Stickade shorts (byxkjol) med fickor, i återvunnet lingarn

av "Billigt garn"-Anna

Tänk att garnet från en begagnad tröja kan bli ett par stickade shorts med fickor, fläkt och full rörelsefrihet!

Är det verkligen shorts? Ja, men de är vida, väldigt vida, så de ser mer ut som en kjol. Shortskjol? Kjolshorts? Kortkort-byxkjol?

Jag såg först shortsmodellen på en plattmagad person (designern själv), men insåg direkt att den också skulle passa en mer degig tantkropp som min.

När du har börjat färga dina gråa hår och muttra över ungdomars märkliga musiksmak fungerar det liksom inte att dallra runt ute på stan i tajta shorts eller kortkort kjol, även om sommartemperaturen kräver att du också får fläkta fiffin.

Shortskjolen erbjuder en lämplig kombination av åldersadekvat klädsel och strategisk luftcirkulation. Den har en air av anständighet, och vågar och veckar sig på ett sätt som gör att du kan skjuta upp tanken på en ny diet och bulgariska utfallssteg till nästa sommar.

Och så har den fickor! Det är ett tydligt tecken på att den är designad av en kvinna som faktiskt använder sina stickade kreationer.

Inte nog med att plagget är perfekt för heta dagar, själva stickningen är också sommaranpassad. Det är så, så mycket slätstickning, både i rundstickning och fram och tillbaka.

Varven är långa. Och många. Efter de första, intensiva ökningsvarven knatar stickningen på i ett sävligt tempo. Du kanske till och med känner tacksamhet för de tillfällen där du råkar bängla till det, och blir tvungen att väcka hjärnan ur semesterdvalan.

Vilket garn, och vad var garnets tidigare liv?
Shortskjolen är käckt jeansig av ett indigoblått lingarn, återvunnet från en begagnad tröja av märket Wera Stockholm. Det är ett av Åhléns-kedjans egna märken, som de beskriver som "mode i stilren, modern design med noga utvald kvalitet".

Och jag måste hålla med om kvaliteten, även om jag bara har upplevt den som ett Sellpy-fynd i slaktad och upprepad version. Garnet var mums, vältvinnat med få knutar. Plaggdelarna var formstickade så att inte ens axelsömmarna var klippta. Jag fick ut ovanligt mycket användbart garn från tröjan; det kändes nästan som om den var tillverkad med en garnåtervinnare i åtanke.

Eftersom garnet var väldigt tunt använde jag två trådar när jag stickade shortsen och fyrdubbelt garn när jag virkade snodden till midjekanalen.

Nackdelen? Lingarn luddar när du arbetar med det, alltså när du sprättar, nystar, lindar och nystar om. Förbered dig på färgstarka dammråttor och generande ludd-hårväxt, inklusive pipskägg.

Vem har designat shortsen?
Visserligen älskar jag gratismönster, men jag gillar också att stötta oberoende stickmodeskapare.

Den här korta byxkjolen kallas "Bliss shorts" och är designad av Muki Crafts, som säljer stickbeskrivningen på bland annat Ravelry.

Jag valde den engelska versionen, och den är väldigt enkel att följa och att räkna om till din egen masktäthet, vilket alltid är en fördel när du arbetar med återvunnet garn.

Förutom att sticka med en annan masktäthet valde jag också att sticka förkortade varv för att få bakstycket lite upphöjt, och så stickade jag kjolshortsen längre och därmed lite mer sedesamma.

Versionen av beskrivningen som jag nästan följde innehöll en del korrekturfel, men inget som störde stickningen.

Den roligaste missen var att det stod att att måtten för de olika storlekarna motsvarar en negativ rörelsevidd om 7 cm, vilket innebär att dessa vida kjolshorts skulle sitta väldigt tajt någonstans. Eh... nej?

Garnkostnad?
Förlåt, men jag älskar verkligen att skryta om mina billiga garner. Wera-tröjan fyndade jag på Sellpy för 45 kronor, tillsammans med ett gäng andra slaktplagg. Med portokostnaden utslagen över varje plagg hamnar slutsumman på 58 kronor. 58 spänn för lingarn som räcker till ett par vida shorts i tantstorlek är helt i min smak.