Snabba julklappar ... Klappat men inte klart: Fixa 20 presenter  på 10 minuter

Tips och tricks: Restgarnsidéer:

Vill du sticka och virka snabba julklappar eller ge bort något annat garnigt och hemgjort? Är du redan för sent ute ... varför blir det så varje år? ... för garntomtar, lavendelpåsar, grytlappar, strumpor, hårband, tofflor och mobilväskor?

Lugn, bara lugn. Lär dig knepet som gör att du kan ge bort en hemstickad kofta eller en virkad pläd, även dan före dopparedan. Kom ihåg att det är tanken som räknas.

Snabba julklappar, ja. Huvaligen. Som stickande och virkande garngalning ska du liksom pyssla ur dig mjuka klappar till var och varenda släkt-kotte, och dessutom få snipiga bakom-ryggen-kommentarer om att klappar helst ska vara hårda och dyra. Tack för den, du.

Ursäkta, men nu ska jag tala sanning och bli så där deprimerande och äkta. Nej, jag har inte tullat
på glöggen. Men du vet, åtminstone 360 dagar om året är det alldeles snart jul och så.

När jag var en tio, tolv år, och var så pank som en tio-, tolv-åring nu kan vara när hon inte har någon
veckopeng, beslutade jag mig för att sticka julklappar. Snabba julklappar.

Dan före dan.

Den 23 december, på eftermiddagen, började jag sticka tossor som skulle likna sportskor. Fula sportskor. Fula som f-n, men ändå sportiga tossor. Två rätstickade lappar med kontraststickade ränder som syddes ihop i hälen, hade resår- och rundstickad tå och tvinnade snoddar som snörning.

Jag hann med ett par. Nästan. Ända in i Kalle Ankas Piff och Puff försökte jag sy ihop dem i smyg.

Det gör jag aldrig om.

Det finns ett betydligt mer räkmackigt sätt att ge bort stickade och virkade presenter, även i sista minuten. Det är så himlans smart att du kanske till och med slipper göra dem. 

Hur? 

Du skriver ut eller kopierar en beskrivning till ett plagg eller en pryl som du har tänkt tillverka till mottagaren. (Det borde räknas som en kopia för personligt bruk, om du oroar dig för upphovsrättsbrott.) 

Bifoga gärna några garnprover, om du redan har det. Och en tidsuppskattning för själva arbetet. Var ärlig. I överkant. Säg att en tröja tar ett halvår, och en pläd ett år.

Vad du ger bort är alltså ett löfte om en stickad och virkad pryl, ett presentkort om du så vill, och om mottagaren faktiskt inte vill ha den underbara tröjan eller toapappershållaren kommer han aldrig att
kräva in den. 

Tanken på det personliga handarbetet, tidsåtgången, omsorgen och tolkningen av alla märkliga förkortningar och så vidare har du redan gett bort.

Endast ett par av mina handstickade, ej efterfrågade saker som jag har gjutit ned min själ i och gett bort i julklapp — när jag börjat redan i april — har faktiskt använts, vad jag vet. Det ena var en grå tjocktröja, det andra  en "kulturrandig" tröja i två sorters återvunnet svart bomullsgarn. Båda fick Husbandet. Och han har älskat dem på riktigt, inte bara för att göra frugan glad.

Övriga och mindre snabba julklappar har visserligen lockat fram en och annan rörd(?) tår vid presentöppningen, men har vantarna någonsin använts i ett äkta snöbollskrig? Nä! Du kan ju klappa ihop för mindre.

Nåväl, om du nu ger bort utskriften med garnproverna och det visar sig att mottagaren faktiskt vill ha och krävern in pläden, Pringles-burk-kaninen eller tvättvanten ... Hurra! Då har du gott om tid att
slutföra den när julruschen är över.

Gå till mina favoritsidor för gratisbeskrivningar på nätet och hetta upp skrivaren. Där kan du hitta snabba julklappar, presentkortsmodellen.

Har du ett bra sticktips, virktips eller en fråga?