Vill du återvinna garn från en gammal tröja eller annat plagg? Då behöver du kunna konsten att sprätta olika sorters sömmar och repa upp — innan du kan sätta igång att sticka och virka med dina 'nya' garner.
Har du hittat en tröja eller en mössa eller något annat stickat/virkat plagg som är färdigt att repas upp?
Kom ihåg, du är ute efter tre saker:
Härligt! Då är det dags att sprätta (hu!) tröjan och repa upp garnet. Det senare steget är att härva och tvätta det, men först ska det återigen bli garn.
Bli inte förskräckt nu, men du kommer förr eller senare att behöva följande redskap utöver din slaktfärdiga tröja:
[ ] en rakhyvel
[ ] en dammsugare (en handdammsugare duger och suger fint)
[ ] en sprättkniv
[ ] en virknål (cirka 2-3 mm) eller en brodernål med trubbig spets
[ ] en sax
[ ] bra belysning och bekväm sittställning
[ ] en bra rulle på tv:n eller en schyst deckare i lurarna plus blandat smågodis
Lita på mig. Jag har gjort det här sedan jag var sex år, en massa, massa dagar innan jag själv lärde mig att virka och sticka.
Min farmor var virkgudinna, min mormor virkningens översteprästinna (tills reumatismen avsatte henne) och min lilla lott i den kvinnliga gen-gemenskapen var att repa upp det som blivit för litet. (Garnkonsten hoppade över ett kvinnligt led, men min farsa var hejare med nål och tråd.)
Det första som offrades var en klockad solhatt i brandgul syntet (det var på 1970-talet), och jag minns fortfarande magin i hur en tråd kunde förvandlas till ett tredimensionellt objekt och sedan till tråd igen.
Nu: Titta på din tröja (vi kallar det för en tröja för enkelhetens skull — det kan vara vad som helst). Om den är hemskt noppig bör du ta bort nopporna först, annars sitter de kvar på garnet som en löjlig specialeffekt. Det är därför du har rakhyveln. En vanlig, sliten engångstjosan är bäst. Raka din tröja medhårs.
Sedan: Filea tröjan. Du vill ha så många hela, matiga stycken som möjligt. Det innebär att du måste sprätta upp eventuella sömmar. En rundstickad tröja har förstås inte särskilt många av den varan.
Och det är nu du behöver sprättkniven (alltså en sådan där liten sak som finns på sybehörsavdelningarna) och virknålen.
Vänd tröjan ut och in. Det första du ska sprätta bort — och behålla — är tvättinstruktionen, ifall det finns någon. Använd sprättkniven och stoppa tvättlappen i ett kuvert.
Finns det fler lappar? Sprätta bort dem och ta bort så många små sytrådar som möjligt. Annars får du pilla bort dem när du nystar garnet.
Tricket med att slakta en tröja för att få tag i garnet är att spela upp tröjan baklänges. Eftersom de flesta kommersiellt stickade tröjor är stickade nedifrån och upp jobbar du tvärtom, uppifrån och ned.
Halsmudden är oftast den som kom på sist, så därför börjar du med den. Hur är den fäst mot tröjan? Är den dubbelvikt och ”virkad” mot kroppen? Prova att sprätta en tråd och se om den löper fritt när du drar i den. Fastnar det? Prova att dra från andra hållet. Kärvar det bara? Använd virknålen/brodernålen för lirka loss tråden eller garnet som använts till sömmen.
Om sömmen ser ut som en smygmaskvirkad kedja kan du dra loss den i ett svep.
Och hur hittar du själva sömmen? Ibland kan det vara svårt att se. Sömmen avviker för det mesta från resten av plagget, antingen i material, grovlek eller hur trådarna ligger jämfört med maskorna.
Men om du trots deckarjobb inte hittar den tråd som ger dig ledning, vänd tröjan rätt igen. Stirra storögt på sömmen medan du drar i fram- och bakstyckena. Mellan de stickade delarna lär du få se tvärgående trådar som inte har ett dugg att göra med den maskuppbyggda skönheten. Sprätta en eller två av de här tråduslingarna, så får du tag i själva sömmen.
Hur fungerar egentligen det där snabba rycket som ska få loss en söm som ser ut som virkade maskor? Om du har virkat något förut vet du hur smygmaskor fungerar. Och i vilken riktning de är virkade. Knipsa bara av i slutet, ovansidan på ett V, och dra i sömtråden.
Behöver du lite tydligare instruktioner? Här är en YouTube-rulle:
Annars får du pilla, klippa av lite, pilla, klippa av lite... och så vidare.
Det är oftast ingen idé att spara tråden som använts till sömmarna.
Efter en stund har du förhoppningsvis ett stycke halsmudd och ett stycke tröja i handen. Nysta inget garn än, utan attackera ärm- och kroppssömmarna. Om det är en gammal köpetröja som ska fileas är den oftast sydd på rationellt fabriksvis, det vill säga först fästs ärmarna till axlarna, sedan sys ärm- och kroppssömmarna i ett svep.
Och på samma sätt sätter du sprätt på sömmen: ärm- och kroppssömmar i ett svep. Förhoppningsvis. Om sömmen inte är gjord i ett löpande stygn måste du lirka med virknålen/brodernålen eller använda sprättkniven var eller varannan centimeter. Endast i sömmen, förstås. Sprätta, dra lite, sprätta. Ansa bort småtrådar och fortsätt så.
Sömmar kommer i olika varianter, både på hand- och fabrikstillverkade plagg. En lurig variant är den som liknar en kedjesöm, men är sydd med två trådar. Alltså precis som tråden på en påse med grillkol. Eller potatis.
I teorin kan du få loss de här högst irriterande sömmarna genom att dra samtidigt i över- och undertråden, men oftast fastnar det redan efter någon centimeter. Åtminstone om sömmen är gjord i elastisk polyamidtråd.
Hur blir du nu av med denna rackare? Det är inte svårt, bara tidsödande. Okej, ibland är det lite knepigt, om sömmen är sydd i samma färg och garn som själva plagget.
Sätt dig i god belysning, och försök dra isär de ihopsydda delarna så mycket det går.
Ser du de där tvärgående trådarna som går mellan maskorna? Det är sömmen. Sprätta den.
Du, ta det försiktigt till en början. Och börja vid en nederkant. Det som borde vara uppläggningen. Då knipsar du inte av särskilt mycket garn, om du skulle råka snitta av en maska istället.
Handstickade tröjor kan vara monterade lite hur som helst. Leta efter små stumpar som kikar fram och du kommer att kunna leta dig bakåt till var garnet är fäst.
Mördande trist? Det är därför du ser på en bra rulle och käkar smågodis. Förr i tiden repade de upp tröjor för att de var ekonomiskt tvingade, det du.
Det snabbaste sättet att bli av med en handmojsad söm är att använda sprättkniven eller en nagelsax. Sömmens garn är inte mycket att spara, utan ansa bara bort småbitarna.
Om du nu har sytt ihop plagget själv — och minns hur du gjorde sömmen — kan du istället försöka att pilla upp den baklänges.
Axelsömmar och andra smådelar kan vara klippta och overlockade, även om resten av tröjan har hela och fina delar.
Då är det ingen idé att sprätta. Använd saxen direkt och klipp bort hela sömmen.
Förhoppningsvis har du nu en hel del smågodis kvar, plus två ärmar, ett framstycke, ett bakstycke och en halsringning och en massa ludd, småtrådar och allmänt bös. (Du kom väl ihåg dammsugaren? Du kan inte stoppa undan den riktigt än, men passa på att köra en repa.)
Upprepning. Äntligen.
Har du en godisbit över vill jag gärna smaka.
Var börjar du nu? Jo, nu ska du få tag i garnet, hitta tråden där ditt nystan kan få sin start.
Tyvärr är det inte så att garnänden är försedd med en skylt som säger "Dra i mig!", utan du får detektiva lite.
Troligtvis är plaggdelarna stickade nedifrån och upp, så du börjar leta efter åt motsatt håll: från axlarna och nedåt. Dra i lämplig tåt och se om du lyckas få loss en härlig garnända när maskorna lossnar och revas upp.
Fastnar garnet i kanterna? Det kan bero på att du gissat fel på stickriktning. Prova att repa upp från andra hållet istället.
Om det finns klippta partier, till exempel där fram- och bakstycket möter ärmarna, kan du dra av de kortare trådarna och lägga dem i en hög för sig, tills du kommer fram till den del av tröjan där garnet hänger samman i en lång tråd. På garns vis.
Nu kan du börja repa upp och nysta. Eller sätta igång och härva och linda direkt från tröjdelarna, om garnet är snällt och medgörligt.
Just det: testa först om du kan linda och härva direkt, och strunta i nystningen.
Men om du måste eller vill nysta? Ja, då är den metod som fungerar på alla garntyper att nysta upp garnet för hand, löst och långsamt.
Det går faktiskt snabbare ju långsammare du gör det; då fastnar och trilskas garnet inte. Du hinner också upptäcka och klippa bort slitna partier. Ju hårigare och äldre garnet är, desto långsammare bör du repa upp och nysta det.
”Färskt” stickat, det vill säga om du har stickat eller virkat något keffigt fult och sedan repar upp det innan du hunnit bära eller tvätta det, kan du repa upp blixtsnabbt med hjälp av en nystmaskin. Likaså vissa hårt tvinnade bomullsgarner.
Men lösa nystan gäller lik förbenat, för annars kan garnet förlora sin elasticitet och stick- och virk-studs.Garnet mår bättre av varsam hand.
Jo, garnet är nu alldeles clown-krulligt efter att ha varit stickat, men du ska inte försöka släta ut det genom att nysta hårt. Det är tvätten som slätar ut det.
Löst, långsamt — och lagom. Det är väldigt meditativt att repa upp, men zzz-zona inte ut för mycket. Du vill inte ha större nystan än att du kan hålla i dem med en hand, för då hamnar du i trubbel i det senare skedet, när garnet ska förlora sitt krull och återfå sin studs.
Gör separata nystan för det tunnare garnet som muddar ibland är stickade i.
Nu borde du ha ett antal läckra (men krulliga) nystan. Kanske en hög med kortare garnändar . Och hur mycket ludd som helst. Stumparna brukar jag knyta samman och nysta på samma vis, om jag har orken och lusten kvar. Annars fungerar stumpsamlingarna finfint som stoppning i gosedjur.
Luddet dammsuger du bort — och glöm inte att även suga av dina kläder.
Ah, det är inte färdigt än! Du har dina nystan, men den magiska touchen återstår. Nämligen att härva eller linda plus tvätta garnet, så att det blir slätt och pysselfärdigt. Du kan till exempel följa hela den grymma processen när en handstickad babytröja blir garn i bild. Tänk diskbänksrealism.