Virka en tröja (med motiv) i filetvirkning

av "Billigt garn"-Anna

Funderar du på att designa en egen tröja? Till dig själv? Tänk inte så mycket. Bara gör't.

Verkligen. Kalla det "hittepå" eller "hopkok" om D-ordet känns överväldigande.

Ett enkelt sätt att skapa det där alldeles egna är att maska loss i filetvirkning. Som den här tvåfärgade insektströjan.

Varför virka en tröja med flygfän på ärmarna och en stor ekoxe på ryggen?

Ja, du. Du får virka det som du tycker är fint och fräckt. En ros? Darth Vader? Meningen "Om du kan läsa den här texten står du för nära"?

Men jag valde en stor skalbagge, bland annat för att helt sanningsenligt kunna säga "jag virkar en insektsröv".

Och dessutom tyckte jag att det där med dödskallar var lite konventionellt.

Inspirationen bakom hopkoket kom delvis från gamla virkböcker från 1900-talets början, då filetvirkade tröjor med rosor och geometriska mönster var något damerna faktiskt hade. Rösträtt hade de däremot inte.

Sedan inspirerades jag även av Prata med Rut, som virkat en tröja med just en dödskalle.

Eftersom det filetvirkningsprojekt jag senast avslutade före nättröjan föreställde ett kranium, en gästhandduk i återvunnet lingarn, ville jag ha något mer uppseendeväckande.

Efter klicketiklickande hit och dit hittade jag ett par äckliga kryp i en virkbok från 1915, The Antonie Erlich Crochet Book no 3 — Filet Crochet (pdf). Plus en mer modern ekoxe.

Inte för att ekoxar är särskilt frånstötande, men att virka en kackerlacka hade varit att ta i. Lite för mycket sanitär olägenhet, världens undergång och yttersta domen. Inte vill jag ha en sådan krypande över ryggen!

Hur är tröjan virkad? Filetvirkning FTW!

Vad behöver du kunna för att virka en sådan här tröja? Eller ja, något som passar din vision bättre än sexbenta kryp.

Tekniken är alltså filetvirkning, eller filévirkning. Och jo, gallervirkning förekommer också.

Du behöver inte vara särskilt skarp, för du filear enbart med simpla luftmaskor och stolpar.

"Filetvirkning" är den stavning jag använder. Jag föredrar "kvalitet" framför "kvalité", eftersom jag anser att "kvantitet" bor i samma språklåda, och därför stavar jag med ett T. Båda fungerar.

Vadå? Om jag säger "oxfilé" eller "oxfilet"? Det gör jag inte. Jag talar inte med mat i mun. Men jag skriver "-filé", för jag är inte konsekvent.

Hur som helst, filetvirkning är alltså en virkmetod som imiterar filetbroderi. Filébroderi.

Du bygger upp mönster med tomma eller fyllda rutor, helst av allt kvadrater, eftersom det gör livet lättare.

Eller, inte livet i stort (tyvärr), utan bara den där lilla biten med att rita upp eller använda färdiga motiv, och att räkna ut hur många rutor du behöver till din tröja.

Mina rutor råkade bli 1 x 1 cm stora på den tvättade och våtspända provlappen. Ödets hjul snurrade åt mitt håll!

Det var i princip bara att skriva ned dimensionerna på en trikåtröja ur garderoben och räkna ut lite ärmökningar och ärmminskningar i huvudet. Ja, du måste använda division, improvisera eller göra helt raka armar. Du väljer.

Om du mäter på en tröja som passar dig behöver du inte fundera så mycket på rörelsevidd, halsdjup och ärmvidd, utan bara ta de mått konfektionsindustrin har tilldelat dig. Låt storkapitalet styra!

Och en gallervirkad tröja kan gott vara säckig.

Måste du virka en nättröja? Nej, då. Du kan placera motiv och mönster var som helst. På magen. I svanken. Runt halsringningen och ärmsluten.

Jag valde att ha ett galler med ofyllda rutor på framsidan, för att göra ryggen mer dramatisk. Och för att det gick fortare att virka.

Mina filetrutor är uppbyggda av två luftmaskor plus förlängda stolpar, men det finns andra sätt att virka dem.

(Förlängda stolpar? Gör ett omslag runt virknålen, kör ned nålen i nästa maska och dra upp garnet = 3 m på virknålen. Dra garnet genom första maskan. Fortfarande 3 m på virknålen. Dra garnet genom de två första maskorna på virknålen = 2 m på virknålen. Dra garnet genom de sista maskorna på virknålen = förlängd stolpe.)

Om du följer Folkbildningsnätets instruktioner för virkad filetspets virkar du en (1) tom ruta som 1 dubbelstolpe + 2 luftmaskor + 1 dubbelstolpe. Och en fylld ruta är då 4 stycken dubbelstolpar.

Eftersom varje ruta delar på en stolpsida ser två tomma rutor ut så här: 1 stolpe, 2 lm, 1 stolpe, 2 lm, stolpe.

Och två fyllda rutor blir 7 stolpar.

Såväl Markazits som Prata med Rut kör filetvirkning med lite andra fyrkanter, nämligen sådana där en tom ruta består av 1 stolpe + 1 luftmaska + 1 stolpe. Och en fylld ruta är då 3 stolpar.

Det fungerar också. Det hänger liksom på tycke och smak och grovleken på garnet. Testa med provlappar!

Vilka motiv kan jag virka?

Givetvis kan du virka nästan vilka motiv som helst i filetvirkning. Vanligast när du googlar efter diagram är blomdukar och kafégardiner med stjärnmönster och änglar och hjärtan och sådant mer trivsamt och trevligt.

Det går minst lika bra med ett sirligt "Fuck you" eller Shit happens", som i Esh Crochets virkade duk.

Tänk korsstygn, så är du hemma.

Vilket garn och vad var garnets tidigare liv?

Som du ser är tröjan dels svart, dels i en grönbrun färg som jag tänker benämna som kaki. Eftersom det är så nyansen brukar kallas.

Denna färgkombination föddes ur en lång och omständlig designprocess som ... Ha!

Nej, jag hade bara ett par restnystan kvar av det svarta, återvunna lin/bomull-garnet, som en gång hade varit en fin märkes-damtröja stickad i tre trådar.

Systernystanen hade hunnit bli en spetskofta, ett mobilfodral, en Darth Vader-grytlapp, men eftersläntrarna vägrade liksom att försvinna ur garnförrådet.

Till sist tog nystanen slut. Innan tröjan var klar. Mitt i virksemestern dessutom. Japp, när jag var utomlands, långt borta från min garnhörna och mina älskade secondhandbutiker.

Jo, jag förstod från början att det svarta garnet inte skulle räcka, så jag hade förberett mig.

Om du maskar med återvunna garn kan du inte räkna med att det finns något liknande att införskaffa, någonstans. Överhuvudtaget. Det går inte att springa till en garnaffär och köpa ett extranystan. Du får använda hjärnan istället.

Som tur är finns det många smarta sätt att sticka och virka klart utan rätt sorts garn, även om jag inte riktigt kunde bestämma mig.

När vi drog iväg på semestern klädde jag mig i en begagnad damtopp, även den i en tunn lin/bomullsblandning. Och också den inköpt för 45 kronor på Stockholms Stadsmission. Fast ungefär sju år efter det att jag återvunnit det svarta garnet.

Ja, jag bar det blivande garnet på kroppen. Och jag repade inte upp den ärmlösa överdelen förrän efter ungefär en dryg vecka, när lite mindre än hälften av det svarta garnet var uppvirkat.

Det var alltså tillgången på garn som bestämde hur färgmixen skulle se ut: Krälande, flygande insekter på de svarta ärmarna och upp över axlarna. Sedan en mäktig ekoxe i kakigrönt på ryggen, som bara syns i kontrast mot linnet som är under.

Garnkostnad?

Om jag vore en räknenisse som fibblade med ett storföretags finanser skulle jag hävda att det svarta garnet redan var nedskrivet till noll, och att den kakifärgade toppen egentligen tillhörde en annan budgetpost, nämligen klädkontot ...

Okej, okej, garnkostnaden blir cirka 45 kronor. 50 pix, kanske.