Sticka en än mer magisk sjal

av "Billigt garn"-Anna

Vad kan göra en töjigt stickad sjal — som också är en huva och en poncho — än mer magisk?

Jo, ge den kitschiga spetskanter, pula in ett par snoddar, och du får ett multiplagg som du även kan använda som strandlinne. Eller strandkjol.

Dessutom slipper du våtspänna spetskanten med en massa pilliga knappnålar, för snoddarna gör att du kan blocka tubhalsduk-ponchon hängande.

Jorå, visst kan du hänga stickade saker. Om de är små. Och formlösa. Men låt tröjor plantorka, okej?

Från början var just detta anledningen till att sjal-poncho-tubhalsduken fick sina snoddar: att gravitationen kunde spetsa till spetskanterna.

Som bonus? Trådarna gör plagget mer mångsidigt, mindre bångstyrigt och fullt av bus.

Du vet ordspråket om att nöden är uppfinningarnas moder? Då är lättjan definitivt uppfinningarnas fader, för aldrig i världen att jag tänkte spänna ut sjalens 124 luftmaskbågar i över- och nederkant med lika många knappnålar. Nix, de fick hänga ut sig på en lina.

I grunden är poncho-sjal-linnet alltså en vanlig "smog", en tub stickad i björnbärsmönster på löjligt grova stickor, i ett återvunnet lin/bomullsgarn. Men istället för att göra en stickad uppläggning valde jag att virka en sorts spretig spetskant som passar garnets kaxiga attityd bättre. Med matchande avmaskning. Och jo, uppläggningen och avmaskningen är elastiska, som sig bör.

Eller elastiska och elastiska, det handlar mer om att de går att dra ut. Lin/bomullsgarn drar som bekant inte ihop sig, till skillnad från ullgarn.

Så om du vill bära en smog, i ett stumt garn, som en poncho eller axelvärmare får du lov att använda en sjalnål för att hålla ihop den. Till skillnad från om du hade stickat den i ett elastiskt garn.

Men om du använder spetskanterna som en dragsko, och petar in ett par långa snören av till exempel trikågarn, kan du dra ihop och knyta sjalen som du vill. (Jag använde två längder à 120 cm.)

Magin blir än mer mäktig om du fäster tryckknappar i snoddarna eller trikågarnets ändar, för då kan du stoppa i och dra ut dem hur och när du vill. Vill du ha en snodd i enbart överkanten? Känns det snyggare helt utan? Knäpp bara loss, och stoppa tillbaka dem när det är dags att forma spetsbågarna.

Virkad spetskant som elastisk uppläggning och avmaskning

Det går att göra en elastisk uppläggning och avmaskning i form av en enkel spetskant. Smart, va? Och använd en virknål som passar ditt garn, även om du kör med en jättesticka till sjalen.

Själva spetsbågarna består av 8 luftmaskor, och det är vad avmaskningen och uppläggningen har gemensamt. I övrigt går de till så här:

Uppläggning i form av virkad spets

Hur många maskor behöver du lägga upp för att sticka din tubsjal (eller vad du nu tänker sticka)? Dela antalet med två, alltså hälften. Det är så många picoter (virkade pluppar) som du behöver.

Börja med en löpögla och virka * 11 lm, 1 fm i den 3:e maskan från virknålen. * Upprepa *-* tills du har rätt antal utstickande pluppar. Förlåt, picoter. Ta inte av garnet.

Ta fram stickan, och vrid på din luftmaskesträng så att picoterna pekar uppåt. Använd virknålen för att plocka upp två maskor i varje picot, och flytta över maskorna till stickan.

När du har plockat upp maskor i varje liten picot-plupp är det dags att börja sticka runt. Se till att uppläggningen inte har snott sig. Alla luftmaskeöglor ska alltså peka nedåt. Och ja, de där första 8 luftmaskorna ska hänga och dingla som en svans — du syr fast den på rätt ställe när du är färdig.

Du kan behöva sticka första varvets räta maskor i den bakre maskbågen, för att de inte ska bli vridna. Det hänger på hur du plockade upp maskorna.

Avmaskning som virkad spets

En matchande avmaskning får du om du virkar ihop maskorna två och två, med en 8 maskor lång luftmaskesträng emellan.

Börja med att virka ihop de 2 första maskorna på det sista varvet genom att flytta över dem till virknålen. Gör ett omtag och dra igenom garnet. Fånga och håva in garnet en gång till för att fästa maskan. Virka 1 luftmaska. Virka sedan 1 fastmaska genom de 2 stickmaskorna.

Virka nu * 8 lm, virka ihop nästa 2 maskor från stickan med 2 fm.* Upprepa *-* tills du har slut på maskor.

Avsluta med att virka 8 lm, virka 1 fm bredvid den första fastmaskan på varvet. Virka 1 smygmaska i den första fastmaskan. Knipsa av garnet och fäst, på avigsidan, i ett av björnbären. Och sy även fast den där sladdrande luftmaskebiten från uppläggningen.

Och sjalens snoddar?

Om du bara tänker använda snören för en bekväm våtspänning av spetskanterna behöver de inte vara mycket längre än själva tubsjalens omkrets, alltså en cirka 60 till 70 cm långa.

Men om du vill ha snören som ska sitta kvar i det magiska poncho-sjal-strandlinnet måste de vara såpass långa att de räcker runt din överkropp och dina armar, och gärna med lite knytmån.

Mina två snoddar, tillklippta av trikågarn, var cirka 120 cm långa.

Sy på tryckknappar om du vill att snoddarna ska kunna gå att knäppa på och knäppa av.

Använd sedan en virknål eller fingrarna för att mata in snoddarna i spetsarnas luftmaskbågar. Knäpp eller knyt.

Färdigt!

Vilket garn, och vad var garnets tidigare liv?

Hur kul är inte knallrosa? Och hur mycket roligare blir det inte när det visar sig att materialet är 59 % lin och 41 % bomull? Så det gjorde ingenting att originaltröjan faktiskt kostade hela 80 kronor på Stockholms Stadsmission. Garnet är tunt, tunt, och består av tre trådar som inte är sammantvinnade.

Garnkostnad?

O, det krävs inte mycket garn för att sticka en smog. Av 80 kronors-tröjan gick cirka 16 kronor åt.