Provlapp hit och provlapp dit. Det är ett sabla tjat om att du ska kolla stickfastheten och virkfastheten och masktätheten och tjofaderullan. Men om du nu har gjort dig besväret att göra ett stick- eller virkprov, hur kan du vara säker på att lappen ger dig den sanna bilden? Här är åtta skäl till varför ditt masktäthetsprov kanske ljuger när du mäter det. Avslöja den lilla filuren!
Ett korrekt mätt mastäthetsprov visar vilken stickfasthet eller virkfasthet du har. Och just masktätheten kan vara det som avgör om ett stickat eller virkat projekt får rätt form. Alltså rätt höjd, rätt bredd och rätt fall.
Masktäthet är också ett måste för den som vill räkna ut en egen beskrivning eller räkna om en färdig design för att använda ett annat garn eller en annan kroppsform.
Och det handlar om DIN stickfasthet och virkfasthet. Det som står på köpegarns banderoller är inget facit. Stickning och virkning är handarbeten, lika personliga som skrivna handstilar. Så jo, du behöver maska (minst) en provlapp med dina egna händer.
Men ibland försöker den där testlappen skarva och narras. Låt dig inte luras av dess simpla trick! Här är åtta skäl till varför din masktäthetslapp kanske försöker ljuga när du mäter den, och vad du kan göra för att få den att tala sanning, och inget annat än sanningen.
(Utöver stickfasthet och virkfasthet finns det fler saker som provlappar kan avslöja. Lär dig att älska provlappandet!)
Innan vi går in på hur bedrägliga provlappar kan vara, kanske vi ska beröra det där med att få likadan stickfasthet och virkfasthet som anges i en beskrivning. Alltså samma masktäthet som designern har haft, och som hen har använt för att göra beräkningarna i sitt mönster. Alla de där nuffrorna? De är där av en anledning.
Stämmer inte din masktäthet, trots att du använder samma sorts garn som mönsterskaparen?
Om du får fler maskor per 10 cm än vad som anges, till exempel 23 m istället för 20 m, prova igen med grövre stickor eller virknål.
Om du istället får färre maskor per 10 cm, till exempel 18 m istället för 20 m, prova igen med tunnare stickor eller virknål.
Ja, du kan behöva gå upp eller ner flera storlekar på pinnarna.
Nog med kringsnack. Tillbaka till huvudämnet: varför dina provlappar kanske bluffar!
Det finns en spridd vanföreställning om att du ska virka eller sticka en provlapp som är 10x10 cm stor och mäta *hela* provlappen för att få fram masktätheten. Det är fel. Det visar fel. Om du mäter hela lappen inkluderar du också de första och sista varven samt kantmaskorna. Och jag är ledsen, men de skojarna beter sig inte som folk.
Ett gäng vanliga, stickade maskor ser ut ungefär så här: ()()(). Men en kantmaska ser ut så här: (/. Helcrazy.
De där luftmaskorna som du använder som vändmaskor? De räknas visserligen som olika typer av stolpar, men de är banne mig inte lika feta.
Så här får du masktäthetstestet att sluta ljuga:
Gör en stor provlapp, närmare 15x15 cm, och mät endast mönsterrapporter, maskor och varv i mitten av lappen.
Om en av dina provlappar blev lite för liten? Mät då ett mindre mått än 10 cm, kanske 5 eller 7 cm, men fortfarande i mitten av lappen. Skippa de första och sista varven, skippa de yttersta maskorna.
Vänta nu? "Mönsterrapport"? Jo, det handlar om den del av ditt struktur- eller färgmönster som upprepas om och om igen över ett visst antal maskor och varv. Om du till exempel har ett virkat klustermönster som går över 9 maskor och 4 varv är det smartare att mäta ett antal hela kluster snarare än enskilda maskor.
Nej, mät inte hela provlappen. Såvida du inte ska beräkna garnåtgång.
Jaja, masktäthet uppges oftast i antal maskor och varv per 10 centimeter. Men det betyder inte att du ska stirra dig blind på det där 10-centimetersstrecket. Maskor är mjuka och flexibla, och de anpassar sig sällan till träiga och godtyckliga jämförelsemått.
Går det att se om du får 20,3 maskor per 10 centimeter? Nej.
Kan du med en linjal med millimeterstreck mäta att 20 maskor eller två mönsterrapporter mäter 9,7 centimeter? Ja.
Så här får du ditt masktäthetsprov att sluta jiddra:
Märk ut ett antal *hela* maskor, varv och mönsterrapporter på ungefär en decimeters bredd och *räkna* ut masktätheten genom att dividera antalet maskor (eller motiv) med antalet centimeter.
Och hur gör du då det om du har glömt skolmatematiken? Håva fram kalkylatorn på mobilen eller datorn och dela antalet maskor (till exempel 20 m) med antalet centimeter (till exempel 9,7).
Svaret blir 2,0618... som du kan avrunda till 2,06 m/cm. För att få det till måttet maskor per 10 centimeter behöver du multiplicera svaret med 10. Det blir alltså 20,6 m = 10 cm, som ligger väldigt nära både 20 m/10 cm och 21 m/cm.
Fort, är du maskin eller människa? Om du svarade "ja" på det senare kan det mycket väl hända att du stickar och virkar maskorna olika stora på varven.
Du vet, du maskar på i lagom tempo, plötsligt kommer en familjemedlem och skriker att mjölken är slut, att affären stänger om tio minuter och förresten måste familjemedlemmen ha matsäck med sig till skolan också. Och tänka sig, då blir maskorna så hårda, så gnöliga att du knappt kan flytta dem från virknålen. Just på det varvet är din masktäthet yttepytte. På resten av lappen breder maskorna makligt ut sig.
Så här får du provlapparna att sluta bluffa:
Eftersom ditt humör, din dagsform och din mänsklighet påverkar masktätheten, mät på tre olika ställen på lappen och räkna ut ett genomsnitt.
Prova också att sticka eller virka dina provlappar över flera dagar. Dagsformen spelar alltid in!
En lapp är liten och behöver inte utstå så mycket.
Men om den istället vore en del av en tunika och satt någonstans vid axeln, skulle den dels dras åt sidan av ärmen, dels dras nedåt av tunikakroppen och dels nötas något förbenat av den tunga axelremsväskan som du använder när du handlar matsäck till familjemedlemmar.
Vilka maskor talar mest sanning, de som har stannat i lappen eller de som har levt livet?
Så här får du lappen att hålla sig till sanningen:
Det minsta du kan göra med din lapp är att utsätta den för ungefär samma äventyr som den färdiga stickningen eller virkningen kommer att genomlida.
Det vill säga tvätt och våtspänning eller blockning.
Och du: titta vad dina maskor har blivit jämna och fina efter tvätt! Våtspänning gör under!
Blockning behöver inte vara märkvärdigare än att du behandlar din provlapp på samma sätt som du skulle göra med den färdiga stickningen eller virkningen. Ulltvättprogrammet, ett lätt "forma i fuktigt tillstånd" plus plantorkning duger fint, om det inte är ett intrikat spetsmönster.
Krymper ditt garn och din provlapp efter tvätt, som en del nya bomullsgarn gör? Eller sväller lappen, som viss superwash-behandlad ull? Då kommer måtten som du tar på din otvättade stickning eller virkning inte stämma med det du tar ur baljan eller tvättmaskinen efter första tvätten.
(Ta masktäthetsmått både före och efter tvätt, om du håller på med en modell som kräver att du mäter mycket under arbetets gång. Då kan du lättare räkna ut hur slutresultatet blir.)
Och gravitationen, då? Ja, det är för att imitera tyngdkraftens inverkan som du kan behöva spänna ut din provlapp med knappnålar när du lägger den på tork.
Men du kan också prova att låta gravitationen göra sin grej med en tvättad och torr provlapp. Fäst provlappen på en anslagstavla med en nål, eller häng upp den på en liten krok. Fäst något litet och lagom småtungt i den, som en stor pappersklämma eller en lätt galge. Låt lappen hänga ut sig, minst i ett dygn.
Och jo, du får gärna gå omkring med den tvättade provlappen nedknölad i axelremsväskan i ett par dagar.
Det här är alltså saker du gör *innan* du tar dina masktäthetsmått. Såvida det inte står något annat i din beskrivning gäller den angivna virk- och stickfastheten det mått som det färdiga (och tvättade) plagget har.
Kan ull och bomull samsas? Det avslöjar provlappen!
Vissa lappar ljuger för att garnfirmorna har sagt åt dem att göra det.
Det kan nämligen hända att det, framförallt i en stickbeskrivning, står en uppgiven stickfasthet i *slätstickning*, medan plagget är i spetsstickning eller resårstickning. Alltså samma ungefärliga mått som står uppgivet på banderollen på köpegarn. Ursäkta mig, men det är stor skillnad på att slätsticka och att flätsticka eller hålsticka. Att du lyckas imitera designerns slätstickning betyder inte att du lyckas få till avigmaskorna eller omslagen på samma sätt.
Är plagget rundstickat eller fram och tillbaka-stickat? Din masktäthet för fram och tillbaka-stickad slätstickning är förmodligen inte alls lika lös eller hård som din rundstickade slätstickning.
Ska du kombinera olika typer av mönster i din modell, till exempel enfärgat och flerfärgat? Du kan ha olika stick- eller virkfasthet för skilda mönster, och alltså behöva byta stickor eller virknålar för att få samma masktäthet över hela plagget.
Så här får du din "lapp" att vara ärlig:
Sticka eller virka ett prov i den stil eller de stilar som plagget ska vara i och jämför med viktiga mått på det färdiga plagget, som bröstmåttet. Kommer plagget att bli större, mindre eller lagom?
Och för rundstickning eller rundvirkning: sticka eller virka en prov-tub, inte en prov-lapp. Fram och tillbaka-maskande och rundtjosan kan skilja sig rejält åt.
Använd också stickor och virknålar i samma material som du tänker använda i ditt projekt. Det är olika friktion i metall, trä och plast, och det påverkar din masktäthet.
Jo, jag vet. Du vill komma igång, eller hur? Nu, nu, nu! Det känns omständligt att hålla på att provlappa när du istället kan sätta plattan i mattan och bara dra igång. Särskilt när det verkar som att din första provlapp eller provtub ger ett bra resultat.
Men att testa ytterligare lappar med åtminstone något tunnare eller grövre stickor eller virknål kan göra stor skillnad. Antalet maskor per centimeter kan förbli detsamma, men antalet varv per centimeter kan bli en aning fler, eller färre, vilket påverkar fallet och känslan i det stickade och virkade. Ja, i själva tyget. Och i hur det känns att jobba med garnet.
För att inte tala om hur olika det kan bli med stickor och virknålar i olika material.
Om du lyckas pricka in "rätt" masktäthet men det virkade eller stickade är kompakt och knöligt vill du knappast använda det till en tajt tröja. Är det håligt och skirt? Det är snyggt till en sjal, men opraktiskt till grytlappar och tofflor.
Jaja, du lär säkert få rådet av välmenande stickare och virkare att varvens höjd inte spelar (så stor) roll. Det får stå för dem. Och i vissa beskrivningar hänvisar mönsterskaparen till ett antal centimeter snarare än varv. Suck. Självfallet påverkar hela maskans form såväl tygets känsla som utseende, plus lutningar på partier med många ökningar och minskningar.
Så här får du proven att stå på din sida:
Även om du tycker att du har lyckats pricka in masktätheten i beskrivningen med din första provlapp, prova en eller två till med andra pinnar. Tyget kan bli så mycket skönare, även om masktätheten nästan, nästan är densamma.
Satsa på den masktäthet som DU tycker är vackrast och lättast att jobba med. Räkna om beskrivningen om så krävs.
Stickfasthet och virkfasthet är viktiga saker. Ibland. Nämligen för plagg som har en specifik passform och storlek, som vissa tröjor, kjolar och fingervantar, samt för föremål som ska få en särskild form, som rundstickade dukar och virkade hexagoner. Men i många andra stick- och fall är det inte mycket att bjäbba om.
Så här får du lappen att sluta luras:
Slappna av. En grytlapp kan se ut lite hur som helst, bara den är tjock. Och en halsduk ska vara längre än den är bred. Oftast. Om din sjal börjar se ut som en amöba kan det bero på att du har räknat eller läst beskrivningen fel snarare än att det är masktätheten som tokar sig.
Något som är stickat är nästan alltid elastiskt. Virkning? Inte lika mycket, men den finns där. Töjbarheten.
Mät bara stickfastheten och virkfastheten när den verkligen behövs, och betrakta provlappen som en skön skiss och en generalrepetition där du får en känsla för tyget. Maskor ska inte göra sig märkvärdigare än vad de är.
Dessutom går det nästan alltid att våtspänna det färdigstickade och -virkade till rätt form. Om du lyckas pricka in masktätheten någorlunda rätt lär det lösa sig ändå. Stickning och virkning är inga exakta vetenskaper.
Ha! Du har läst så här långt och du har faktiskt inte ens bekymrat dig om att sticka eller virka en lapp, än mindre två eller tre. Nä, du har satt igång med ditt projekt, kanske just för att du har hakat upp dig på nummer 7. Okej, men även om din icke-existerande provlapp kanske inte direkt ljuger, förtiger den helt klart sanningen.
Tror du att testlappar är slöseri med tid? Ha igen! Det går så mycket fortare att sticka och virka några lappar jämfört med att behöva repa upp halva tröjan och starta om från början efter ett par veckor, eller månader.
Vad stickar och virkar du helst, en liten provtub eller ett par strumpor som sitter på säckar på fötterna? Eller en hel provtröja som du inte ens får över huvudet?
Tycker du att det är slöseri med garn att göra provlappar? Nej, nej, nej. Du förstör inte garnet genom att provlappa (och tvätta) det. Du kan alltid repa upp provlappsgarnet och använda det till reparationer, sömmar eller restgarnsprojekt.
Så här kan du lära dig lita på din provlapp:
Stickprov och virkprov visar dig så mycket mer än stickfastheten och virkfastheten. Gå genast till 5 skäl att tok-älska provlappar för att förstå varför du behöver dem, även när du inte måste ha reda på masktätheten.
De är dessutom perfekta projekt för kollektivtrafiken, väntrum och långa köer! Så portabla, så givande.
Och det är inget som säger att du måste fixa provlapparna innan du sätter igång. Det är fullt möjligt att ta en liten paus och kolla av läget med ett par provlappar även när du är mitt uppe i stickningen och virkningen.
Särskilt om du börjar misstänka att ärmen börjar bli lite väl trång, att ärmkupan snarare hör till en puffärm, eller att midjemåttet kräver ölmage eller en sen graviditetsvecka för att passa.