Virka en hatt från 1920-talet: Häckla hatten som när svärmors mormor var ung

Vill du virka en hatt? Testa en modell från 1920-talet! Närmare bestämt 1922, när virkningen var mondän. Och jo, virkbeskrivningen är riktigt begriplig. Och vill du inte virka en hatt kan du alltid göra ett grytunderlägg. Ahem.

Nu är det dags för antikvarisk pysselp*rn*grafi.

Sug på den här titeln: "Jumpers — En handbok i förfärdigandet av allehanda stickade och virkade plagg", av Elsa af Trolle, 1922.

Och sug sedan på citatet från slutet av förordet:

"Och utan risk vågar jag förutspå ett långt liv åt all stickning och virkning. Den mondäna kvinnans garderob kommer alltid att innehålla ett stort antal handstickade och virkade silkes- och ylleplagg — och vem vill inte vara mondän?"

Om du vill vara mondän i höst och vinter kan du prova att virka hatten H 1795. Ditt garnval styr vilken sorts hatt det blir: solhatt eller maskerad-kepa, vintermössa för barn eller vuxen.

Virka en hatt från 1920-talet.

Själv virkade jag något helt annat efter beskrivningen. Mer om det senare.

Metoden är smart, "virkmönstret" kräver att du är det.

Smart, alltså, för på den här tiden var inga recept exakta, vare sig till mat eller garnkonst. Till hatten H 1795 finns bara en liten bild och ett par raders beskrivning. Inga mått. Inget diagram. Ingen virkfasthet.

Vad behöver du för att virka en hatt?

Materialet som används i originalet är tunt ullgarn, tjockt bomullsgarn och en grov och stark ylletråd som är cirka 65 cm lång. Istället för yllesnodden kan du använda en modern uppfinning, nämligen en inplastad ståltråd. Det brukar finnas i trädgårdsavdelningen i varuhusen.

Du behöver en virknål som passar till det tunna garnet och ett bomullsgarn som är betydligt grövre än ditt ullgarn.

Det grova garnet skymtar fram mellan de virkade maskorna av det tunna garnet. Välj antingen ett bomullsgarn ton-i-ton med ditt ullgarn, eller en fräck färgkombination (oliv och cerise ger en 1960-talschock värd att väcka liv i).

Virkbeskrivningen (och hur jag väljer att tolka den)

"Hatten virkas i slätvirkning över bomullsgarnet, som användes som inslagstråd. Man börjar i mitten och virkar runt, ökar stadigt tills man har en flat rundel 35 cm. i genomsnitt."

Solklart, eller hur?

Du börjar med att virka en liten rund plätt i ullgarnet — min favorit är magisk ring, alternativt att virka fyra luftmaskor, sluta cirkeln med en smygmaska och virka 10 fasta maskor kring luftmaskeringen.

Sedan tar du det tjocka bomullsgarnet, håller det längs med kanten på den lilla plätten, och virkar fasta maskor i spiral med yllegarnet kring bomullen, och genom båda maskbågarna i varvet nedanför. Öka (virka två fasta maskor i en maska) där det verkar passa — lägg plätten platt på ett bord framför dig och se att den inte bubblar eller vågar sig för mycket.

Min ytterst ovetenskapliga metod för att virka en platt pannkaka: Om den virkade pannkakan drar ihop sig är det dags att repa upp lite och göra fler ökningar. Om den vågar sig i kanten repar du upp det senaste varvet och virkar utan ökningar en liten bit.

När pannkakan mäter 35 centimeter i diameter eller rejält mycket större än ditt huvud i omkrets är det dags att lägga ökningarna på hyllan och fnatta till själva hatten.

"Inslagstråden drages därpå till, så att man får huvudvidden, varpå 3 varv virkas."

Hängde du med? Inslagstråden, som du hittills har använt för att göra den platta hattpannkakan lite matigare, har nu bytt karriär till rynktråd.

Hur smart är det? Apasmart.

Dra åt och prova på skallen. Justera maskorna jämnt kring inslags/rynktråden och virka tre varv (fortfarande kring bomullsgarnet) i fasta maskor utan ökningar — styrt av inslagstråden och huvudvidden, inte maskorna i föregående varv. Knepigt men attans läckert när det fungerar. Experimentera lite, för det går alltid att repa upp och börja om.

"I fjärde varvet börjas åter ökningen genom att virka två maskor i varannan maska. Sedan ökas ej vidare. Man virkar brättet så brett som önskas. Det sista varvet virkas över yllesnodden."

Alltså, brättet formas genom endast ett ökningsvarv, ett par släta varv — bredare än så är det inte tänkt att du ska önska — och sedan med yllesnodden (eller ståltråden) som inslags- och fastare kanttråd på det sista varvet.

Den du, med brosch på!

Hur jag verkligen tolkade beskrivningen

Jag erkänner: När jag virkade efter de fjuttiga raderna bidde det ingen hatt.

Jag stannade nämligen redan vid den flata rundeln. Det blev en grytunderlägg! Med tunt ullgarn runt inslagstrådar av ett grovt ullgarn. Båda återvunna.

Virka en hatt? Nä, det blev ett grytunderlägg av återvunnet ullgarn.

Dela garnglädjen på ...

Mer garnbus!