|
[Billigt garn mm]
** 5 september 2005
**
Snåltips
och
knåp var 14:e dag (jag försöker!),
för dig som är galen i garn
Börja/sluta
prenumerera? Gå till
http://www.billigt-garn.net/prenumerera.html
Red:
anna.lundevall(at)glocalnet.net
==>
En
morr-mors bekännelser: Jag skriker åt mitt
garn (och det var det som började)
==>
Upprepning i
den hårda skolan, lektion 1:
Det bidde ingen väst, det bidde en tumme
==>
Restgarnsidéer: Nyckehålsmärkt
nystmäte
==>
Sticka som
aldrig förr! Eller förresten...
sticka som förr
==> Pärlpundare? Här har du din pixel-fix
==>
På kurs
med korr: Lär dig att sticka och
virka American Style
==> Ull-silkesgarn? Du får slita det ur mina
händer
==> Sensation: Bobbinson: "Varför käka myror
när
det finns maskor?"
==>
Nästa
gång: Smussla mindre, pyssla mer
En morr-mors
bekännelser: Jag skriker åt mitt
garn (och det var det som började)
|
Ibland
är
det bättre att göra slut med ett garn än
att göra slut på det. Ibland måste du visa
det
lilla garnet vem det egentligen är i familjen som
håller i saxen.
Ibland måste du vara skoningslös när det
blir
uppror i de fiberrika provinserna.
På onsdagen skrek jag högt och slängde mitt
garn.
Det stämmer. Jag slet ur 7 millimetaren, klippte av
de spretande navelsträngarna som inte ville släppa
taget, knölade ned det svarta garnhelvetet i en
Coop-kasse tillsammans med sorgliga systernystan
och tvättrådslappar och masktäthetsprover.
Ner med det i soporna, bara! Käka kaffesump och
mjölkpaketsflikar, din trådiga...
Å, vad skönt det är! Jag mår
så
oförskämt bra att
jag borde malas ned till pulver och säljas på burk.
Jag älskar att slänga garn. Prova det, du!
Nänänänä-nej. Kom tillbaka!
Det är inget farligt. Det *går* att slänga
garn.
Du *får* slänga garn.
Förutom de mest givna anledningarna -- som att
garnet är malätet eller nedpissat eller fullt av
klibbig målarfärg -- är det så
att vissa garn
mopsar sig för mycket. De är kaxiga, truliga och
trilska. De muckar.
Det här garnet var så uppstudsigt att jag inte sett
på maken på säkert flera... timmar.
Det var inte dyrt i pengar räknat, eftersom det
ursprungligen var en damtröja storlek 46 från
skandalomsusade välgörenhetssekten UFF:s
berömda 10
kronors-reor. Men jisses, vad jag hade slitit för
att tukta det. 50 procent bomull, 50 procent rayon.
Glansigt, härligt, lika bra till glesstickad goth
som en poncho med fall i tre trådar.
Rayon och viskos är lite kinkiga när de blir
fuktiga. Det var en flerdagarskamp att försöka
hålla trådspänningen lika i garnets olika
delar.
Usch. Jag får ärmbärsa bara jag
tänker på
det, även
om det var år sedan jag faktiskt repade upp den.
Garnet låg och läckrade sig på vinden
tills jag nu
äntligen tog ned det för att poncha till det. Mer
pellerin än poncho, men ändå.
Saken är den att jag började tv-sticka den (Scooby-
Doo 2, ungefär 15 gånger på raken, ungarna
höll i
fjärrkontrollen), och när jag kommit ett par
decimeter tittade jag ner och märkte att garnet
narrades. Rayonhalvan fastnade i mina fingrar.
Ja, fingrar. Det hakade fast i *huden* på mina
händer, så att det som skulle ha blivit en poncho
-- mer en pellerin, men ändå -- såg ut som
spunnet
socker rullat i svart damm.
--------------- Tips! Tips! Tips! ----------------
Handkräm. Nagelfil. Lägg det i din
pysselpåse.
Använd dem. En förlupen nagelflisa eller hudflik
kan sabba
flera varv.
--------------------------------------------------
Jag vet inte hur det är med dig, men jag tolererar
inte sådant.
Inte från mina garn, i alla fall. I vissa
sammanhang tituleras jag kanske dörrmatta, men inte
när det gäller stickning och virkning.
Det där garnet hade legat och propsat på
uppmärksamhet så länge, kramat mitt
hjärta och
knaprat på min hjärna.
Och när jag sedan tar det i mina händer trotsar det
mig.
Jag skrek.
Jag har aldrig kallat garn så fula saker.
Jag slängde det.
Och det var så skönt.
Dessutom fick jag en hel hylla ledig, som jag dagen
därpå fyllde med underbara fynd från
Myrorna i
Uppsala: två kilo silvrigt bandgarn (ny poncho!),
tweedig shetlandsull och ull/akrylblandning,
bomull/lin och en lilacerise bomull/akryl som kan
klä dottern i år framöver. 200
spänn. 10 minuter.
Uff! (Inte den fd välgörenhetssekten,
alltså.)
Det finns egentligen bara ett helt och rent garn
jag slängt tidigare. Det fick också vad det
förtjänade.
Okej, jag skänkte hälften till dotterns dagis, men
resten åkte ned i sopen.
Och jag vill inte peka finger eller nämna namn,
men... Tanja från Falks garn.
Jag är ledsen -- jag avskyr det. Jag vill hellre
kalla mig tolerant och öppetsinnad än
"dörrmatta",
men jag kan inte ens låtsas att jag accepterar Tanja.
Det finns i de mest otippade butiker och är
billig akryl som är obehaglig att jobba med,
och än värre blir det efter tvätt. Det ger
mig
migrän, en sådan där som växer sig
upp från
bihålorna, över skallen och ner till nacken.
Och håret på armarna reser sig upp och svajar
som sjögräs.
Berätta vilket garn du avskyr (material eller
fabrikat eller namn). Berätta vilket garn du kan
tänka dig att slänga i soptunnan. Och varför.
Då
kan du
istället för billig, obehaglig akryl
vinna
två fluffiga, multifärgade nystan.
Också de i
akryl, men i strukturspunnen (eller är
"struktursprutad" ett bättre uttryck?) kvalitet som
bara tål handtvätt.
De väger 80 gram tillsammans -- och det här garnet
är så lätt att det räcker
längre än du
tror.
Och det är återvunnet. Om ett akrylgarn
tål att
repas upp, tvättas och slätas ut utan att bli
sprött är det fina grejer.
Mejla ditt svar till anna.lundevall (at)
glocalnet.net, och allra senast den 14 september,
för då jag rycker en lycklig akrylvinnare ur
högen.
Hallå? Expedition: Robinson-vinnarna, då?
Du får strax reda på det. Först ska urnan
med
rösterna förseglas i en metall-låda, flygas
till
Stockholm och med en dramatisk helikopterflygning
landa lite längre ned i detta utskick av
[Billigt garn mm] för stick- och virkfreaks.
Upprepning i den
hårda skolan, lektion 1:
Det bidde ingen väst, det bidde en tumme
|
Om du har slaktat några tröjor, plädar,
dukar och
pallade vantar för att komma åt garnet (se arkivet
för grundkursen i tröjslaktning) är du redo
för
nästa nivå.
Nörd-nivån.
Å, förlåt, det blev fel. Jag menar
förstås
att du
ska tillskansa dig de avancerade tröjslaktar-
färdigheterna, fördjupa dina kunskaper i
secondhand-materialets nyckfullhet och förkovra dig
i de petigare detaljerna av...
Ja, nörd-nivån, alltså.
Steget efter "entusiast".
Så. Till lektion 1: "Det bidde ingen väst, det
bidde en tumme".
Ponera att du går till en loppisbutik och fyndar en
slaktfärdig tröja enligt konstens alla regler.
Snabbrepetition: Tröjan har lite småskavanker och
är därför tokbillig. Den har hela stycken
och är
därför sprätt- och
upprepningsvänlig. Du
fullkomligt älskar materialet efter att ha beundrat
färgerna, gnuggat det mellan fingrarna och gnidit
det mot kinden. Och garnet har tillräcklig pondus
för att kunna virkas eller stickas för hand (eller
på hobbystickmaskin).
Då är frågan... och det är en
fråga du
helst ska
börja grunna på innan du halar fram
plånboken och
tjackar garnkroppen...
Hur mycket tröja kan du få ut av tröjan?
Hur mycket
garn blir det kvar?
Vi ska studera ett synnerligen sjuckert exemplar i
dagens lektion, men huvudregeln lägger du på minnet
redan nu:
10-30 procent av garnet i ditt loppisfynd är
garanterat slaktavfall.
Just det, en tiondel till en tredjedel försvinner i
hanteringen. Det är därför du ska leta
på
herravdelningen om du vill virka en damtröja, på
damavdelningen om du fått beställning på en
barnponcho, och på barnavdelningen om möss- och
vantförrådet behöver fyllas på.
När du väl pungat ut en billig peng för
upprepningsoffer finns det lite säkrare sätt att
räkna på saken.
Över till dagens exempel. Det är en
herrtröja i
två-trådig shetlandsull (mums), i den mest
fantastiska färg (super-mumma). Det är mixade
ullfibrer, blå, gröna, röda, gula och
någon mer
färg som inte liknar någonting annat i
färgskalan
som jordbor använder sig av. Det ser ut som att ett
punkigt regnbågsfår slängts in i
flistuggen.
Färgen var nog för motivera ett utlägg
på 45
kronor. Det är ett billigt pris på Myrorna -- som
annars kan ta 150 spänn för en herrtröja i
shetlandsull.
Den var billig av två orsaker. Gissar jag.
1. Tvättlappen i nacken skvallrade att tröjans
gudfader heter
Åhléns. (Plagg utan fina varumärken
prissätts
lägre.)
2. Den var lagad på ärmar och magen, av
någon som
inte
lärt sig att stoppa stickade plagg.
Redan innan du dragit fram sprättkniven kan du
lista ut följande:
* Partierna kring de stoppade ställena är helt
värdo (värdelösa, för er som inte
har
tioåringar
hemma).
* Om tröjan gått sönder på magen
har den
hål på än
fler ställen som inte syns. Hål
på ärmar är
slitskador, men hål på magen betyder antingen --
huva! -- mal eller att garnet är för tunt
på vissa
partier -- huva, huva!
Slitna och tunna partier måste bort, bort, bort.
Annars kommer du
att gråta många bittra tårar
när du väl
tagit fram stickorna och virknålarna.
* Den här sortens tröjor från
Åhléns och
liknande
konfektionsmaffiosos är fabriksstickade, och då
är
halsringningen under halsmudden klippt. Partierna
kring halsen är
också helt värdo, om du inte
behöver en massa stumpar
till tofsar och fransar.
Ta fram sprättkniven och sprätta först bort
de lea,
värdelösa styckena.
Studera det som är kvar. (Senare lär du dig ett mer
exakt sätt att räkna ut vad garnet räcker
till, men
nu duger en okulär besiktning.)
På just den här tröjan är 30
procent slaktavfall en
konservativ gissning. Att hälften försvinner
är
troligare.
Det räcker ändå till en luftig sjal, i den
mest
fantastiska färg. Och för 45 spänn.
Bra köp? Japp. Mycket slakt- och
plånboksvänligt.
I nästa utskick lär du dig att hantera ett problem
som alltför ofta uppstår. Ett problem som
får dig
att tvivla på dina stick- och virkkunskaper. Ett
problem som, när du väl upptäckt
lösningen,
gör dig
till kung i begagnatbaren.
Nästa lektion i upprepningens hårda skola: "Hack i
skivan, när upprepningen inte repar upp sig".
Restgarnsidéer:
Nyckehålsmärkt nystmäte
|
Det här projektet tar ett rejält grepp om dina
restgarner. Tuggar, äter, slukar, kalasar på varje
liten stump och spottar ut små behändiga tingestar
som passar lika bra till herrar som damer och deras
yngre eller mindre belevade motsvarigheter.
Använder du köpegarn räcker ofta ett enda
nystan.
Du kan sticka dem, du kan virka dem, du kan klippa
till dem i fleece.
Det är behagligt, lättburet, praktiskt och
bekvämt.
Projektet slinker lätt ned i väskan och du kan ge
bort det utan problem, för det är så litet
att när
mottagaren "tappar bort" det kan du svälja lögnen
som trovärdig.
Det går rysligt fort.
Och väljer du att sticka eller virka dem kan du
frossa hej vilt i färger och material och upptäcka
att din garnkorg fortfarande är en verklighet som
har plats för mysterier.
Vad jag pratar om?
En halsduk.
Inte vilken halsduk som helst. Utan en
nyckelhålsscarf, en tittuthalsduk, en vuxnare
variant på bebisarnas drag-igenom-halsvärmare. En
kort halsduk med ett liten slits i, där du drar
igenom den andra halsduksändan.
Gör den i skimrande bandgarn och du har en
festscarf. Virka den i fet, grå ull och få en
jordnära, diskret -- ja, tråkig -- herrhalsduk.
Virka eller sticka den på höjden eller bredden
eller sniskan, och med vilka märkliga mönster som
helst.
Här är en tittuthalsduk -- "Vila i lila" -- stickad
på höjden i förskjuten 1 rm, 1 am
resår (den
duttar
iväg ett steg vart fjärde varv, som en utdragen
mosstickning), och där garnet kommer från snodden
på en kofta.
Och här är två
nyckelhålshalsdukar,
"Måndagsdimmig" och "Rosa chock", rätstickade
på
bredden där trådändarna rycks av
för varje varv
för
att sedan knytas om till fransar.
---------------- Tips! Tips! Tips! ----------------
Även om du stickar eller virkar helt efter eget
huvud finns det en god social anledning att döpa
dina projekt till bisarra namn.
Om någon ute på stan frågar dig vad du
pysslar med,
slutar samtalet nästan direkt då du svarar
"virkar" eller "en tröja". Jag vet inte vad det är
med folk, men de är som de är.
Säger du istället "Nysnö" har du
möjlighet att
sätta igång en mycket intressant diskussion, och
kanske få en ny vän.
På det viset har jag lärt mig mer än jag
egentligen
vill veta om Ericssons affärer i Sydostasien,
frånskilda pappors onsdagsvanor och varför en
designer skolar om sig till trafiksäkerhetsexpert.
---------------------------------------------------
Så här gör du:
* Fyll en påse med restgarn. Om du stickar eller
virkar med olika typer av garn plockar du fram
dominatris-fibern (det garn du har mest av), väljer
stickor eller virknål utifrån det och gör
ett
masktäthetsprov. Det dominerande garnet är det som
avgör masktätheten, resten får vackert
anpassa
sig.
* Titta på skissen nedan. Det är en
nyckelhåls-
halsduk i "en storlek, passar de flesta"
(förläng den lite för herrar med tjurnacke).
* Bestäm dig för om du ska arbeta på
bredden eller
längden och räkna ut din beskrivning
utifrån det.
Exempel: Du virkar en
tittuthalsduk i stolpar,
med en fasthet om 22 st och 13
varv = 10
cm,
och vill virka den
på längden.
Multiplicera halsdukens
längd (60 cm) med
din
virkfasthet (2,2 stolpar). Du
behöver
alltså
lägga upp 132 lm + 1
extra för den
första
stolpen (om du börjar
virka stolparna i
den
tredje maskan från
virknålen
räknat; de två
luftmaskorna räknas
som första
stolpen).
Sammanlagt behöver du
virka (15 cm x
1,3
varv/cm) 19,5 varv, men det
går
förstås inte.
20 varv är
bättre, för det
går också att dela
jämnt på
hälften.
Det lilla
nyckelhålet ska dyka upp efter
10
stolpvarv, och du
behöver virka (12,5 cm
x
2,2 st/cm = 27,5 st) 28
stolpar innan du
hoppar över (2,5 cm x
2,2 st/cm = 5,5 st)
6 stolpar och
istället lägger upp 6
nya
luftmaskor och virkar vidare
tills du har
tjugo stolpvarv. Väv
in ändarna.
Färdigt.
Tittuthalsduken blir extra snajdig om du inte
tänker för mycket när du väljer
färger, utan
bara
blundar och drar ut något ur restgarnspåsen.
Glöm det du eventuellt lärt dig om
färglära.
Är garnet supertunt jämfört med
dominatrisfibern
tar du två stumpar. Blanda utslätat garn med
nuddelkrulligt upprepat. Blanda bomull, mikrofibrer,
ull, akryl och polyester.
Och om du gör en tittuthalsduk på bredden med
"inbyggd" frans, låter du tåtar om en 15-20 cm
hänga fritt vid varje varv. Du knyter till dem
efteråt, och toppar fransarna så att de är
lika
långa. (Fransarna ingår inte i
måttskissen ovan.)
Busigt, busigt och bussvänligt för dig som
garnpysslar på kommunala transportmedel.
Sticka som aldrig
förr! Eller förresten...
sticka som förr
|
En
läsare som
inte vill presentera sig med namn har
ett toppenbokmärke i sin lista:
http://www.vintageconnection.net/
Klicka på "Victorian knitting patterns" längst ned.
Då kommer du till en skattkista full med
stickbeskrivningar (på engelska) på mellanspetsar,
barnkläder, märkliga tröjor -- till och med
en
hundtröja! -- från slutet av 1800-talet.
Ett problem med gamla beskrivningar -- och en hel
del nya också -- är att det inte finns
någon
masktäthet angiven, och inga diagram.
Usch. Liksom: Hallå?
Vad vill du helst ha, en karta eller en
vägbeskrivning som säger "ta 52 ganska stora kliv
till höger, 10 korta till vänster och ställ
dig på
stora stenen så ser du huset bakom kröken"?
Fördelen med stickning och virkning är att det
går
att lista ut vart du förvirrar dig i förväg,
och blir
det heltossigt är det bara att repa och börja om
på
nytt.
När jag hittar ett mönster jag tror att jag gillar
brukar jag "torrsticka" först.
Och det gör jag även med nya beskrivningar,
eftersom jag använder så udda, återvunna
garn och
har en masktäthet som inte passar in i någon
standardmall. För att inte tala om att min
kroppsliga lekamen tydligen har utomjordiska
dimensioner jämfört med konfektionsindustrins
måttabeller.
"Torrstickar" eller "torrvirkar" gör du genom att
dra fram ett kollegieblock med rutat papper, ett
suddgummi, en blyertspenna och en miniräknare.
Utifrån beskrivningen -- eller de mått som
förhoppningsvis finns -- försöker du rita upp
ett eget diagram. Finns det inga mått över huvud
taget borde det åtminstone stå maskor och varv.
Det du får ned på pappret ser ut som
något du kunde
ha hittat i Lustiga huset, men det ger ett hum om
stuket.
Sedan struntar du i det fåniga diagrammet, för det
hjälper dig faktiskt inte ett dugg, drar fram
motsvarande plagg som passar dig ur garderoben,
ritar mått efter det och försöker
tillämpa det
önskvärda stuket på den skissen.
Tja.
Du behöver åtminstone inte sitta sysslolös.
Eller
tänka onda tankar om svarta rayon/bomullsgarn.
Har du ett diagram blir allt mycket lättare. Du kan
till exempel göra den 80-talsinspirerade
tunikan/miniklänningen (dösnygg till
trikåer) på
Initiative Handarbeit även om du inte kan sticka
eller virka ett ord på tyska. (Klicka på "Schnitt"
så kommer du till diagrammet.)
http://www.initiative-handarbeit.de/?page_id=6&dl_id=05029
Pärlpundare?
Här har du din pixel-fix
|
Kikki
håller
på att sticka pärlmuddar och jag kan
bara sucka av beundran.
Jag älskar små, ettriga maskor -- ja, de bara
kommer helt naturligt -- på nåltunna stickor.
Och pärlor... Pärlor, det är fina grejer
det. Fina,
små, runda grejer. Ja, inte nödvändigtvis
runda.
Eller fina. Eller små. Men ändå.
Tyvärr känner jag ingen som vill ha några.
Pärlmuddar, alltså, och själv bär
jag inga smycken,
inte ens muddar. Eller svettband. Möjligtvis har
jag ett telefonnummer uppskrivet på handleden.
(Snurrigt
sidospår: När min son fick syn på min och
Husbandets bröllopsbild reagerade han inte alls på
att vi förvirrat bet varandra i läpparna eller att
en väldigt tjock Elvis log ned mot oss. (Ja, vi
gifte oss i Las Vegas.) Utan han utbrast chockad:
"Men mamma! Har du haft ÖRHÄNGEN!")
Och mitt enda pärlmuddsmönster sålde jag
på
Tradera.
Gott om pärlor på nätet har jag
däremot noterat.
Bäst och svenskast är förstås
Pärlplatsen:
http://parlplatsen.knows.it
Klicka på "sticka" för att få ett enkelt
mönster
på
pulsvärmare med pärlor, och där finns
också
länkar
till Slöjd.nu och Britt Anderssons butik, som båda
säljer pärlpulsvärmar-kit.
För dig som inte vill ha just pärlmuddar, men
ändå
vill klä händerna i värmande bling-bling,
rekommenderas Sarah Bradberrys "Charm mitts". Det
är halvvantar där du hänger på
pärlor,
knappar,
berlocker eller vad som nu göms i dina lådor. (Udda
nycklar blir för tungt.)
www.scknitting.com/spring2005/charm-mitts.html
Knitters Review har en helschyrrebyrre artikel om
att sticka sina egna smycken...
http://www.knittersreview.com/
...och
vad jag
verkligen är sugen på är en av de
där underbara pärlväskorna som var
så poppis
förr.
(Du märkte kanske att det fanns en stickad
pärlväska i de victorianska beskrivningarna ovan?)
Framför allt är jag sugen på att bli bjuden
till en
fest där en pärlväska är
lämplig,
men vad är väl
en bal på slottet?
http://members.cox.net/sdsantan/bag.html
beadwork.about.com/library/weekly/blcoypattern.htm
Stickade och virkade bollar och tofsar kan inte ens
en smyckevägrare motstå...
http://www.swallowhillcreations.com/free.htm
...och dottern har redan beställt hårsnoddar med
stora delfinpärlor:
http://www.knittedthreads.com/free/croq/freecro3.htm
Beads East har en videoskola i konsten att virka en
tub med pärlor (för armband, halsband):
http://www.beadseast.com/tubeloadbeads.html
...och oavsett om du är vänsterhänt eller
högerhänt kan du lära dig tekniken:
beadcrochet.com/lessons/basicbeadcrochet-rt.htm
Att sticka en tub med pärlor gör du enklast
på en
påtdocka:
http://www.hgtv.com/
Den stickade pärlspiralen är lite knepigare. Mycket
trial and horror. Suck. Av beundran:
http://www.hgtv.com/
Att smycka granen kan till och med Pannan tänka sig
göra, men shit pommes frites vilken tid det tar om
du inte har
färdigträdda pärltrådar!
http://www.baglady.com/ChristmasOrnament.htm
På kurs med korr:
Lär dig att sticka och
virka American Style
|
Trött
på att försöka översätta
alla skojsiga
engelska beskrivningar på nätet till något
begripligt svenskt?
Ja, en idé är att strunta i ordlistorna och
helt enkelt lära dig att sticka och virka direkt
på amerikanska. (Brittisk och amerikansk engelska
skiljer sig åt i många avseenden, inte minst
när det gäller stick- och virktermer.
Särskilt
virkbeskrivningar kan bli heltokiga om du inte
vet på vilken sida Atlanten designern kommer
ifrån.)
Två sympatiska korrespondenskurser per e-post
-- och det finns inga uppgifter att skicka in;
det är i huvudsak trailers för e-böcker om
stickning respektive virkning -- hittar du på:
Official
Guide To Crochet
och
Knitting tips.
Ull-silkesgarn? Du
får slita det ur
mina händer
|
Hoppas att du läste rubriken ovan med rätt
betoning. Det ska vara "Ull-silkesgarn? Du *får*
slita det ur mina händer".
Ja, fyra nystan (cirka 270 gram enligt min digitala
våg) av precis samma garn som jag stickar med.
På mina 5 mm-stickor sitter en militärinspirerad
tröja (i sin tur inspirerad av en Flitiga händer
från 1938 och en Bèrgère de
France-modell), med
sadelärmar stickade uppifrån och ned och med
ärmarna i ett (enligt historien om Axel och Håkan,
se arkivet).
Och jag har
fånigt mycket
garn över.
Det kommer från en herrtröja som var insydd i
sidorna, så den var till och med för stor
för den
gentleman som bar den innan han lämnade in den till
Myrorna.
Materialet är 55 procent silke, 15 procent ull och
30 procent akryl. Marinblått, med små vita duttar
och spår.
Och du får det tokbilligt, så klart, med utropet 1
kr (plus porto) på Tradera.
Jag har en hel flyttlåda full med garn som ska
bort denna onsdag och nästa (hur många jag har kvar
tänker jag verkligen inte avslöja, inte medan
Husbandet lyssnar), och de auktioneras alltså ut
till högstbjudande på snabblänken
http://snipurl.com/billigt_garn.
Den 7 september slutar auktionerna sent på kvällen,
och då kan du bland annat fynda ur min stora
akrylgrotta. "Wendy Toddler Aran" i olika mängd och
nyanser -- och det är helt okej för att vara akryl.
Tjockt. Starka färger. Det tar en hel del tvättar
innan det blir sådär plastigt sprött.
Lite återvunnet lingarn (den tröjan var kolossal!)
har du möjlighet att lägga vantarna på,
plus 9
nystan från danska Hjertegarn: jadegrön "Hjerte
speed" i bomull/akryl.
Tre andra bomull/akryler hittar du också: turkos,
ljust mellanblå och en vit/grönturkos strukturmix.
Men det allra finaste garnet på onsdagen är det
gula, lite grågröngula, kanske smutsgula,
bouclégarnet i ull/alpacka/akryl.
Jag köpte slaktkoftan enbart för att ha ett bra
nallegarn, för jag fick för mig att jag skulle
tillverka ett gäng mininallar att lägga i
fiskdammspåsarna på min dotters
födelsedag.
De blev jättesöta. Men det tyckte inte dottern. Som
tur är fyller hon inte förrän i december.
Ja, ja. Jag har behållit tillräckligt mycket
för
att kunna fixa en pillerburkshatt också, och resten
får du sätta nålarna i.
Onsdagen den 14 september slutar auktionerna på
morgonen, för jag måste sluta att lägga mig
så
förbaskat sent. (Vem ska då titta på alla
Magnumrepriser?)
Just nu hittar du, på snipurl.com/billigt_garn,
det
marinblå ullsilkesgarnet, ett naturgråbeige tre-
trådigt garn i ull, plus den strukturspunna, multi-
lila-färgade ullen som jag stickade tittut-
halsduken i.
Nu hör jag dig fråga: "Hon är väl
inte så
tokig att
hon köper och repar upp en kofta bara för att
sticka en förbenad liten halsduk?!"
Och på det kan jag bara svara: "Jo."
Jag *ville* ha en lilaspräcklig halsduk, och nu har
jag det.
Garnet är fullkomligt underbart, men jag behöver
inte mer. Och du, eftersom det är ull (inte
superwashbehandlad) skarvar du lätt tåtarna genom
att lägga ändarna omlott och gnugga dem i
händerna.
Det var på det sättet jag lyckades sticka halsduken
av enbart garnlängderna i koftsnodden. Hela 550 gram
över!
Det blir några fler garnauktioner den 14 september,
men de nystanen ligger så långt ned i
flyttlådan
att jag inte orkat rota fram dem.
Det är i alla fall en svart, mycket mysig lammull/
bomull/akrylblandning som är så tunn och
vältvinnad
att du till och med kan sticka strumpor av det.
Och så är det den ljusare jeansnyansen av Rodeo i
bomull/akryl, där jag har en del nystan över.
Ganska många, faktiskt. Det är inte riktigt min
färg. Och sonen vägrar fortfarande stickat.
De auktionerna lägger jag ut på tisdag, på
http://snipurl.com/billigt_garn.
I nästa utskick blir det bland annat indigofärgad
ull i tre nyanser. Slurp och smask!
Och du, vad har du för utrens att slumpa bort på
Tradera?
Mejla
och tipsa!
Vad jag gör för stålarna jag får
är
solklart: Jag
har redan betalat in till hjälpinsatserna i New
Orleans, och alla de roliga förslagen som kom in till
Expedition:
Robinson-tävlingen har hamnat på min
shoppinglista!
Sensation: Bobbinson:
"Varför käka myror när
det finns maskor?"
|
Att garnpyssel är för intelligenta människor
har
jag alltid hävdat, men jag har hittills aldrig haft
så
starka -- och skrattframkallande -- bevis för det
förrän era bidrag till Expedition: Robinson-
tävlingen trillade in (se arkivet).
Och Strix får ursäkta att jag noppar deras
framgångskoncept, men en garngalningsomgång av
Expedition: Robinson vore den grymmaste av dem alla
-- eller Bobbinson, då, för att göra det
mer tråd-
relaterat.
Att se påtade fångstsnaror, stickade
fisknät och
trosor tillverkade av hår slår alla reality-tv-
tävlings-doku-drama-format jag hittills sett och
hört talas om.
Häng med!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
De tror att de vet vad som väntar dem, men de har
ingen aning. De kommer att bli överraskade.
De är kreativa, smarta. De skapar tredimensionella
föremål av en tunn tråd. Klarar de av 40
dagar på
en öde ö -- förutom det 140 man starka
tv-teamet --
där de inte ens har vatten och bröd?
Jag heter Bobban och det här är Sensation:
Bobbinson. Tuffare och trassligare än något
tidigare i svensk television.
I lag Nord:
Ulla-Karin, med en lång säkerhetsnål hon i
civilisationen använt för att haka fast
"överblivna" maskor. Kan hon lyckas byta till sig
mat från tv-teamet och turisterna vi gömt
på andra
sidan ön?
Lena, beväpnad med en schweizisk armékniv,
för att
snida till såväl stickor som virknålar och
fibrer.
Räcker de 40 dagarna till att tillverka solhattar,
hängmattor, hängstol och fisknät?
Får hon anledning
till att utnyttja korkskruven till vinnar-vinaren?
Stanna kvar, för efter pausen fortsätter Sensation:
Bobbinson, vassare än någonsin.
Sensation: Bobbinson är tillbaka. Lag Nord har
ytterligare en skarp kandidat. Kan lag Syd klara av
hennes hemliga vapen?
Jorun har smugglat med sig en morakniv från
Luxemburg. Med den kan hon också tälja
virknålar
och stickor -- och rispa sönder motståndarnas
ylletröjor.
Lyckas lag Nord vinna fåret kan Jorun klippa det,
spinna ullen med en hemtäljd slända, eller
slåss
mot motståndskraftiga akrylgarner utan att få
blodstockning i fingrarna. Det återstår att se om
hon lyckas tillverka en påtdocka av bambu och göra
en stark i-snodd av akrylen.
Det återstår att se om det ens finns bambu
på ön.
Här finns definitivt lag Syd, och om du trodde att
lag Nord var väl förberedda hade du ingen aning. Du
kommer att bli överraskad.
Klara behöver ingen morakniv. Hon har påtdockan med
sig. Hon knypplar tåtar till hulahulakjolar med
bananer, hon stickar snoddar till fisknät. Till och
med metalltråd förvandlar hon till nyttigheter.
Klara kan dessutom vara säker på att hon aldrig
blir utan sällskap på ön: hon har alltid
påtdockans
vänliga, leende ansikte att vända sig till.
Sara har ett litet magiskt paket i packningen, och
tro det eller ej: i det ryms alla stickstorlekar.
Är hon redo för Sensation: Bobbinsons hårda
utmaningar med ett Denise interchangeable knitting
needles kit (http://www.knitdenise.com)?
Eftersom det är godkänt att ta med i handbagaget
får vi anta att det inte duger som vapen, men ska
hon lyckas strimla palmbark att sticka med, eller
får hon helt enkelt ta sitt eget hår att tillverka
trosor av?
Och där är Monika, som snabbt insåg att hon
inte
skulle klara sitt spetsmönster utan en varvräknare.
I civilisationens trygga famn använder hon papper
och penna, men på ön sköljer
vågorna över
stranden
och suddar ut varje streck Monika ritat i sanden.
Slänger hon ilsk i stickningen i havet
förstörs
lammullen av saltvattnet, och det går inte för sig.
Det är dags för det första, och faktiskt det
sista
ö-rådet, där vi en gång
för alla konstaterar
att
det här inte är en tävling i skicklighet
utan i
bondröta.
Här är Bobbinson-nyst-statyetten (ett
klarrött
Cirrus från Garngrossisten, som förresten
rekommenderas till datorvirkning -- det luddar
inte!):
Och vinnarna är:
Bobbinson-Lena och Bobbinson-Sara!
Vem som får vilket garn är en överraskning,
och
alla Bobbinsöner ingår automagiskt i den nya
tävlingen (skicka gärna in en hat-garnslista i alla
fall).
>>
Dags att dra
igenom garnet när 6 m återstår
och ruva hämndplaner (se, det är en skojsig hobby!)
om avskyvärda garnsorter. Nästa utskick är
inrutat
till den 15 september i min kalender (därmed inget
sagt om övriga familjemedlemmars påhitt),
då vi
stolt målar fanor som proklamerar: "Smussla mindre,
pyssla mer!"
Detta
nyhetsbrev
är
(c) 2005 Anna Lundevall,
och du får så gärna vidarebefordra det
till
en pysselpolare. För fler gratis virk- och
stickbeskrivningar och spartips, se
http://www.billigt-garn.net.
>>
Och du: kom
ihåg att bomba mig med dina
pysseltips och -länkar, va?
|