Lov-icke-vantar

av "Billigt garn"-Anna

Improviserade vantar, stickade i återvunnet lovikkagarn.

Improviserade vantar, stickade i återvunnet lovikkagarn.

Improviserade vantar, stickade i återvunnet lovikkagarn. Garnet kom från en rätstickad poncho, som jag hittade på Myrorna. Ponchon blev till en massa fransar och ett enormt 300 grams-nystan ... ... som räckte till en liten halsduk, ett par tofflor och ett par vantar.

Vad kallar du ett par vantar stickade i återvunnet lovikkagarn, och som inte är lovikkavantar utan helt improviserade? Lov-icke-vantar, så klart.

Vad var det mest spännande som hände medan du stickade lov-icke-vantarna?

Lov-icke-vantarna präglades av ett fullständigt och totalt felaktigt val. Och därmed en viktig läxa, som jag visserligen borde ha lärt mig redan som liten sticksnärta.

Så här var det: Efter att jag hade virkat ett par tofflor och en liten nyckelhålshalsduk hade jag fortfarande ett enormo-gantiskt nystan Shrek-grönt lovikkagarn kvar. Det var på något vis givet att det skulle bli vantar. Lite *för* uppenbart, eller hur?

För att ändå känna mig lite mindre förutsägbar bestämde jag mig för att sticka vantar på de bambustrumpstickor som jag hade fått till jul. Det låter kanske inte så punkigt. Men för mig är det det.

Sedan skoltiden stickar jag allt på rundstickor. Fram och tillbaka-stickning, rundstickade stora tuber som tröjkroppar, små tuber som vantar och strumpor och ärmar — och då med magic loop eller två rundstickor.

Och jag kan väl konstatera detta: Jag ogillar fortfarande strumpstickor. Skarpt. (Inte riktigt lika mycket som jag ogillar jumperstickor, men det är en annan historia.)

Stickorna trillade ut, trots att jag stickar ettrigt och hårt. Mina handleder kollapsade i knyten av smärta efter ett par minuter. Maskorna blev ojämna och otrevliga. Det var ett evigt flyttande av stickor hit och dit, och det var omöjligt att ta med stickningen på bussen, eftersom stickningen förmodligen hade skadat någon av mina medpassagerare.

Och dessutom ... Dessutom var jag tvungen att sticka en vante i taget, istället för två på samma gång.

Aldrig mer rundstickning på strumpstickor för denna garngalning, tacksåväldigtmycket.

Vilket garn, och vad var garnets tidigare liv?

O, detta underbara garn! På Myrorna hittade jag en liten rätstickad poncho för futtiga 65 kronor, och jag tillbringade flera dagar med att bara kela med det och försöka lista ut vad jag skulle kalla nyansen.

"Ljusgrönt" var på tok för mesigt och ... beige för denna ljuvliga, sköna gröna. En Twitter-följare kläckte istället det mitt-i-prickiga "Shrek-grön".

Ponchomodellen var så pass enkel att den verkade handstickad, men eftersom ponchon var stickad i en enda lång ulltråd — 300 gram lovikkagarn — var den förmodligen tillverkad av någon extremt lågavlönad textilarbetare i en fabrik. Det var helt enkelt väldigt mycket ull för pengarna.

Vem har designat? (Du, en webbplats, ur en bok ...?)

Vantarna i lovikkagarn är helt improviserade. Jo, jag vet, de liknar lovikkavantar. Vantar i lovikkagarn brukar liksom göra det. Men jag stickade dem helt på känsla och med provlappar.

Och med "känsla" menar jag att jag har stickat vantar förr. "Provlappar" är förstås rundstickade provtuber.

Ungefär så här gick jag tillväga:

Jag började med att sticka en tub om 32 maskor, som jag trodde skulle vara lagom för garnet, stickorna, mitt handlag och mina händer. Sedan drog jag tuben över handen och knep åt de maskor som visade sig vara överflödiga. Det var ... en hel del. 24 maskor räckte gott.

Sedan jämförde jag den nya tuben med min hand. Efter ett par aviga varv och väldigt många fler räta verkade det vara dags för en tumme.

Tummens bredd brukar vara ungefär en tredjedel av handryggens mått, så jag satte 4 m på en tråd (men behövde sedan plocka upp 10 maskor för att vanttummen inte skulle suga på min egen tumme för mycket).

Och efter ytterligare ett gäng varv hade tuben nått lillfingret. Alltså var det hög tid för de toppiga minskningarna. (Det vill säga: vartannat varv med minskningar, vartannat varv utan. 4 minskningar per minskningsvarv, placerade parvis vid sidorna på vantarna.)

Knepigare än så är det inte att improvisera fram en vante. Okej, det hjälper om du har stickat vantar förut. Men ändå.

Garnkostnad?

Vad brukar lovikkagarn kosta per härva? Köpegarn, alltså? Och i glada färgnyanser? De här vantarna gick loss på cirka 15 kronor. Det är billigt lovikkagarn, det.

Klicka här för att kommentera

Skriv din egen sida! Det är lätt. Hur? Klicka här för att gå tillbaka till Galleri: Visa vad du stickat eller virkat i återvunnet garn.

Sök garnbus, sticklycka och virktokigheter:

Anpassad sökning
prenumerera på rss-feed
Håll dig uppdaterad!

Säg hej: Facebook  Twitter  Ravelry

Få Billigt garn-tips i ditt flöde

Följ Billigt garn för
garn-galenskaper i flödet.

Sticka och virka billigare


A N N O N S

A N N O N S