Sticka tröja utan att följa mönster: Dubbel tweedstickning

av "Billigt garn"-Anna

Tänk att det kan vara så svårt att följa ett stickmönster. Som när det gäller den här enkla tröjan, stickad i återvunnet tweedgarn. I tweedmönster. Meta-stickning.

Alltså, jag menar inte nödvändigtvis att stickbeskrivningen är svår att förstå, även om den är på danska, att den i huvudsak är skriven i siffror och förkortningar — ett språk som minst sagt saknar elegans — eller att anvisningarna är listade i en sådan udda ordning att författaren kräver att du läser igenom absolut hela beskrivningen innan du gör den första löpöglan. (I den här fallet är designern ingen mindre än Lærke Bagger.)

Visst, det finns fullständigt obegripliga stickrecept.

Men jag tycker att det är ännu svårare att foga mig efter någon annans vision om hur en tröja ska se ut. Visst är det roligare att utgå från en färdig modell och sedan ändra på lite detaljer? Bara en aning?

Till den här stickade tröjan har jag utgått från en stickbeskrivning till en mycket avskalad modell och sedan bytt ut

• garnsorter och -material (för givetvis stickar jag allra helst i återvunnet garn istället för snobbiga köpenystan)
• masktäthet och följaktligen alla mask- och varvantal
• längden på tröjan, dessutom med olika längd på fram- och bakstycke
• halsringningens utseende
• ärmvidd vid handlederna
• strukturmönster vid kanter
• antalet stycken, från två tröjdelar till fyra, för mer dramatiska färgskiftningar
• sömmarnas utseende och placering.

Vadå? Vad som är kvar av originalet? Å, det viktigaste:

• strukturmönstret, ett som kallas för tweedmönster, och som du stickar med lyfta maskor
• kombinationen av ett (i huvudsak) enfärgat garn och ett självrandigt garn med långa färgskiftningar (plus ett mysteriegarn)
• en grovhuggen, lite lådig look
• att tröjan är stickad från ärm till ärm i stycken som sys ihop.

Från början hade jag tänkt att även behålla originalets öppna sidor. Men den första provningen påminde mig om den där lilla detaljen som jag tycks förtränga varje gång jag förälskar mig i något stickat som avbildats på en modebild. Nämligen det att min kropp inte alls liknar en fotomodells, utan har siluetten av en potatisgratäng snarare än en mannekäng.

Nåja. Det är hur som helst mycket smidigare och snabbare att justera och räkna om en stickdesign så att den passar din kropp, än det är att omforma din figur till att se fashionabel ut i en särskild tröjmodell.

Piffa till en tröja: Torrstickning vs provstickning

Nå, allt går inte smidigt när du knådar om ett färdigt mönster. Nej, här snackar vi spänning! Och action! Att kasta sig ut för stupet, utan att veta om du ska hinna virka en fallskärm på vägen.

Uträkningar för justeringarna av mått på en tröja är det absolut lättaste. Det är bara en fråga om masktäthet, centimeter och skissade streck på ett papper, gärna med utgångspunkt från ett älskat och välsittande plagg som du redan har i garderoben. Torrstickning, helt enkelt. Stickning utan vare sig garn eller stickor.

Och ett plagg som från början är konstruerat som två stora, ihopsydda T:n är extra tacksamt att piffa till och stuva om.

Men sedan... Om du propsar på att gå din egen garnväg får du helt enkelt lära dig att uppskatta att du stickar snett ibland.

Det finns vissa utmaningar som bara kan lösas med provstickning. Och då inte enbart av de första stickfasthetsproven, utan sticktest i direktsändning. Som utseendet på kanter och muddar. Om du följer en färdig beskrivning vet du hur historien ska sluta. Borde sluta. Redan från början. Hur kul är det? Nej, det är mer rafflande med en pusseldeckare där du inte har en aning om vilka maskor som kommer att bli mördade fram till det slutliga avslöjandet.

Förutom att jag levde i drömmen om att min kurvor — tack vare tröjan — magiskt skulle börja bukta in och ut på de ideala ställena, hade jag också en vision om att det skulle vara stiligt med en annorlunda sorts nederkanter. Nämligen rätstickade på tvären, i det grå grundgarnet. Inte ens när jag hade stickat och plockat upp maskor fel flera gånger tänkte jag om. Nä, det gjorde jag först när jag hade sett mig själv i spegeln. Fy, så fladdrigt det (jag) såg ut. Särskilt med helt öppna sidor (tröjan, inte jag).

Efter att med många skamkänslor — "Det ser ju nästan ut som originaltröjan? Vilken härmapa jag är!" — ha stickat dubbla resårmuddar i 1x1-resår, i det självrandiga garnet och ett mysteriegarn, försökte jag klura ut nederkanter som påminde om ribbstickning, men som inte alls hade så mycket resåreffekt. Med små slitsar istället för helt öppna sidor hade det sett för tokigt ut med tröjflikar som drog ihop sig som en plutmun.

Det tog säkert tre upprepade tossigheter innan jag kom på den givna lösningen: enkelt våffelmönster.

Tillsammans med det andra, masktätare försöket till vikkanter i det gula mysteriegarnet, samma garn som i de grova, smygmaskvirkade sömmarna, satt nederkanterna som en smäck. Vilket inte tröjan gjorde.

Men det var inte heller meningen: Den oformliga, lådiga looken var det jag först förälskade mig i när jag fick syn på stickbeskrivningen hos Kinna textil. (Finns på danska hos Hjertegarn.) Även om designen givetvis sitter bättre på någon som har mer fyllning i behån.

Vilket garn, och vad var garnets tidigare liv?
Det är tre garn som leker i denna något omgjorda design:

• Ett grått garn med färgade pluppar i vitt, blått, rött och gult, i 70 % merinoull, 30 % polyamid, återvunnet en begagnad H&M-långkofta. Delar av ena ärmen på samma kofta hade jag förvandlat till en snudd på magisk sjal (en huva som också kan användas som poncho), och då blev det tydligt att det behövdes ett kontrasterande garn för att tweedgarnets tweed-pluppar skulle synas ordentligt. Alltså använde jag ...
• Ett strumpgarn (Zauberball) med långa färgskiftningar, som under ett par år varit en större version av den magiska sjalen. Det garnet köpte jag nytt(!) under en bilsemester som passerade en garnbutik i Sundsvall.
• Ett gult, tunt mysteriegarn, med inslag av angora. Det ingick i ett restgarnspaket som jag ... ahem ... råkade köpa från Yarn Paradise.

Garnkostnad?
Nu tänker jag helt fräckt inte räkna med Zauberball-garnet, eftersom tubsjalen har ingått i min garderob. Klädbudgeten istället för garnkontot, liksom. Dessutom minns jag inte vad det kostade. Annat än att jag tyckte att det var onödigt dyrt.

Men baserat på priset för secondhandkoftan och priset per nystan för restgarnspaketet landar garnkostnaden på cirka 40 kronor.

~*~

Hur skulle du designa om en sådan här tröjmodell?