Enkel poncho, krokad och virkad

av "Billigt garn"-Anna

Ibland vill du uppleva äventyret. Leva farligt. Virka en poncho!

Nej, förlåt. Eftersom en poncho är så simpel i konstruktionen är plagget utmärkt för att träna på ovana tekniker och läckra mönster, och passar lika bra för nybörjare som för mer ex-sprättiga maskare.

Den här ponchon — bara en stor rektangel vikt på mitten med en söm över axeln — är huvudsakligen gjord i krokning, tunisisk virkning. Och med enklast möjliga maskor.

Nog heter det till och med "enkel krokning"? Den typen av maskor, alltså?

Och eftersom enkel krokning tenderar att rulla i kanterna, till och med värre än slätstickning, har ponchon också förärats med en bred, virkad kant. I stolpar. Helt vanliga stolpar.

Rektangeln i krokning har inte samma sköna fall som stickade och virkade maskor, så därför skrynklar den till sig lite vid halsöppningen.

Vad var det mest spännande som hände medan du krokade ponchon?

"Äsch, jag låtsas som att det är meningen!"

Hur gör du när du upptäcker att du har stickat eller virkat fel?

Alltså inte fel i själva konstruktionen, så att du plötsligt har tre ärmhål istället för två, eller 27 extra maskor vid vänster framkant.

Nej, sådana där små estetiska fel. Att ett omslagshål hamnat ett snäpp längre till vänster. Att en stolpgrupp i en mormorsruta bara har två stolpar när den borde ha tre. Att en avigmaska smugit sig in på slätstickningens räta sida.

Hur gör du då? Repar du upp och reparerar misstaget? Eller tänker du: "Det ska synas att det är handgjort!"

Min princip, när det gäller skönhetsfläckar, brukar vara det senare. Om felet inte påverkar föremålets eller plaggets funktion — pfft! Låt det vara! Det är det udda och avvikande och oväntade som är vackert, inte det slätstrukna. I världsrymdens evighet är det inte den stora tomheten som är grejen, utan det där lilla kornet med vatten och liv.

När jag efter en dag upptäckte att jag hade plockat upp färgerna fel medan jag krokade tänkte jag just så: Jag låtsas som att det är meningen!

Vem skulle kunna protestera mot det? Vem skulle anmäla mig till virkpolisen och ställa mig inför maskdomstolen? Det var ändå jag själv som hittat på färgkombinationerna. Manus, regi, huvudroll: jag, jag, jag.

Så jag krokade vidare, med den avvikande färgväxlingen.

Sedan kände jag efter. Det var inte så att jag i ren protest och uppkäftighet bröt mot några färdiga instruktioner. Nej, jag hade verkligen klantat mig. Jag svek min egen idé.

Redan från början hade jag tänkt att den krokade ponchon skulle ha färgskiftningar. Inte bara att den skulle gå i tre färger: lila, ljusgrå och mörkgrå. Nej, den skulle också växla i de olika nyanserna. Gråsvart kunde gå mot grått. Och svart. Den plommonlila kunde gå mot en annan mörkviolett.

Vi snackar alltså små, subtila färgskiftningar som skulle få en betraktare att vagt känna att något inte riktigt stämde, utan att kunna sätta fingret på det.

För inte sjutton får någon fingra på min poncho! I alla fall inte medan jag bär den.

Om jag plötsligt bröt den etablerade randningen, skulle inte effekten riskera att gå förlorad?

Jo.

Dessutom: Jag älskar att kroka. Om jag repade upp och gjorde rätt skulle jag få kroka ännu mer.

Jag slutade låtsas att det var meningen. Sett till hur jag brukar bete mig var det faktiskt mer busigt att repa upp och kroka om, och göra som det var tänkt från början.

Vilket garn, och vad var garnets tidigare liv?

Det är sammanlagt fem sorters återvunna garn som lever rövare i den här ponchon.

• Ett svart-grått ullgarn, som blivit över efter att jag stickat en jättestor sjal med hål. Det var tidigare en herrtröja.
• Ett svart, ludet garn, som ynkade sig i sin ensamhet efter att jag stickat en raglantröja i två, nej tre färger. Det var först en miniklänning eller kortärmad stortröja.
• Ett mörkgrått ullgarn. Det hade innan varit en damtröja av märket DoRose.
• Ljusgrått blandgarn i ull/lin. Finns ull/lingarn i garnbutikerna? Det måste det väl göra, men det här kommer från en sprättad herrtröja från Weekday.
• Plommonlila lammull/akrylgarn som levt ett liv som barntröja.
• Mörkviolett garn i 100 % alpacka, som jag faktiskt inte minns vad jag sprättade upp för att få tag i det. Snyggt är det i alla fall.

Vem har designat? (Du, en webbplats, ur en bok ...?)

Okej, det finns mer avancerade poncho-modeller. Som kanske borde kallas för cape eller pellerin. Men de flesta är busenkla, bara en eller två rektanglar. (Eller två trianglar.) Sydda eller maskade så att det finns ett hål för huvudet.

Vill du sticka eller virka eller kroka en ungefär likadan poncho? Då behöver du bara maska en rektangel. Japp. Mät på din egen kropp ungefär hur långt ned du vill att sidorna ska hamna ned från halsen över armen, lägg till för halsöppningen och ... Ja, det är lätt. Du kan använda måtten nedan som riktmått för en medelålders, medelklassig och allmänt medium "dam". (Inte för att jag skulle använda den beteckningen på mig själv. "Dam", alltså. Resten kommer jag inte undan.)

Denna krokade, asymmetriska poncho har jag förstås hittat på själv. Tillsammans med den virkade kanten mäter rektangeln 46 x 118 cm, sedan är den vikt på mitten och sydd med en söm över axeln. Det krokade stycket är 40 x 106 cm. Halsöppningen, den bit som inte är sydd, mäter 30 cm från vikningen. Och är alltså 60 cm totalt.

Vill du ha fler mått att leka med? Spana in fyra enkla poncho-modeller som du lätt kan designa själv, med gratisbeskrivningar om du hellre vill sticka eller virka något som någon annan har hittat på.

Anledningen till att jag valde en poncho? Just för att den är så lätt. Jag kände att jag behövde träna mer på krokning, riktigt nöta in den innan jag kunde levla till mer avancerade virkprojekt.

Trefärgskrokningen har jag lärt mig från fantastiska StitchDiva, och jag har fuskat med lite mindre projekt i tekniken. Då med vanlig virknål, nu använde jag kroknål fyndad på loppis.

Garnkostnad?

Det gick åt mindre än en fjärdedel av det ljusgrå garnet, det som löper igenom hela ponchon. Resten är egentligen rester av återvunnet garn. Men det finns förstås en prislapp på dem också. Om jag gissar att garnkostnaden totalt blev runt 40 kronor tar jag nog i med råge.