|
[Billigt garn mm]
** 17 november 2005
**
Snåltips
och
knåp var 14:e dag (i mina drömmar!),
för dig som är galen i garn
Börja/sluta
prenumerera? Gå till
https://www.billigt-garn.net/prenumerera.html
Red:
anna.lundevall(at)glocalnet.net
==>
Ekorr'n
satt i
garnen: Tre sätt att få många,
ludna svansar
==> Alltför många ludna svansar? Fyra metoder
att
sansa din hamster
==>
Restgarnsidéer: Skarva en scarf på fem sekunder
==>
Restgarnsidéer 2: Farsan slipper inte slirren
==>
Hård
slöjd utan stickor i fingrarna
==>
Julklappstips:
Mina bollar till hans bollar
==>
Snyggt OCH
smart -- sticka strumpor av stumpar
==>
Julklappstips
2: Dina bollar till andra bollar
==>
Klappa dig
själv: Vad är det som går runt och
runt och fram och tillbaka?
==>
Mask-martyrer,
förenen eder!
==>
Nästa
gång: Herrtröjan vare lovad (och mätt)
Ekorr'n satt i garnen: Tre
sätt att få många,
ludna svansar
|
Husbandet
väckte mig ur min förvirring och påtalade
att det faktiskt började närma sig den där
tiden på
året igen.
Tiden då alla ska låtsas vara glada och njuta av
varandras gemenskap, generöst dela med sig av sina
gåvor och tacksamt ta emot det som erbjuds.
Trots att det enda du egentligen vill är kräla in
under en sten med en 7 mm-rundsticka och tre nystan
Filpunto Basket (halva priset på Garntjänst!).
Å, varför ska vi gå igenom allt det
här igen?
Varför umgås i så krystade, konstlade
former? Kan
vi inte bara hoppa över det, införa en ny
tradition?
Nej. Det är samma sak varje år, sa Husbandet. Bara
att bita ihop. Gilla läget. Gärna med ett leende
och en önskan om god fortsättning.
Japp. Dags för höststädning i
bostadsrättsföreningen.
Dags att efter lövrafsning och busktoppning gå upp
på vinden och värstingröja.
Isch.
I år tog det mig sju garnsorterarminuter att
konstatera att det inte räckte med en rulle
plastpåsar och en flaska Ajax. Nä, här
krävdes
något mer drastiskt.
Ett järnrör. En yxa. En atombomb.
Den senaste månaden har min inre ekorre fått spel.
Den har överfallits av måste ha-upplevelser varje
gång jag snubblat ut ur porten. Jag svär, min
ekorre hamstrar inte bara för vintern utan för den
kommande istiden.
Jojo, jag är en jägare och en samlare, och har
varit det sedan jag fick min första veckopeng.
Återvinning är min religion och loppisar mitt
kloster.
Men det här är fånigt.
Om jag satte mig ner, precis här och nu, och
började knapra ihop de slaktvänliga
kläderna, det
blivande garnet, tygerna, knapparna, blixtlåsen,
hakarna, märkena, spetsarna, de repade cd:na och
duffelplopparna...
Ja, eftersom jag ändå har kommit en bra bit
på väg
skulle jag lyckas förbruka förrådet --
lunchrast
inte inräknat -- ungefär till sommaren.
Sommaren då mina barnbarns barnbarnsbarn lär sina
ungar att simma.
Brukar dina vänner säga att du har så
mycket garn
att du skulle kunna öppna en egen garnbutik? Bah!
Jag har så många färska påsar
från Myrorna
att det
ser ut som att jag frilansar som sophämtare.
Det går inte ens att komma fram till den del av
vindsförrådet där garngömman
faktiskt är
sorterad,
inte utan att först surfa över soppan av
plastkassar, stampa blint över en trälår,
greppa
tag i hönsnätsväggen med
högerhanden och buffa med
vänsterrumpan på extramadrassen, vika sig trekantig
för taklutningen och stöta i knät i den lilla
bänken så att yxan trillar ner.
Jag skyller på rehabiliteringsprogrammet jag piggar
upp mig med sedan slutet av september, även om jag
bara blir än tröttare och mer disträ av att
utröna
vad det finns för "möjligheter" för
någon som har
noll stresstolerans, sämre
koncentrationsförmåga än
en berusad silverfisk och som knappt orkar stava
till slimtutanklappacitet.
Arbetspsykologen uppmuntrar garnpyssel stenhårt och
talar hela tiden om hur du måste bygga på dina
styrkor. Utgå från din plattform. Stärka
ditt
självförtroende och bla, bla, bla och
dkfjaejalgjietaa
Dfaksjdri
dfkjek
(Ursäkta, slumrade till och trillade över
tangentbordet.)
Tja, min styrka är... Eh, ja, förutom att jag kan
räkna ut en raglantröja i skallen -- vilket har
pinsamt få praktiska tillämpningsområden i
galaxen
utanför garnplaneten -- kan jag faktiskt pruta på
såväl Myrorna som Stadsmissionen.
Du läste rätt: Jag kan pruta i loppisbutiker som
annars hellre förvandlar vatten till vin till
tonerna av tamburinmusik än jiddrar med satta
priser.
Hur stort är det?
Ja, lite *för* stort om du försöker
tränga dig fram
i mitt vindsförråd, men i livet i och
utanför
garnkorgen är det kidsilke värt.
Så här får du tag i slaktobjekt --
blivande garn
och tyg -- i mer mängd än du egentligen
behöver och
till så löjligt lågt pris att du har
råd att
pressa
ett helt vindsförråd överfullt:
Ekorr-tips 1, även för dig som inte har
tillgång
till loppisar eller välgörenhetsshoppar:
* Enmeters-regeln. Tala om för varje person som
kommer inom en meters avstånd att du återvinner
tröjor, byxor, gamla lakan och så vidare till nya,
spännande projekt. Prata stort och brett om dina
stick- och virkidéer, avslöja hur garnkär
du är,
hur stärkande det är att slakta för att
skapa nytt.
När någon då råkar hitta
restgarn eller stuvbitar
är du den första som personen som hamnat inom din
enmeterslasso tänker på. Du får och
hör talas om
hur mycket gratisprylar som helst -- mina bästa
knappar kommer härifrån -- och du gör
personen
ifråga en tjänst genom att befria dem från
sina
gamla koftor och farmors slitna trasmatta.
Ingrid har ett suveränt sätt att tillämpa
enmetersregeln:
"Kolla med alla äldre
människor du
känner.
De har massor i sina
gömmor, och
ofta
vill de inte ha
betalt heller."
Ekorr-tips 2, för dig som gillar att besöka vanliga
loppisar arrangerade av privatpersoner, till
exempel klädbytardagar:
* "Sista ölen innan baren stänger"-regeln.
Tvärtemot vad en del
garageförsäljningsgurusar
säger lönar det sig inte att komma tidigt till en
loppis. Nix, det mest fyndiga är att komma
halvtimmen innan det är dags för krängarna
att
rafsa ihop sitt skrot. Då dippar priset automatiskt
-- eller med ytterst lite nigande och knixande --
till nästan noll.
Tala för allt i världen inte om att du
tänker sätta
saxen i jeansen när du köper dem. En del
säljare är
lite känsliga om sina blivande före detta
föremål,
och att avslöja detaljer i en nära
förestående
slakt får försäljaren att reagera som om du
hotat
honom med ett järnrör. Eller en yxa. Eller
fågelinfluensan.
På det här sättet har jag fått
tag i tre stycken
slaktvänliga tröjor (bandgarn, ull/silke, bomull)
för fem kronor tillsammans, en vinterjacka med 70
procent dun och 30 procent kråkstjärt för 40
spänn, en hel höstgarderob till dottern för
60
kronor och en blivande Barbiegarderob (två kinky
tonårstoppar) för en tia.
Ekorr-tips 3, för dig som har möjlighet att
gå till
Myrorna, Röda Korset, Stadsmissionen eller liknande
välgörande inrättningar:
* "Galgfeber"-regeln gör det möjligt för dig
att
pruta även i sådana butiker där priserna
är
pruttlåga och stora skyltar talar om att satt pris
gäller.
Det är tyvärr många som lämnar in
lump till
välgörenhet som har glömt de där
små
detaljerna
om att
plaggen ska vara hela och rena och säljbara.
Småtrasiga -- eller storskitiga -- plagg säljs
ändå, och priserna sätts därefter.
Så varför pruta? Varför ens
försöka?
Varför ynka
sig med några spänn som ändå
går till
bättre
behövande?
Varför inte?
Det går nämligen att pruta på prislapparna
om det
blivit tics och skavanker på kläderna EFTER
prissättningen.
Titta på galgarna. Stickade tröjor som
hängs på
galgar, dras fram och tillbaka och knölas ihop
tätt, tätt, tätt, får
nästan alltid hål
just där
galgändarna sitter.
(Du förvarar väl dina egna garnkreationer liggande,
va? Galgen är rena döden för stickade och
virkade plagg. Utom för klänningar och kjolar
stickade på tvären, de hänger sig bara
snyggare.)
Påtala det -- med ett leende, och en kommentar om
att "oj, här blir det till att laga lite extra!" --
vid kassan, och du får tröjan billigare.
Nästan
varje gång.
Genom att diskret åberopa denna ekorr-regel har jag
den senaste månaden fått tag i två kassar
tröjor
i
shetlandsull för 80 spänn totalt, en
svenskulltröja
för 40 kronor, en långkofta i lammull/ramie/akryl-
blandning för 45 spänn, ett handstickat monsterplagg
i melerad mohair för 30 kronor och en XXL-tröja i
snyggt slitet denimgarn för 45 pix och två rackarns
läckra delbara blixtlås för en femma styck.
Hur står det till med din inre ekorre? Mejla och
berätta!
Alltför
många ludna svansar? Fyra metoder att
sansa din hamster
|
Har du redan sprungit iväg och prutat på Myrorna?
Aj, aj, aj. Håll din hamster kopplad om du inte
vill brottas med motsvarande ett vindsförråd
överfyllt med "bra att ha"-prylar.
Och tro mig, det vill du inte. "Öppna garnaffär" --
läckert. "Frilansande sophämtare" -- äckel.
Den där varningsfrasen som står på
plastpåsarnas
undersidor -- den om "Tänk på
kvävningsrisken!" --
låter som titeln på en blivande och alldeles
sann råttan i pizzan-historia när du fått
texten
i näsan 47 gånger, på väg genom
vågtunneln
av
loppisfynd mot det lila bomull/akrylnystanet som
du bara måste få tag i för att bli
färdig med
Carmen-kragen.
Urk.
Här är fyra fadda kruskakli-metoder att
hålla
samlartarmen i topptrim:
* Köp inget (eller ta inte emot något) som du inte
har någon direkt användning eller (blivande) plan
för.
Suck. Jag erkänner. Jag dränks i gotter som jag
inte tänker ha på mig, och som jag inte ens har
brytt mig om att formulera någon "sprätta
för att
komma åt garnet"-plan för.
En kon tunt mintgrönt maskinstickningsgarn som
enligt etiketten kommer från Rowan yarns, men som
enligt mitt bränntest är något akryligt,
vad ska
jag med det till? Både färg och material är
helt
fel för mig (du hittar det nu på
http://snipurl.com/billigt_garn).
* Shoppa inget nytt gammalt förrän du sorterat dina
tidigare fynd.
Ja, det här borde egentligen vara hur lätt som
helst. En baggis. Sådant som ska tvättas
där,
sådant som ska sprättas där, knappar hit,
blixtlås
dit, bärbart i garderoben, slaktobjekt i
saxsäcken...
Då kanske jag hade känt till att jag redan hade
pinsamt mycket brunt ullgarn hemma, innan jag köpte
på mig ytterligare en och en halv kasse. Nu tvingas
jag slumpa bort det sorterade bruna lovikka-garnet
för att få plats med det osorterade (du hittar
även
det på http://snipurl.com/billigt_garn).
* Försök att så fort som möjligt
minska vikt och
volym på ditt "bra att ha"-lager, så att det inte
växer sig för stort och ohanterligt...
... och en vacker höstdag knäcker
gångjärnen till
vindsförrådsdörren och grannarna
stönar
skrämt "Vad
var det? En atombomb?" och du har bara en rulle
plastpåsar, en flaska Ajax och ett pipande "Det är
bara lite garn..." till ditt försvar.
Också det borde vara en baggis. Om du köpt
loppätna
koftor för att komma åt knapparna räcker
det med
att sprätta loss dem och dumpa plaggen.
Sparar du jeans till lapptäcken, skär loss
konfektionssömmarna så fort som möjligt (de
tar
nästan större plats än själva
lapparna, och
går
ändå inte att sy igenom utan att bryta
nålen).
Några av knapparna lyckades jag sprätta bort i den
första röjningen, i trä och
pärlemor och plast och
vitmetall. Inte för att det bet på kass-berget, men
tanken var god. (De knappar jag inte behåller finns
på http://snipurl.com/billigt_garn.)
* Förvara dina "bra att ha"-saker på ett
sätt så
att du lätt hittar dem och så att de inte kommer
till skada.
Ha! En tjugo, trettio kassar från Myrorna som står
i vägen för det garn som *är*
tvättat och sorterat
gör ingen glad, särskilt inte när
trälåren
hakat in
i påsarna och trasat upp två av de så
billiga
shetlandsulltröjorna att de inte längre går
att
använda. De jättelika herrtröjorna i vackert
mörkbrunt/ljusbrunt, som blir läckert salt-och-
peppar-raggsockiga, blev bara några ynka härvor.
På
tok för lite för att tillsammans bli en ny
herrtröja. (Du får dem istället,
på
http://snipurl.com/billigt_garn.)
I vanliga fall brukar jag ändå ha koll på
vad
som finns var. Inte i huvudet, men på de små
garnkorten (gratis visitkort från Vistaprint)
där jag knutit en tråd av garnet, små
blyerts-
anteckningar om var garnet ligger, plus en
ytterst avancerad databas där de flesta slakt-
objekt står listade efter vilket skick de
befinner sig i (färdiga att sprätta, nysta,
härva, tvätta etcetera).
Om jag skojar? Inte då, annat än det där med
"avancerad databas" -- jag använder adressboken
på datorn, och när jag är
tillräckligt ilsk
för
att vilja sätta i kniven i något söker jag
efter
"sprätta" och en hel härlig dödslista
ploppar upp.
En stor del av vinterns garnbudget har gått till en
plastbacksmodul från Åhléns, en
sådan där
med
utdragbara, transparenta lådor, och varje Tradera-
krona är öronmärkt till ett par till.
Om du ska långtidsbegrava (säg, mer än tre
månader)
garn eller blivande garn i källare, vind eller
längst in i garderoben, regerar inplastning som
skydd mot fukt och kryp och damm och grannar. Du
kan slå in ullgarn i papperspåsar först,
innan du
lägger dem i plasten.
Vilka fibertips har du för att trimma samlartarmen?
Restgarnsidéer:
Skarva en scarf på fem sekunder
|
Ooooo,
det
här är så fräckt!
Det är garnpysslets egen extremsport, och beroende
på vilka garn du har i gömmorna kan det faktiskt
bli snyggt och fullständigt bärbart också.
Ditt uppdrag, om du väljer att acceptera det, är
att skarva en scarf på mindre en fem sekunder.
Resten av instruktionerna hittar du numera på:
https://www.billigt-garn.net/snabba-sjalar.html
Restgarnsidéer 2:
Farsan slipper inte slirren
|
Det är konstigt. Jag kan mycket väl tänka
mig att
hänga en härva kring halsen, men jag känner
ingen
mansperson som frivilligt tar på sig en slips.
Varför vill de inte? Förutom att det löser
omgivningens årliga bekymmer om hur vissa ska
uppvaktas på Fars dag, är det en av få
manligt
accepterade pyntmöjligheter.
Jaja. Oavsett om du känner någon som vill
bära
slips eller inte är det ett skönt restgarnsprojekt
att sticka eller virka.
Och det enda som egentligen skiljer en slips från
en festscarf är knuten. Och kanske garnvalet, om
slipsbäraren föredrar jordnära, diskreta
toner.
Schysta slirrar är till exempel...
Ham and Enos, stickad och virkad av ett loppisgarn:
http://www.hamandenos.com/woolworld/atlanta.html
Vackert sjuttiotalsfräck till diskokillen är den
här virkade:
www.adultramblings.therapids.net/rippletie.htm
Vanligtvis vilda Crochet me bjuder på en riktigt
business-basic snara:
www.crochetme.com/Aug_Sept_2005/patt_tie.html
MenKnit magazine, tidningen för testosteron-
stickning, har ännu ingen slips på lut, men
väl en
ärtig fluga:
http://www.menknit.net/mag.html
Både slips och stickning är företeelser med
gamla
anor, betydligt äldre än denna skapelse
från 1914:
tudorlinks.com/treasury/worktable/1914knittedtie.html
Interweave Knits är alltid lika pålitliga, men de
brukar vara lite mer vildsinta än när gubbsen
på
bolaget får sticka sina egna slipsar:
http://www.interweave.com/knit/projects/mens.asp
Rosa! Bandgarn! Rosa bandgarn! Är bara partyt det
rätta tror jag faktiskt att jag skulle kunna få
på
Husbandet den här!
www.straw.com/cpy/patterns/party_necktie.html
Godkänd av en tonåring 1997. Är det ett
kvalitetskriterium? Lättstickad är den
åtminstone:
http://www.knitlist.com/97gift/tie.htm
Mer bandgarn! Denna gång vägrade farsan
ifråga att
ha den på sig, men sa att han gillade den (har du
hört den förut?):
http://sarahsthreads.com/crafts/index.shtml?dadsTie
Självrandigt garn gör det mesta snyggt, vilket
skulle bevisas i Knitty:
www.knitty.com/ISSUEspring03/PATTprepschool.html
Hård
slöjd utan stickor i fingrarna
|
Danwei
spanar
på samma sida som jag bara inte
kan låta bli att glutta på så fort jag
får
tillfälle.
"Finns massa inspiration och en hel del
beskrivningar
på Craftster.org."
Just
det, och det jag
gillar bäst just nu -- när
sonen önskar sig mer Lego -- är den hårda
slöjden
för den mjuka konsten.
Jojo,
visserligen har
jag redan två härvträn (ett
vanligt och ett vevat), en nystmaskin och två
garnvindor, men att pussla ihop egna verkar så
vansinnigt skoj.
Jag
har heller aldrig
varit tillräckligt förtjust
i träslöjd för att sno ihop egna redskap.
Eller
rättare sagt, jag är stormförälskad
i trä, men
mina fingrar gillar inte stickorna, rasparna eller
hyvlarna.
På
Craftster
hittar du finurliga föremål, endast
ihopplockade av Lego och K'Nex.
Den
här nystmaskinen
är bara för läcker -- och
motordriven!
Och garnvindan
i K'Nex knäcker stenhårt.
Är
Lego och
K'Nex inte vanligt förekommande
föremål i ditt hushåll? Har du en mixer
och ett
gäng tomma toapappersrullar? Grattis! Även
du, min vän, kan tillverka en motordriven
nystmaskin!
http://knitting.about.com/library/weekly/aa010603.htm
Julklappstips: Mina bollar
till hans bollar
|
Sch...
Säg inget
till sonen, han har önskat sig
en stickad skejtarmössa, och det ska han få, men
han ska också få något han absolut inte
önskar
sig...
Ja, vadå? Vad är det för skoj att vara en
stickande
morsa om du inte får prångla på kidsen en
massa
grejs de inte vill ha?
Okej. Det här är planen. Sonen spelar tennis --
förutom att han cyklar, skejtar, spelar fotboll
och bandy -- och jag kan inte motstå idén om
att sticka pann- och svettband och ett tennis-
racketfodral.
Avslöja inget för grabben; jag vill höra hans
förskräckta stön själv. Och blir du
sugen på
liknande julsäckschocker finns beskrivningarna här:
wrights.com/class/needlework/racketcover/racketcover.htm
wrights.com/class/needlework/headwristband/headwristband.htm
Snyggt OCH smart -- sticka
strumpor av stumpar
|
Många
strumprelaterade tips och frågor har trillat
in, och innan jag avslöjar ett alldeles supersmart
(nåja) sätt att sticka strumpor av restgarn, som
ändå är behagligt att ha på
fossingarna, vill jag
lämna plats åt följande talare:
Emmy:
"Hemstickade sockar
är det bästa en
tonåring
kan få i
julklapp."
Applåder! Varma fötter räddar dagen, och
hemstickat
värmer själen. Tonåringars fötter
brukar vara en
känslig fråga, eftersom de växer i otakt
med resten
av kroppen. Att ägna dessa valpiga kroppsdelar lite
extra kärlek är en god sak.
Ninni stickar strumpor på samma sätt som jag oftast
gör:
"Hatar du också att
sticka på
strumpstickor
eftersom det alltid
blir lite
ojämnt i skarvara
och man dessutom
inte kan sticka
båda samtidigt?
Lösningen
är att sticka
på TVÅ rundstickor!
Halva maskantalet
på den ena och
halva maskantalet
på den
andra. Sticka ALDRIG
över maskorna från
en rundsticka till
den andra, utan
arbeta med
en sticka i taget.
Vill du sedan sticka
två
sockor samtidigt
för att räkna
varv, så är det
bara att
sätta nr 2 bredvid och
sticka: 1:a
halvan på
nr 1, 1:a halvan
på nr 2. Byt till
den andra
rundstickan och sticka 2:a
halvan på
nr 2, och slutligen
2:a halvan på
nr 1.
Under
förutsättning att du
inte trasslar ihop
garnerna kan du
även sticka tofflor
till din
fembenta UFO-kompis
på det
här sättet!"
En fin beskrivning på strumpor som designats
för att stickas två på samma
gång är den
här:
http://www.knitpicks.com
Rundstickor får min röst i alla lägen, av
samma
anledning som Kerstins:
"Använd
rundstickor så mycket
som möjligt.
Bra
för axlarna."
Och om du har värk-liga problem bör du
också följa
G:s uppmaning så här i vintertid:
"Använd fingerlösa
vantar/vristvärmare så
slipper man få problem
med lederna under
vintern."
Nu då, över till stumparna som blir strumpor.
Restgarn tycks för det mesta skrika om att bli
mer eller mindre randiga sockor.
När jag var en liten fjärt på mellanstadiet
stickade jag läckert mixade strumpor till mina
klasskamrater, och blandade färger hej vilt
i olika partier. Strumporna blev visserligen
mäkta populära och stack upp ur fler kängor
än jag hade räknat med. Men det fanns ett aber.
Finns fortfarande. Om du stickar randiga/lapp-
täckiga strumpor av massor av olika sorters
garn (helst i ungefär samma grovlek) känns
det som att du vandrar barfota på smågrus och
krossat glas.
Jag tror att mina klasskompisar faktiskt hade
bomullsstrumpor under sockorna. Med tanke på
att de bestod huvudsakligen av akryl hoppas
jag det, annars har de väl svampproblem än.
Du måste väva in skarvarna på
något sätt,
och
hur du än väljer att göra det blir det
små
bumpor här och där.
Min senaste plan för stumpstrumpor är
därför
denna: inte rundstickat, men fram-och-tillbaka-
stickat (också det på rundstickor), med
en söm som först går längst bak
på
själva mudden,
sedan på fotens sida, eftersom det är sömmar
under foten som ger den där stickande (haha!)
känslan. Garnändarna väver du sedan in i
sömmen,
som blir något tjockare men tillräckligt slank
för att slinka in i pjucken.
Beskrivningen är ursprungligen en modell för
maskinstickning, men det struntar jag blankt i
-- särskilt som min hobbystickare är alldeles
för klunsig för strumpgarn.
Bäst av allt, du behöver bara mata in dina
mått och din masktäthet för att
få en alldeles
egen beskrivning (tyvärr är den i tum; jag
brukar köra med 1 inch = 2,54 cm, och det stämmer
tillräckligt bra).
Och ännu bättre: Den kan också
räkna ut vanliga
rundstickade sockor.
http://www.panix.com/%7eilaine/socks.html
Julklappstips 2: Dina bollar
till andra bollar
|
Bland alla underbara martyrförslag -- jodå, jag har
läst och gottat mig åt allihop, och
såväl garn som
goda historier kommer snart, när tänket
börjat
klicka igen -- kom en del förfrågningar, i diskret
förpackning, om snoppvärmare.
Jo, snoppvärmare finns på riktigt. Jodå,
du kan
sticka och virka dem. Johohodå, de har en praktisk
användning; fråga en jägare eller en
vinterjoggare
av hankön, får du se.
Jajamensan, lägg en pakethållare i paketen i
år!
De snoppvärmare jag har gjort har inte varit
särskilt lyckade. Storleken är svår att
få till.
Garnkvaliteten också.
Bomull är behagligast för de nedre, känsliga
regionerna, men det värmer inget vidare. Ull botar
kalla kulor, men klådan kan få mottagaren att
tänka på flugor i trumpeten.
Akryl är bara för skämtattiraljer
(säljs på
Butterick´s), och kulpåsar i plast är
bara en ytterst tillfällig lösning eftersom
simmarna inte mår bra av det.
Angora fastnar i pubesluddet, men merinoull eller
kanske alpacka känns som ett val med stake i.
Som sagt, de jag har gjort har inte blivit mycket
att hissa flaggan i topp för, och vill du göra
en med snopp kan det vara bättre att välja en
standardmodell istället för att dra fram
måttbandet
(även om det enligt sexspalterna är en
populär
aktivitet män emellan).
Välj ditt vapen, stickor eller virknål, och
gå
sedan till Danglie Bits och klicka på "Willie Warmer":
http://www.dangliebits.com/fiber.html
Klappa dig själv:
Vad är det som går runt
och runt och fram och tillbaka?
|
Förutom vissa bolltillbehör står det
två saker
på
min julklappslista. Två plagg som jag vet blir
uppskattade av en mottagare som älskar att se frukten
av garnpyssel, som vet vilka vedermödor och hur
många kärlekstimmar som lagts ned. Som gärna
vill höra historien bakom garnet, vilken tröja det
ursprungligen kommit från, hur det upprepats och
vårdats och räknats och...
Just det, jag tänker sticka till mig själv, och
förslagen kommer från världens
bästa garnomaner,
nämligen [Billigt garn mm]:s läsare och medarbetare.
Katrin har designat ett par fingervantar i
min favoritmodell, rätstickade på längden.
De är
så töjiga och sköna, och jag brukar
även göra
dem i något grövre garn. (Shetlandsgarn i spets-
vikt, dubbelt.)
groups.yahoo.com/group/stitchnbitch-osthammar/message/22
Västen eller själavärmaren som Line
bokmärkt
är bara så snygg, även för
puckelryggen (hej, jag
har skolios, okej?!):
home.cogeco.ca/~mamaloo/knit/crafster_circular_shrug.pdf
Mask-martyrer,
förenen eder!
|
Garn är till glädje, inte bekymmer. Eller hur
var det nu?
Du ska snart få sätta tänderna i
några riktigt
beniga garnproblem. Jajamensan, månadens mask-
martyrer träder nu fram -- även om det hunnit
bli FÖRRA månadens maskmartyrer och några
av
problemen löst sig själva.
Mask-martyrerna får garn, även de som inte
står presenterade nedan och det kan du också
få -- en knippe härvor tunn
två-trådig,
koksgrå
shetlandsull och två tunna härvor grov, naturvit
skandinavisk ull, också den två-trådig.
Hur då? Läs följande snyfthistorier och
trösta.
Eller ge råd. Och mejla in din bästa Oprah-sida
till mig på anna.lundevall(at)glocalnet.net.
Deadline? Hm. Till sista november säger jag; får
se vad arbetspsykologen säger. Satsa på det,
och håll hårt i snorfanorna nu.
Först ut, klassikerna: Tid. Plats.
Så, då var det sagt.
Sedan: Jag själv.
Ja, jag har gett upp Kutun fullständigt, för
med min värkande arm skulle det ta till den
där sommaren då barnbarnsbarnbarnens barnbarn
tar sina första simtag innan den blir färdig,
och det fungerar förstås inte.
En Kutu bär du ju på vintern, inte sommaren.
Nä, istället har jag gått ned i stickstorlek
och bryr huvudet med "något kimonoliknande
fast med sjalkrage som liksom slutar under
ärmarna och stickas först på diagonalen och
sedan på tvären".
Om du tycker att det verkar krångligt har du inte
sett tillräckligt:
Och tro det eller ej: Jag tecknade en gång i tiden,
innan min högerarm började strejka och följa
en helt annan agenda.
Det är inget som bekymrar mig. Längre.
Utan mitt garnproblem är som följer: Jag vet hur
vanliga sjalkragar ser ut och fungerar i teorin.
Men om du vill att den draperar sig snyggt i nacken
och sedan liksom går utåt istället
för inåt
mot
mitten, hur kan du konstruera den så att den
ändå
ger en illusion om att bäraren (lilla moi)
ändå
har lökar?
Finns det något liknande och tuttförhöjande
(sytt,
stickat, virkat) att rippa?
Och säg inte att jag ska välja en annan modell,
jag VILL ha "något kimonoliknande fast med..."
Sandra har ett rejält problem. Nämligen det att
de flesta stickbeskrivningar är fullständigt
obegripliga, och även om hon har en mamma som
kan hjälpa till att förklara (lyllo dig, Sandra!)
är det lite väl besvärligt att springa till
henne
varje gång.
Var finns det stickbeskrivningar till barn/baby-
kläder som även en nybörjare klarar av?
Mitt lilla förslag är: bibblan. Maria Natters
"Stickboken" för tydliga och lättbläddrade
bilder,
som förklarar även sådant som morsan inte
känner
till. Inger Fredholms "Sticka till barnen", som
kan följa dig från den första
babyberusningen till
den mer avancerade flick- och pojkfyllan.
(För mer Fredholm, spana in www.gungadin.se.)
Vilka bra nybörjarvänliga beskrivningar
känner
du till?
Lottas stickbryderi är av det invecklade,
intrasslade slaget:
"Jag
har
stickat en hel del sen 10-
årsåldern
(nu är jag 37). Min önskan har
alltid varit en
stickmaskin.
Nu har
emellertid stickorna legat på
hyllan ett tag
pga barna-alstrande och
diverse annat.
En dag satt jag
och surfade runt på
Tradera
och hittade en
stickmaskin för
500(!)kr. Jag
var bara tvungen att bjuda
på den.
Givetvis fick jag den och efter
lite
svårigheter att komma i kontakt med
säljaren
(som var på väg att emigrera
till USA)
så skickade hon äntligen iväg
den. Som tur
var fick jag även
fraktsedelsnumret.
Jag väntade och
väntade.
Kontaktade Bussgods och
säljaren.
Bussgods gick bra men säljaren
var
bortblåst. Efter många turer hit och
dit var paketet
försvunnet! Jag tittade
på
säljarens omdömen på Tradera och det
visade sig att
hon blivit avstängd! Hon
hade inte
skickat några paket till
köparna!
Då blev
jag något uppjagad men lugnade
mig med att jag
iallafall fått ett
fraktsedelsnummer
så paketet borde ju
finnas. Jag
reklamerade leveransen till
Bussgods och
fick pengarna tillbaka!!!
Nu var jag
ännu mer besatt av en
stickmaskin.
Efter mycket kikande på
Tradera,
Blocket mm mm
så hittade jag
äntligen
en för 1.500 kr i Stockholm.
Min stackars
pensionärs-pappa fick åka
och hämta
den! Nu står den i sovrummet
och är
så fin. Men hur sjutton använder
man den???
Jag har
kursbrev och instruktioner men
får inte
till det iallafall. Jag lyckas
sticka vanlig
slätstickning med både en
och två
färger men kan inte lägga upp
maskor snyggt.
Det blir som ett råttbo
längst
ner.
Jag vågar
mig ju inte på något annat än
provlappar
så länge det ser ut så här.
Detta är
mitt dilemma! Jag har lådvis med
garn och
två små barn som säkerligen vill
ha mammas fina
hemstickade tröjor och så
kan jag inte
sticka. Jag vill ju så
gärna!!!"
Jag
älskar
min hobbystickmaskin, och jag är
helt självlärd. Jag har inte en susning om hur
du lägger upp snyggt. Jag skiter i det.
På sant. Jag lägger upp ett råttbo och
stickar
några rysliga varv med slaskgarn (ett argument
att fylla förråden med akryl) och stickar
eller virkar "uppläggningen" efteråt, för
hand,
efter att ha sprättat bort trasslet.
(Jag gör dessutom samma sak med saker jag hand-
stickar på tvären, som ska sys ihop med maskstygn.
Alltså stickar några varv med slaskgarn.)
Men det är jag det. Hur gör du som kan stick-
maskiner, på riktigt?
Pernilla -- som redan fått sitt vinnargarn
-- hade en härlig nöt för ekorrar, och ett
hon faktiskt klurade ut på egen hand:
"Jag
har ett
mönster på en själavärmare
som jag
knåpar med. Nu har jag bara
kragen kvar och
trodde att jag äntligen
faktiskt skulle
slutföra något. Annars är
jag expert
på att bara sticka bitarna men
sedan inte orka
montera ihop plagget för
det är
liksom inte lika roligt som själva
stickdelen av
arbetet. Men nu var det ju
bara två
ärmsömmar som skulle fixas till
och det var ju
inte oöverstigligt ens för
mig.
Nåväl.
Mitt problem är att jag börjat
ogilla
själva arbetet. Det är inte
garnet,
ullband: Passion, hittat för
halva priset i
en garnbutik där
innehavaren
surnat på Garnstudio och inte
ville föra
deras garner längre. Jag
älskade
garnet när jag stickade lite
provlappar av
det! Men jag ogillar
kombinationen
av garnet och mönstret.
Eller så
är det helt enkelt så att jag
egentligen vill
ha en annan själavärmare
med lite mer
stuns i.
Är det
så att arbetet bara är inne i en
dålig
fas, det kommer att bli läckert
bara jag jobbar
på med kragen? Eller är
det så
att kombinationen garnet/mönster
är
dåligt? Det är bara att repa upp!? Men
det stackars
garnet jag har då!? Vad ska
jag göra
av det? Vad gör man av bandgarn
så att
det blir snyggt? Jag är oskuld i
bandgarnsanvändning!
Hela arbetet har
gått i
stå! Det hänger som ett dåligt
samvete
över Emma-fåtöljen framför tv:n."
Pernilla repade förstås upp sitt garn. Det
är alltid bra. Verkligen. På riktigt. De flesta
trilskande garn sköter sig bättre efter en
dust med tröjslaktaren.
Och jag är inte heller någon bandgarnsexpert,
utan följer bara dessa två enkla principer:
1. Färdigstickat bandgarn beter sig inte alls
som några ynka provlappar. Sticka en rejäl
trasa och låt arbetet hänga från stickan
när
du mäter. Mät även töjigheten
på bredden,
för
det blir betydligt mer elastiskt än du tror.
2. Blandband. För att ge mer stuk och stadga
och traditionell stickstuns åt bandgarn blandar
jag det med en tråd av ett spunnet garn, ton i
ton. Jag gör samma sak med chenille-garner,
för jag gillar inte sättet de ormar sig.
Vilka snygga bandgarnsmodeller kan du rekommendera?
Och till sist, inte ett bekymmer, utan ett
underbart litet tips från Flitiga händer, nr
10 1938:
"Inneslut varje nystan i ett
större
kuvert,
klipp endast av ett
hörn så
att tråden
löper. Ett
utmärkt sätt,
i synnerhet om
man stickar med
två nystan
på en gång."
>>
Dags
att pressa lätt med ej för varmt järn
och fundera på vad Pannan menar när hon
säger
"Herrtröjan vare lovad (och mätt)". Det är
lätt,
är det enda jag tänker avslöja, och
när nästa
utskick kommer vågar jag inte tänka på.
Hoppas
på nästnästa torsdag, gör jag, och
då kommer
även "upprepningens hårda skola" tillbaka.
Detta
nyhetsbrev
är
(c) 2005 Anna Lundevall,
och du får så gärna vidarebefordra det
till
en pysselpolare. För fler gratis virk- och
stickbeskrivningar och spartips, se
https://www.billigt-garn.net.
>>
Och du: kom
ihåg att bomba mig med dina
pysseltips och -länkar, va?
|