Återvinn garn: Vilka tröjor passar att repa upp?

Lär dig hur du återvinner garn:

Vilka plagg passar egentligen att återvinna? Att få tag lyxiga garner till stickning och virkning genom att sprätta och repa upp gamla tröjor, halsdukar, plädar och annat låter som en strålande idé ... men bara ibland.

Varför ska jag repa upp en felfri tröja bara för att få tag i garnet?

Ja, inte vet jag. Det verkar dumt.

De plagg — inte bara tröjor och vantar, utan även halsdukar, plädar, virkade västar, dukar — som jag återvinner garn ifrån brukar antingen vara sådana som jag har stickat själv och tröttnat och ledsnat på, eller misslyckats fullständigt med. Det händer väldigt ofta.

Eller så är de superbilliga, ratade plagg på loppisar eller i secondhand-butiker. De kanske har en fläck som inte går bort mitt på magen. Ärmmuddarna kanske är slitna. En mal-familj kanske har gnagt vid axlarna. Eller så är det en tröja som en handstickare eller H&M:s inköpare misslyckats fullständigt med. Det händer väldigt ofta.

För inköpstips, se Upprepning i den hårda skolan, lektion nio: De sälla jaktmarkerna.

Om färgen, materialet och priset är rätt, och om du tror att du kan göra något vettigt av garnet, då lönar sig upprepning.

Först alltså: Färgen. (Det går visserligen att färga om naturfibrer, men är det värt besväret? Jösses, färgen och färgsaltet är dyrare än slaktplagget!)

Sedan: Material. Gå på känsla. Är det skönt att gnugga mellan fingrarna och alltså att sticka eller virka med? Är det skönt mot kinden och alltså att ha på sig? Vilka sorts fibrer innehåller det? Behöver det handtvättas eller kan det tvättas i maskin? Kommersiellt stickade plagg innehåller nästan alltid en varudeklaration och tvättanvisningar.

Och du, det finns ingen som helst anledning att köpa plagg i skruttiga, noppiga akrylgarner, oavsett hur billiga de är. Satsa på lyx: silke, alpacka, kashmir och mikrofibrer med spandes. Eller rejäla basvaror: bomull- och bomullsblandningar, alla möjliga former av ull, lin.

Därefter: Kan du sticka/virka med det? Om garnet är för tunt för handstickning bör du hoppa över det, om du inte vill sticka och virka med flera trådar samtidigt.

Titta på sömmarna i plagget. Handstickade plagg är lätta att repa upp, finkamma baksidan och sömmarna och se efter var garnändarna är fästade.

Kommersiella plagg kan ibland vara skurna och overlockade i sömmarna. Ser sömmarna sicksackade ut — köp inte. Resultatet blir bara en massa korta garnstumpar.

Är tröjan eller kjolen eller västen däremot stickad i så gott som hela stycken blir det stora, härliga, användbara garnnystan.

Såvida tröjan inte är randig eller jaquard- eller intarsia-stickad eller virkad i flera färger. (Jacquard- eller fåröstickning är en sorts mönsterstickning där de olika färgerna löper med på baksidan i flottörer. I intarsia- eller gobelängstickning är motivet "infällt", och varje färg ligger för sig.) Då blir resultatet en massa något längre än korta garnbitar.

För fler tips om sömmar, se Upprepning i den hårda skolan, del fem: Sömmar summarum.

Priset? Det beror förstås på din budget och på materialet. 

100 % akryl är sällan värt en prislapp över 0 spänn. Om du inte behöver billig ammo till din stickgraffiti. Inte för att jag uppmuntrar till sådant. Återvinna akrylgarn, alltså. Att dekorera lyktstolpar med grovstickade muddar, däremot ...

Jag har en maxgräns på 150 kr per herrtröja (mer garn än barn- och damtröjor), som jag bara tänjer på vid äkta alpacka och stickade kappor eller långkoftor. De flesta slaktplagg lyckas jag få tag i runt 30 till 70 pix. Mmmmm-ysigt.