Fastnar garn? Upprepning i den hårda skolan, lektion två: Hack i skivan, när upprepningen inte repar upp sig

Lär dig hur du återvinner garn:

Hur kommer det sig att vissa stickade och virkade plagg tokvägrar att låta sig nystas? Och vad gör du då? Svaren får dig att häpna.

Ålrajt, garnnörd, du vet nu att du får ut betydligt mindre tröja än du började med när du slaktar något du hittat på en loppis. Eller i din egen garderob eller tv-garnkorg.

Men vad gör du när upprepningen inte repar upp sig?

Har du inte råkat ut för det än gör du det snart. Jag lovar. Det händer. Ofta.

Och jag menar inte att upprepningen tjorvar sig. Håriga garn och bouclé är lite sega att repa upp. Du måste dra tråden horisontellt för att få den att släppa. Du måste lirka lite i hörnen och kanske ansa med en sprättkniv.

Det handlar inte om det nu.

Nej, det handlar om att garnet knyter sig, låser sig, fastnar och vägrar repa upp sig något mera.

Första gången jag råkade ut för det -- det måste vara tidigt 90-tal sedan, efter en synnerligen lyckad räd hos UFF -- fattade jag ingenting. Inte andra eller tredje heller.

Jag hade gjort precis som man skulle: hittat en tröja med bra sömmar, sprättat loss halsringningen och spelat upp tröjan baklänges, långsamt och försiktigt. Alla virkade eller stickade plagg går att repa upp, borde gå att repa upp.

Varför fungerade det inte? Våld tycktes inte vara lösningen, även om det var skönt, för då slets garnet sönder.

Vad gjorde jag för fel? Var det mig eller garnet det var fel på? Passade vi inte ihop?

Det var uppenbarligen inget knas på plagget, men jag var hela tiden tvungen att knyta loss upprepsnystanet. Det tog en sådan evinnerlig tid att jag var beredd att ge upp och istället gå till en garnaffär för att köpa nytt garn.

Och sedan begrep jag. Jag önskar att jag kunde säga att insikten slog ned som en blixt från klar himmel. Jag önskar att jag kunde skryta med att jag resonerade mig fram till en lösning.

Nej. Jag agerade ur lågt och gement hämndbegär.Jag ville skada tröjorna, och det var då jag såg svaret.

Första och andra gången handlade det om enkla, slätstickade tröjor. Den tredje gången var det en flätstickad tröja, stickad med två separata trådar i partier om sexton varv.

Och felet jag gjorde var att...

Du kommer inte att tro mig, för det låter så vansinnigt självklart och korkat när du hör det.

Motiverad av brinnande hämnd vände jag på plagget och började repa upp från andra hållet.

Då fungerade det.

Verkligen. Hur nollkollig tror du att jag kände mig?

Jag förutsatte att tröjorna var stickade nedifrån och upp, när det egentligen var tvärtom.

Så, för att slippa att slå dig för pannan, hur kan du se från vilket håll du ska börja slakten? Om det inte finns några tydliga uppläggs-  eller avmasknings-maskor, och när kantmaskorna inte avslöjar något om hur stickningen barkar?

Det ser du inte.

Du provar. Blir det knutar i hörnen ler du milt, tar fram den kungliga diplomaten inom dig, vänder på arbetet och lirkar från andra hållet.

Så enkelt är det, och behåll din inre diplomat ett ögonblick, för du behöver den i nästa lektion i upprepningens hårda skola: "Skakad, inte störd".

I lektionen därefter behöver du åkalla din inre bitch:  "Vågar den, vågar du. Banne mig!"