TikTok-filmer nystar entusiaster garnet direkt från kastrullångningen. Det är osmart, eftersom garnet blir fuktigt av kondenserad vattenånga. Garn torkar lättare om det inte är ihopklumpat, så i min version valde jag att härva den ångade garnlängden på en garnvinda på köksbänken. En härva hängtorkar fort.
Risker och nackdelar: Kastruller (och spisplattor) blir väldigt varma. Om garnet gnuggas mot metallen blir det samma effekt som ett hett strykjärn. Ett syntetgarn kan smälta, och andra garn bli tillplattade.
Och om din kastrullocks-glipa slår igen medan du drar kan garnet bli utsträckt, tunt och ofluffigt. Isch.
Gissa hur jag vet.
En klädångare (eller ett ångstrykjärn) kräver också lite förberedelser för att ångan ska kunna penetrera garnet och göra någon nytta annat än som en rökmaskin. Precis som när du ångar kläder behöver du se till att den textilpryttel som du ska ånga är lätt sträckt, och om du som jag har en steamer som bara klarar av vertikal ångning vill du även att garnet hänger.
Därför härvade jag garnet från vardera plaggdel och hängde upp härvan på en galge, med en extra galge som lätt tyngd.
Om din härva är tjock måste du även pilla fram några trådar i taget så att ångan når överallt.
Risker och nackdelar: Munstycket på steamern kan bli strykjärnsvarmt beroende på modell. Låt den inte vidröra själva garnet. Och ånga för guds skull inte på dina fingrar!
I din steamer-manual står det säkerligen vilka material som passar att ånga med just din klädångare. Om du är osäker, testa på en liten snutt av garnet innan du går loss på en hel härva.
Den förberedelse som krävde handarbete var att härva garnet direkt från det stickade stycket, och eftersom jag har en härvel gick det ganska kvickt: 6 minuter.
Ångningen, med kortkorta pauser för att vänta in uppvärming: 7 minuter.
Arbetstid från plaggdel till slätt garn på härva: 13 minuter.
Eftersom garnet var väldigt lättupprepat provade jag att ånga garnet direkt från ärmen. Förberedelserna gick då på noll minuter.
Det krävde att jag höll emot i ärmen med ena handen medan jag härvade det ångade garnet med andra handen. Det var en dum idé. Mycket dum.
Dels rasade garnet ut för fort, så att garnet inte hann ångas utan förblev våfflat. Jag var tvungen att backa och ånga om och ändå missade jag flera garnvågor. Dels gled kastrullocket ned på garnet, och flera centimeter klämdes, drogs ut och nästan smälte under mitt dragande. Istället för ett fluffigt tubgarn blev det en tunnare, krispig sträng. Skit också.
Efter en kvarts träning hade jag fått in något som liknade den rätta knycken. Puh. Det tog evigheter. Ytterligare en halvtimme.
Arbetstid från plaggdel till slätt (och delvis smält) garn på härva: 47 minuter.
Samma procedur som förut. Härvning: 5 minuter.
Man jag råkade drutta härvan i golvet så att flera trådar trasslade till sig, och ångningen krävde därför lite mer pillande och utredning: 10 minuter.
Arbetstid från plaggdel till slätt garn på härva: 15 minuter.
Vis av tidigare missöden satsade jag på bättre förberedelser. Det finns en anledning till att "skynda långsamt" är ett ordspråk.
Jag nystade det krulliga garnet från det ena framstycket (på nystmaskin): 3 minuter. Nystanet placerade jag ungefär en minut in i ångningen i en skål, så att det inte skulle dansa runt.
Sedan byggde jag en sorts kanal in till kastrullen med hjälp av en träslev och en plaststekspade, och ledde garnet från nystanet in genom ett hål i stekspaden och ut genom ånghålet i locket. På så sätt snuddade garnet bara den varma metallen i ånghålet, och löpte hysat fritt i övrigt.
Vilken skillnad! Garnet blev tubgarnsfluffigt, utan vågor eller stekta och tillplattade delar. Ångningen gick nu på 27 minuter.
Arbetstid från plaggdel till slätt garn på härva: 30 minuter.
Påminn dig om ångtestet tills du behöver brottas med ett knepigt garn: