Virkat linne (kvastskaftsvirkning)

av "Billigt garn"-Anna

O, världens mest snabbvirkade linne! Och avslöjande. Kvastskaftsvirkat av återvunnet bomullsgarn.

O, världens mest snabbvirkade linne! Och avslöjande. Kvastskaftsvirkat av återvunnet bomullsgarn.

Ett virkat linne till sommaren är det trendigaste du kan bära.

Eller inte.

Det är det som är så härligt med mode.

Det är ingen idé att försöka ägna tid och pengar åt att vara den första som använder det allra senaste.

Om du håller fast vid din egen stil blir du som en analog klocka som har stannat — du visar i alla fall exakt rätt tid två gånger om dygnet.

Fast när det gäller mode handlar det snarare om att se helrätt ut någon gång per decennium.

Hur som helst, om du känner att vibbarna säger "virkat linne, virkat linne" är den här modellen förmodligen bland de mest snabbvirkade du kan göra. På riktigt.

Kvastskaftsvirkning eller kavelvirkning är snabbt i sig, och den här toppen är dessutom designad för grov virknål och riktigt fet sticka som "kvastskaft".

Trots att jag repade upp och virkade om flera gånger tog det inte mer än sju kvällar att virka klart, från provlappar till att vänta på det skulle torka från våtspänningen.

Okej, att det är så luftigt gör förstås att linnet är väldigt avslöjande. Å andra sidan blir det inte för varmt att ha mer täckande underkläder. Under. Kläderna. Alltså den virkade toppen.

Vad var det mest spännande som hände medan du virkade linnet?

De bästa stick- och virkprojekten är de som får dig att växa som människa. Vilket det här linnet gjorde.

Ja, jag överdriver. Lite.

Innan jag bestämde mig för att kvastskaftsvirka ett linne hade jag börjat sticka en axelvärmare eller själavärmare av garnet.

Tanken var att jag behövde något somrigt som dolde vissa kroppsliga egenheter.

Jag har väldigt plufsiga överarmar. Och spetsiga armbågar. Kära familjen pikar mig ständigt med nyp i gäddhänget och "aj, jag stack mig!" efter att ha snuddat vid en armbåge. Visserligen uppskattar jag uppmärksamhet, men varför inte bara gömma eländet under ett vackert garn?

Trots att jag hade beräknat axelvärmaren noga, och stickat och stickat och stickat, ville den inte bli klar.

Den vägrade, även om det var max 15 varv kvar. Jag diskuterade med den. Vädjade. Domderade. Den nekade benhårt till att bli färdig, och låg istället och tjurade i över ett år.

Du kanske har liknande stickningar och virkningar där hemma?

Hur som helst, eftersom ett sådant — vad jag trodde — användbart projekt liggstrejkade tänkte jag om.

Vad skulle hända om jag istället bejakade mina generande kroppsdelar? Om jag helt öppet fladdrade med överarmarna och lät armbågarna peka dit de ville? Klev ut ur skamvrån och tog plats, helt enkelt?

Tänka sig, när jag satsade på att fläska loss armarna i ett vanligt, ärmlöst linne gick det hur snabbt som helst att maska färdigt och bära den bland folk!

Jo, det finns en läxa där. Jag lovar att formulera den bättre när jag väl skriver en självhjälpsbok för cyniker om de stora djupa tingen.

Vilket garn, och vad var garnets tidigare liv?

Bomullsgarn är en av mina favoriter att återvinna. Du gör en så stor skillnad när det gäller miljöpåverkan.

Nej, jag menar inte bara insektsbesprutning och eventuellt barnarbete, utan också den stora mängd färskvatten som krävs för att odla fram ny bomull.

Framför allt är det barnsligt kul. Att det känns viktigt på riktigt är bara en bonus.

Ett problem med att återvinna bomullsgarn från kommersiellt stickade plagg är att garnen ofta är otvinnade, en samling lösa trådar som ligger och nussar bredvid varandra.

Det kan vara oerhört vanskligt att sticka och virka med. Jo, du vet själv hur irriterande det är när garn "trådar sig". Här snackar vi alltså trådat från början.

Men det här garnet var tvinnat, och det syntes direkt när jag nöp i damtröjan från MQ som jag sedan köpte på Stockholms Stadsmission.

Och inte nog med det: färgerna! De var helt otroliga, lila, kornblå och ljusare blå. Som raggsocksgarn som käkat flumsvamp.

Inte kunde jag hålla stånd mot all denna fägring.

Sedan återvann jag alltså delar av garnet två gånger. Från tröja till axelvärmare till kvastskaftsvirkat linne. Och däremellan lindade och tvättade jag garnet.

Linda, inte härva? Det hade gått utmärkt att härva och tvätta, men eftersom jag redan hade så många härvor på tork fick det bli lindning istället. Stumma garn som bomullsgarn tar inte skada av det.

Vem har designat? (Du, en webbplats, ur en bok ...?)

Geniala Doris Chan har designat detta snygg-linne, och beskrivningen hämtar du gratis på LionBrands webbplats. (Via Internet Archive. Skrolla ned under garninformationen, så hittar du virkmönstret.)

I linnet varvar du kvastskaftsvirkning med v-stolpar, och det går rysligt snabbt.

Beskrivningen är enkel och genomtänkt, med lätt figursvängning i många storlekar. Färdigt bröstmått varierar från 81,5 till 129,5 cm. Du borde hitta en storlek som passar just dig.

Dessutom virkar du den uppifrån och ned, så du kan prova och justera allt eftersom du virkar.

Även om jag lyckades pricka in masktätheten efter ett par provlappar och virknålsbyten justerade jag modellen efter min egen kropp och smak, med fyra extra varv före midjeminskningen, och åtta fler varv efter midjeökningarna.

Vad behöver du? Du behöver *inte* en grov rundsticka även om det står i virkmönstret. Det går utmärkt att använda ett par raka jumperstickor i rund-kavelvirkning. Jag körde med en 5.5 mm-virknål och ett par 20 mm-stickor.

Garnkostnad?

Drygt hälften av garnet från MQ-tröjan gick åt, så slutsumman (kostnaden för jättestickorna ej medräknad) blev ungefär 25 kr.


Klicka här för att kommentera

Skriv din egen sida! Det är lätt. Hur? Klicka här för att gå tillbaka till Galleri: Visa vad du stickat eller virkat i återvunnet garn.

A N N O N S
Fynda garnpaket på Adlibris
Fynda garnpaket på Adlibris


A N N O N S

Dela garnglädjen på ...