Ribbstickad tröja (från ärm till ärm), Lanzarote

by "Billigt garn"-Anna

Varför döper en vanligtvis ganska vettig människa en långärmad tröja till "Lanzarote"? Jo, den här tröjan — ribb- och rundstickad från ärm till ärm (med ett fram- och tillbakastickat parti för kropps- och halshål), sedan kropp stickad från bröst till höft — uppfann jag under en solsemester med familjen på just denna ö.

Inte för att det var mycket sol. Mest regn och moln som målade himlen mjölkig. Den enda strand vi lyckades havsbada från visade sig till barnens storögda chock vara en nudiststrand, och den myntmatade hotell-tv:n visade endast sumobrottning. Varken "Snoppar" eller "Sumo" kändes som lämpliga tröjnamn.

Vad var det mest spännande som hände medan du stickade Lanzarote-tröjan?

Hu, vad jag hatade den här tröjan, även om den faktiskt klädde mig till både färg och form.

Och inte berodde det på den inte helt lyckade semestern.

Jag visste inte om det då, men medan jag kämpade med att tukta det återvunna viskos/bomull-garnet till skön stickning framför sumostön höll jag på att bli rejält sjuk. I det som en gång kallades "nervsammanbrott", som en eufemism för sjuhundra olika sorters förtvivlan. Utbrändhet är den moderna omskrivningen.

Jag såg så glåmig ut att om vi hade besökt en zombiestrand istället för en badplats för näckande tyskar hade jag blivit utslängd för mitt ohälsosamma utseende och alltför släpande gångstil.

Nåja. Handarbete sägs ju vara ett gott botemedel för stressrelaterade bekymmer, och jag hade ett överflöde av tillfällen att självmedicinera när jag ett par veckor senare blev sjukskriven och kunde ägna hela dygnets alla sömnlösa timmar åt att fästa i runda slängar femtio trilijoner garnändar där viskosen hårdnade av mina tårar.

Under min andra, betydligt längre sjukskrivningsperiod ... Jag? Deprimerad? Vi snackar äkta midnatt, inte någon nedbantad lågbudgetversion. Hur som helst auktionerade jag bort tröjan, symbolen för mitt elände, på Tradera.

En krona fick jag för den. Plus porto. Samt kommentaren att jag var "en god stickerska", vilket i sin tur ledde till att jag låg och grät i tre dagar. (Jag tålde inga som helst prestationskopplade komplimanger.)

Så här flera friska år efteråt kan jag dock erkänna att jo, jag är ... var ... en god stickerska.

Fan, det är inte vilken simpel stickviftande snubbe som helst som fattar hur simpelt det är att sticka från ärm till ärm utan färdiga beskrivningar, eller som klarar att sticka någorlunda jämnt i ett garn där den ena halvan av tråden har en helt annan längd än den andra.

Jag är inte god, utan fullständigt delikat.

Vilket garn, och vad var garnets tidigare liv?

Garnet ... eller garnen snarare, var en 50-50-blandning av bomull och viskos. Viskosdelen och bomullsdelen var inte sammantvinnade, utan löpte parallellt.

Det är en ganska vanlig mix i kommersiellt stickade tröjor, och det är svårt att återvinna. Eller framför allt att sticka med. Viskoshalvan är nämligen längre än bomullen, så den bubblar och beter sig allmänt svinigt under stickningen. Men i just det här fallet blev det inte så knepigt: jag använde små, små nystan och kunde lätt knipsa av den överflödiga viskosen när jag kommit till slutet av nystanet. Å andra sidan var jag jag tvungen att fästa, i runda slängar, nittielva tusen miljoners miljarder trådändar.

Det vinröda och det lila garnet kom från en gräsligt ful intarsiastickad damslipover, där det vinröda var själva bakgrunden och det lila (tillsammans med vitt, ärggrönt och kamelbeige) kom från de geometriska knasfigurerna som prydde framsidan.

Det marinblå garnet återvann jag från ett helt annat plagg, en damtröja där endast framstycket var stickat i viskosblandningen. Bakstycket och ärmarna (matta i ren bomull) använde jag till att sticka en barntröja med Pokémon-motiv, men de halvglansiga nystanen sparade jag alltså till semesterstickningen. Insjukningsstickningen.

Vem har designat? (Du, en webbplats, ur en bok ...?)

Okej, designen är knappast originell, men jag räknade åtminstone ut den själv.

Och det är lätt som attans, till skillnad från modeller med ärmkupor och äkta ärmhål och annat som riskerar att faktiskt anstränga hjärncellerna. Det är bara att rita ut ett T på ett papper, mäta upp hur långt du vill att det ska vara från ärm till ärm, markera mitten på skissen och fnula ut öppningar för huvud och kropp och ...

Garnkostnad?

Hm. Nu ska vi se ... Jag använde ungefär hälften av damslipovern (som kostade 30 kronor på en klädbytarloppis) och en fjärdedel av damtröjan (som jag norpade åt mig för 50 pix på Myrorna), så låt oss säga 28 kronor totalt. Ersättning för sveda och värk ej medräknat.