Strumpgarn i grått-vitt-svart

Okej, jag brukar sällan återvinna garn från handstickade plagg, men den här hade trasiga ärmhålor. Inte som i sönder, utan snarare som "ännu inte ihopsydda". Tog garnet slut för stickaren? Stackaren.

Och så fanns det en tappad maska i halsringningen. Plus att sömmen var något ojämn.

Med de små skavankerna kändes det okej att attackera plagget, även om det mer ädla hade varit att helt enkelt slutföra projektet med restgarn jag hade hemma.

Hur som helst var tröjan stickad i självrandigt strumpgarn. Det går liksom inte att ta miste på. Jag utgår helt fräckt från att det är ull och nylon i den sedvanliga 75-25-blandningen.

Det blev fler pyttenystan än vad tröjdelarna motiverade. Förmodligen hade stickaren råkat ut för garn med knutar inuti nystanen. Är inte det bara vansinnigt irriterande?

Jo, det är det. Då föredrar jag hellre stora nystan och små, plus pyttesmå. Det ger en fullständig kontroll över när det är dags att byta till nytt nystan.