Sticka störst med minst mängd garn

Kristina ställde en spännande fråga, apropå garnåtgång för stickade strukturmönster, nämligen:

Mönster för att minimera gram per dm²
I den sanna snålhetens namn är jag mycket intresserad av att lära mig några (hål?)mönster som täcker så stor yta som möjligt med så lite garn som möjligt.

Busenkel mönster-lösning för stor yta, liten vikt: Tunt garn, tjocka stickor

Tänk att "sticka provlappar (i pluralis)" besvarar så himla många frågor! myser "Billigt garn"-Anna, och öppnar upp provlapps-laboratoriet för maskor som brer ut sig.

Vilken underbar fråga! Den pockar även på motfrågan "Varför vill du veta det?"

Mitt snokande är inte någon sorts psykologisk djupborrning, även om jag är ohjälpligt nyfiken på vad andra pysslar med. Det handlar mer om att problemformuleringen innehåller så många variabler, och därmed möjliga svar.

Vilket är viktigast? Att vara snål, som i att spara pengar? Eftersom det finns bra garn (för ändamålet) och dåliga garn (för ändamålet, miljön och textilarbetarna), är garnsnålhet en eller flera frågor i sig.

(Jag väljer svaret "återvinna garn från begagnade plagg" för nästan alla frågor, inklusive "Vad är meningen med livet?")

Lägger du istället störst vikt vid vikten på det stickade, det färdiga plagget eller prylen? *fnissar hysteriskt*

Då kan du lätt påverka vad vågen visar genom att helt enkelt byta material. Till exempel väger ett ullgarn och ett bomullsgarn av samma grovlek (samma masktäthetsmått) olika mycket, där bomullen är mycket tyngre.

Men det skulle vara opraktiskt att välja ett tunt ullgarn till en nätkasse för shopping, eftersom det inte är särskilt slitstarkt. Och att sticka ett håligt, lättviktigt överkast i mohair? Nja, det blir ett sladder som kan fladdra iväg så fort du gläntar på fönstret för att vädra.

Eller är det olika typer av stickade hålmönster som står överst på önskelistan? Alltså att du stickar något nätigt eller sirligt, som visserligen kan täcka — som i att bre ut sig över — en stor yta, men som inte täcker över — som i döljer — den nämnda ytan?

Stickade spets- och hålmönster finns i... om inte oändligt, så åtminstone löjligt många varianter. Och även hålmönster kan vara mer eller mindre praktiska, beroende på användningsområde.

Vill du ha enkel, nätig spetsstickning? Du kan du välja bland flera stickade hålmönster på bara ett (1) mönstervarv!

Men om du vill att ett håligt, stickat mönster ska bre ut sig så mycket som möjligt — och kräva så lite av ett specifikt garn (garnåtgång uttryckt i antingen vikt eller meter) som det bara går — räcker det inte med att vränga ut och in på såväl hjärnvindlingar som fingrar med själva maskorna. Alltså omslag, dubbelomslag, tappade maskor, enkla och dubbla minskningar och vridna maskor. Sådant som bildar tydliga och förhoppningsvis dekorativa tomrum i den stickade ytan.

Nix. Garnåtgången hänger i högsta grad även på att du väljer ett tunt garn i förhållande till stickorna. Eller grova stickor i förhållande till garnet, om du föredrar garnperspektivet.

Ta till exempel Ullcentrums väldigt luftiga utanpå-tröja, stickad i det enkla och klassiska spetsmönstret turkiskt hålmönster. Att tröjan väger enbart 150 gram beror dels på garn- och materialvalet, dels på hålmönstret. Och absolut på valet av stickor.

De töjiga nät- och spetsmönster som gör stickade fruktpåsar och nätkassar till lättviktare? De är stickade på grova stickor.

Och att Smogen, "den magiska sjalen", kan gå från huva till tubhalsduk och poncho hänger inte på björnbärsmönstret, utan på valet av garn och stickor.

Väljer du att rocka fet-stickor med tunt garn förvandlar du även samtliga sorters stickade strukturmönster till ett slags hålmönster. Bara så där!

Samma garn och strukturmönster på olika grova stickor

Träd in i mitt provlappslaboratorium! Låt oss se vad som händer om vi utsätter samma mängd (längd och vikt) garn för samma sorts stickade strukturmönster, och bara byter ut midjemåttet på stickorna.

Garnet: Tre gånger 6 meter av ett bomullsgarn. Ynkligt lite, men tillräckligt för att spela besserwisser.

Stickor: Tre olika grovlekar. Närmare bestämt 4 mm, 6 mm och 8 mm, även om nuffrorna i sig är ovidkommande. Det handlar om att välja biffiga stickor, och sedan smacka på med något ännu mer bulligt.

Strukturmönster: Rätstickning, ett av de strukturmönster som har större garnåtgång än slätstickning. Och stickat i en triangel genom en ökad maska i början av varje varv. Med ett omslag efter första maskan, så att det även syns lite käcka hål i ytterkanterna.

Provlapparna är stickade i så många fullständiga varv som garnsnuttarna räckte till. Och provtrianglarna är inte avmaskade, utan bara uppträdda på tunna strumpstickor. De är heller inte våtspända, utan har bara dragits ut lite lätt. Sedan har maskorna fått vila sig i form på en bordsyta.

Garnändarna som blev över efter sista varvet är givetvis olika långa för de olika provlapparna. Men det handlar om så få centimeter, och potentiella maskor, att de går att bortse ifrån.

Vad händer då om vi använder samma sorts garn och strukturmönster, och bara går upp i stickgrovlek?

Jo, förutom att maskorna och hålen från omslagsökningarna blir större, och rätstickningen börjar likna hejsan-hoppsan, ökar ytan. Trots att samma garnlängd använts för de tre trekanterna. Mask-magi!

Kanske är den här jämförelsen tydligare:

Eller om vi ritar upp trekanternas mått omvandlat till tre olika rektanglar, alla med samma höjd, men olika bredd. Tada!

Och ännu tydligare blir det när trianglarnas areor uttrycks i siffror:

0,31 dm², 0,51 dm² respektive 0,7 dm².

Den största provlappen täcker dubbelt så stor yta som den minsta. Fast det handlar om samma mängd garn och strukturmönster.

Om du vill täcka en så stor yta som möjligt med så lite garn som möjligt bör du alltså rata de spinkiga pinnarna i ditt stickförråd och grabba tag i de fläskiga. I förhållande till garnet, givetvis.

Ska det stickade dessutom vara snyggt? Och praktiskt? Och snålt? Ja, då kan det vara läge att dessutom välja garn, material plus struktur- eller hålmönster med omsorg.