Okända garn: Hur vet jag vilka material som finns i mitt mysteriegarn? Hur bränntestar jag fibrer?

Tips och tricks: Har du en fråga om billiga garner eller att sticka och virka?

Har du också inhandlat mystiska nystan och härvor utan banderoll? Undrar du vilka fibrer som döljs i trådarna?

Anna och Isabelle med flera undrar hur en garngalning ska kunna artbestämma fibrer, och jag har fyra busbra knep.

1. Don efter fason

Det en garngalning oftast vill veta är om ett garn är av naturfibrer eller inte. Varför? Tja, ull (och andra hår) går att filta. Bomull, lin, viskos och ull går att färga. Ull, angora, mohair behöver extra uppmärksamhet för att inte slukas av pälsängrar och mal.

Och för att undersöka det utsätter du bara en bit kanonföda — en provlapp eller en minihärva — för den behandling du har tänkt att hela garnmängden ska utstå. Provfilta den. Provfärga den. Men låt den inte ligga framme för att bli krypmat.

Funkar det? Finemang. Annars ... tja, då är det kört.

2. Spana in fusklappen

Om du återvinner garn från second hand-tröjor är det vansinnigt enkelt att avgöra vilka trådar som löper genom garnet. Det är bara att kika på tvättlappen om det är en fabriksstickad tröja.

Det är så jag artbestämmer 90 procent av mitt återvunna garn.

3. Tomma händer, full i fan

Återvinner du handstickade eller -virkade plagg, eller fyndar många loppisnystan, har du förstås inga fusklappar att kika på. Där gäller knepet "fönstershopping".

Det går helt enkelt till så att du ränner i second hand-butiker och garnaffärer utan att handla något ... eller ja, något litet kan du ju alltid köpa. Men mest spanar du, klämmer på garnbollar, smeker plagg, spanar in banderoller och tvättlappar och lär dig känna igen hur olika garnsorter och fibrer ser ut, känns och luktar.

Jag har återvunnit garn från mer än 500 tröjor och kjolar och plädar och halsdukar och ... Hur som helst, det finns garn jag skulle kunna avslöja identiteten på även om jag blev väckt mitt i natten av att någon körde upp ett nystan bland mina näshår.

4. Är du tänd på garn?

Bränntest tillhör de riktiga old school-teknikerna för att känna igen garn. Det är en metod som härstammar från tiden då kvinnor var basen för linneförrådet, före blandgarn och flamskyddsmedel och veganvänliga bandgarn av sojabönor.

Det är visserligen vansinnigt skoj att sätta fjutt på en tråd, men det fungerar egentligen inget vidare. De flesta mysterienystan du stöter på består av en blandning av material (och den exakta sammansättningen av dem kan bara ett kemilabb avgöra). Garnet kan också ha ytbehandlats för att vara enklare att spinna eller ha på huden, och de medlen kan förvandla ett harmlöst garn till en pyroteknisk sensation.

Så när du bränntestar ett garn måste du vara försiktig. Mycket försiktig. Vissa syntetgarn kan flamma upp och stänka smält plast på dig.

Stäng in ungarna. Stäng av brandvarnaren. Ta fram en tång eller pincett att hålla en decimeterlång tråd av garnet med. Ställ dig vid diskhon (om den är av rostfritt stål) och sätt för säkerhets skull på kranen. Då kan du snabbt släcka lågan om den blir alltför eurodisko-crazy.

Sätt fyr på garnet och börja sniffa. När du har klassat stanken (och lågan är släckt — av sig själv eller med blås- eller vattenhjälp av dig), spana in det brända på garnet. Har det en pärla? Finns det aska?

Jämför sedan med tabellen:

Oj, det var skoj. Bränn och sticka istället för "stick och brinn". Har du en annan fråga om okända garn, stickning och virkning?

< A N N O N S >