Sticka lätt på nytt sätt

av "Billigt garn"-Anna

Välförtjänt välläst — biblioteksexemplar av Sticka lätt på nytt sätt från 1975.

Välförtjänt välläst — biblioteksexemplar av Sticka lätt på nytt sätt från 1975.

Välförtjänt välläst — biblioteksexemplar av Sticka lätt på nytt sätt från 1975. Visst syns det att fotografierna är från 1970-talet. Men modellerna? Tidlösa! Använd din egen masktäthet för att räkna ut stickbeskrivningen. Buslätt!

Hur svårt är det egentligen att designa egna, stickade tröjor, vantar och väskor? Inte ett dugg!

Nåja, du kanske inte faller för det yxiga och rätstickade 1970-talsmodet som presenteras i boken Sticka lätt på nytt sätt, av Maj-Britt Engström, utgiven år 1975.

Men skriften avdramatiserar hela designprocessen, förenklar följandet av en stickbeskrivning, sammanfattar den inte så hemliga hemligheten bakom nästan varje lyckat stickprojekt, och får dig att få förstå konsten att räkna om någon annans stickbeskrivning så att den passar dig, ditt garn och din kropp.

Lyckas du inte låna den på din kommuns biblioteket beror det säkert på att den tyvärr är utgallrad till förmån för mer moderna praktverk om stickning och virkning. Det är sorgligt, då den har sin givna plats i referenshyllan.

Eftersom den alltså är en aning knepig att få tag i ska du nu få reda på vilka tidlösa sanningar som avslöjas i denna lite torftiga skrift. De är korta och kärnfulla, så jag tänker hävda citaträtten. Banne mig!

Japp, jag vill gå så långt som att hävda boken är obligatorisk, svensk läsning för den som vill skapa med maskor, och inte bara mata fram kopior av andras idéer.

Hm. Det vore något, det. För varje gång du köpte garn och stickor skulle du tvingas att kryssa för en ruta där det stod "Ja, jag har läst och förstått Sticka lätt på nytt sätt", följt av "Jag är ingen robot".

Sticka lätt på nytt sätt var den första boken jag lånade från Qcc-hyllan i biblioteket när jag var liten bokslukare, och den formade tack och lov mitt stickliv.

Visst, jag är fortfarande besatt av rätstickning, även om det mest har yttrat sig i dominostickning på senare år.

Visst går det att sticka mer avancerade saker i rätstickning. Som dominorutor.


Men framför allt gav mig boken självförtroende.

För mig var det inte ett dugg märkvärdigt att hitta på egna tröjor och kjolar av garn som jag gillade, och skita i färdiga stickmönster och lurviga nystan när den stora stickvågen väl kom på 1980-talet.

När jag i mognare, tvåsiffrig ålder upptäckte stickgenier som Barbara G Walker och Elizabeth Zimmermann, kändes deras smarta presentationer av sätt att sticka plagg efter mått och procentsatser som ... tja, en naturlig följd av Maj-Britt Engströms insatser.

För det är just det boken handlar om: att sticka efter mått. Inte att uppnå ett specifikt antal maskor och varv som någon annan lyckats få till med ett speciellt garn och en särskild masktäthet.

Denna inte så kluriga kunskap ansåg sig Maj-Britt Engström behöva förmedla 1975, för ...

"Nu är vi hänvisade till att köpa beskrivningar tillsammans med garnet, och vår egen förmåga att välja garn, färg och utseende på plagget har nästan helt försvunnit."

Genom att följa anvisningarna i boken ska du också kunna "få användning för restgarner och garn som det inte finns beskrivning till."

Låter situationen bekant på något vis? Okej, vi har hela Ravelry att plöja igenom för att hitta idéer, plus garn på postorder från halva världen, men gör detta resursöverflöd oss bättre på att tänka själva?

Vilka stickmodeller finns i boken?


Boken innehåller egentligen inga stickbeskrivningar alls. Och det är detta som gör den så genialisk.

Istället presenterar den diagram och skisser på mycket enkelt konstruerade plagg — 25 stycken — som du kan rätsticka i helt raka stycken, och sedan sy ihop.

Nåja, bitarna är ibland inte helt raka, för några av tröjmodellerna bygger på att du stickar förkortade varv för att få till muddar, eller "för resårverkan", som det står i boken. Mer avancerat än så blir det inte.

Hm, går det verkligen att få till snygga plagg av bara raka stycken? Eller balanserar det likt övrigt 1970-talsmode på gränsen mellan det vackra och det bisarra?

Men jorå, flera av plaggen är estetiskt tilltalande. Även om det inte är modellerna som är det viktigaste i boken, utan principen.

Om du stickar raka stycken i rätstickning går det alldeles utmärkt att få till snajdiga saker som sitter bra på kroppen, eftersom rätstickning är elastiskt på såväl bredden och höjden som diagonalen. Så en vuxensocka som bara består av två rätstickade rektanglar kan sitta nästan lika bra på foten som en rundstickad socka med häl, om du har skor med stort utrymme för tårna. Och en babysocka? Självklart! De är inte så knussliga, de små.

(Och jo, den lättstickade nätkassen bygger givetvis på rätstickningens snudd på magiska egenskaper.)

Några av plaggen i boken, som den stickade jackan med insvängd midjemudd, känns givetvis väldigt 1970-tal. De kan egentligen bara komma till sin rätt i grova hippiegarn i foträta färger, gärna färgade för hand i ett bad av skogens svamp och blodet från små kapitalister.

Men linnet som kallas "solliv", ponchon, tumvantarna, mösshalsduken (halsduk med huva), åkpåsen, fuskollen som kallas polokrage, huvtröjan ("barntröja med kapuschong") ... Allt kan fungera och kännas modernt i nya fräscha garner, särskilt självrandande strumpgarner.

Och nej, rätstickning är verkligen inte bara för nybörjare.

Hur stickar jag om det inte finns några beskrivningar?


Bokens modeller tillverkar du genom att följa en skiss på olika rektanglar och mått i centimeter. Så för att sticka de olika plaggen behöver du själv räkna ut hur många maskor och varv du ska sticka.

Vill du sticka i en storlek mindre? En storlek större? Till vuxen istället för barn? För tröjor — "olle för alla" — finns en hel tabell med olika mått för sex stycken grunddelar plus huva (inte i dagens storlekar, dock), annars är det lätt "att ändra storlek, se markering."

Ja, först skissar du fram måtten på de rektanglar du ska sticka, sedan räknar du ut din egen beskrivning.

Och hur gör du det? Genom att sticka och mäta på en provlapp, så klart! Tada! Där har du den inte så hemliga hemligheten! Varsågod.

Sticka lätt på nytt sätt beskriver provlappandet på ett hyfsat bra sätt, det vill säga att boken rekommenderar att du mäter i mitten av provlappen, och undviker de uschliga maskorna i kanten.

Däremot — och detta är bokens enda verkliga minus — rekommenderar Maj-Britt Engström att du lägger upp på dubbla stickor för att få en elastisk kant.

Redan som mycket liten besserwisser visste jag att det var trams, för det går att se med egna ögon att det ger en hålig kant, inte en töjbar. Använd en elastisk uppläggningsmetod istället.

Varför måste jag läsa Sticka lätt på nytt sätt?


Jag fattar, jag fattar, du vill inte alls rätsticka mögigt 1970-talsmode av raka stycken, hur geniala sadel-axlarna och andra delar i ihopplockströjan än är. (Du kan sticka dem åt vilket håll du vill!) Du vill inte att den där slitna och daterade rackaren fular ned din stickbokshylla.

Men utöver baskunskapen om att sticka provlappar och sticka efter mått finns det helt enkelt sanningar i denna bok som du måste läsa och ta till dig, om du vill sticka med schvung och självförtroende.

du får visdomsorden här. Tillämpa dem i ditt stickliv.

"Använd din fantasi och grundbeskrivningen."

"Allt garn går att använda" och "Det är inte så känsligt om man blandar olika kvaliteter."

Läs dem igen. Och igen. Maska sedan med den frigjordhet som sägs ha utmärkt 1970-talet.

Klicka här för att kommentera

Skriv din egen sida! Det är lätt. Hur? Klicka här för att gå tillbaka till Rekommendera en stickbok eller virkbok.

Sök garnbus, sticklycka och virktokigheter:

Anpassad sökning
prenumerera på rss-feed
Håll dig uppdaterad!

Säg hej: Facebook  Twitter  Ravelry

Få Billigt garn-tips i ditt flöde

Följ Billigt garn för
garn-galenskaper i flödet.

Sticka och virka billigare


A N N O N S

A N N O N S