[
Billigt garn mm ]
Utskick: 2007-09-06
Snåla,
smarta och sporadiska tips för dig
som älskar garn
och bara *måste* sticka och virka.
|
red & råddare:
Anna.Lundevall/@/glocalnet.net
|
börja/sluta prenumerera:
billigt-garn.net/prenumerera.html
|
I detta nummer: "Sticklisa, den mulliga modellen"
|
Plus
...
- Monster-maskaren:
Det här är inte mormors virkning
- Finns det
plåster mot garnsug? Andras karaktär är din
garnlycka
- Garnbegränsning!
[ Billigt garn mm ] utökar familjen
- Gå
ner i spagat och gör gröna vågen
på Tradera
- Gör
det själv: Sticka med smånubb
- Så
här attackerar du en utländsk beskrivning, steg 1:
Använd skallen
- Fråga
din fyndiga garnpedagog: "Tänder du på garn?"
|
|
Monster-maskaren:
Det här är inte mormors virkning
Mormorsrutor kan jag göra i
sömnen.
Och uppenbarligen gjorde jag precis det.
Jag måste ha virkat ett varv medan jag nannade kudden,
eftersom ena hörnet hade försvunnit. Rutan var en
mormorstriangel.
"Och? Vem bryr sig?" skrattade jag och
förvandlade den patetiska lilla stolpgruppen till ett nytt och
mycket klent hörn.

Hade mormorsrutan varit en vanlig
mormorsruta skulle jag förstås
repa upp det knasiga varvet.
Men jag virkar inga vanliga rutor.
Jag virkar monsterrutor.
Det hela började i juli,
när jag precis fått reda på att jag kunde
ta tre veckor ledigt från min arbetsträning.
Som andra, mer normala semesterfirare
började jag genast fundera ut ambitiösa planer.
Projekt som jag kunde använda som avledande faktor
för att slippa tänka på mitt liv efter
sommarlovet.
"Städa vinden", föreslog
maken.
Det räckte med en titt för att även den
tanken skulle försvinna. För precis innanför
hönsnätsdörren till familjens
förråd stod tre säckar med mitt
individuella passionssparande.
Du har förmodligen en likartad hög. Du vet, alla de där
överblivna nystanen som är för
fina för att ges bort och för fjuttiga för
att stå på egna projektben.
Puh. Hur kunde restnystanen bli så många?
Hade de legat och nuppat i sopsäckarna och kläckt nya
fiberyngel?
"Vad som helst utom mormorsrutor", tänkte jag.
Jag gillar nämligen inte
mormorsrutor. Inte alls.
Jag är född och uppvuxen
under 1970-talet, när mormorsrutor (och
färgkombinationen orange och ärtgrönt) var
tidens nya svarta.
Mormorsrutor fanns i poncho-,
tröj- och kjolform. Virkade badrumsmattor av plastremsor var
mormorsrutor. Bordduken på de hemsnickrade
spånplattemöblerna (mycket chict) var av
mormorsrutor. Sommarhatten? Mormorsrutor. Väskor? Linnen?
Bokmärken? Mormorsrutor. Vad virkade mormor? Rutor.
Jag hatar
mormorsrutor. Visserligen är det en av få
saker som jag kan virka
medan jag blundar, men jag avskyr dem lika mycket
som minnet av den hudfärgade nylonpolotröjan jag bar
till lekis under en batikmönstrad tunika.
Och inte nog med det. Om jag nu i ett
sinnessvagt ögonblick ändå satte
igång med mormorsrutor ... fram med vitlöken,
krucifixen och pålen av trä! ... vad skulle det
göra åt oredan på vinden?
Sopsäckarna med bastardnystan
skulle bara förvandlas till säckar med rutor som
väntade på montering. För är det
något jag avskyr mer än mormorsrutor, är
det att sy ihop
en 50, 60, 128 av de hiskeliga garnlapparna.
Jag rotade ändå ihop en
vanlig plastpåse eller två av det ytligaste lagret
rester och tog fram en 5 mm-virknål, för
säkerligen skulle jag komma på något
smartsigt projekt om jag bara satte mig ned och lajade lite.
Och sedan ... sedan ...
Har du sett Terror på Elm
Street-filmerna? Du vet, de där med tonåringarna som
inte vill somna och drömma,
för i mardrömmarna blir de jagade och
dödade av svenskättlingen med
rakknivshandsken?
Precis som dem borde jag ha
försökt hålla mig vaken med snabbkaffe
utrört i Jolt-cola ("Twice the caffein. Sugar – the
real thing"). För mormorsrutor kan jag göra i
sömnen.
När jag satte mig för att
laja i tv-soffan framför Jerry Springer på TV400
– vilket är det närmaste en
mardröm du kan komma i vaket tillstånd –
blev det en mormorsruta.
"Okej", tänkte jag. "EN mormorsruta kan
knappast skada."
Och mormorsrutan växte. Och
växte. Den var det sista jag maskade på innan jag
somnade framför Jerry Springer. Den var det första
jag jobbade med när jag vaknade ... ett par timmar efter det
att jag klivit upp ur sängen.
Sedan var den så stor att den
blev svår att pula ner bland saftslattar
och seriemördarpockets i strandpåsen. Och
vid varje picknickträff där jag halade upp den
flockades åskådarna för att
åååh-a och ooo-a och fråga:
"Vad är det du pysslar med?"
När jag svarade "en
mormorsruta", reagerade publiken mycket märkligt.
Istället för att hiva
fram vitlöken, krucifixen och ladda pistolen med silverkulor
undrade de: "Vad är en mormorsruta?"
"Ett monster", sa jag.
Så jag virkar inga vanliga
mormorsrutor. Jag virkar monsterrutor.
Och nu är jag inne på
min fjärde, och skrockar hånfullt när
vanliga dödliga försöker tigga åt
sig en egen monsterrute-pläd.
"Ha!
Jag har sparat garn i *åratal* för att kunna
virka den här pläden!"
Fast nu börjar det nästan
märkas även uppe på vinden. En
säck har försvunnit.
Istället ligger det i
vardagsrummet en färdig pläd, en nästan
färdig, och i väskan gosar två stycken som
än så länge inte är
större än en halv 70-talsponcho. Och hur
många lappar behöver jag sy ihop? Inte en enda!
Yihaa!
Monsterrutor. Det är grejen, det.
Och om du vill haka på en
parallellvirkning av en eller två monsterrutor fram till den
31 oktober, kliv över till
http://www.billigt-garn.net/monster-mormorsruta.html
där du hittar en enkel beskrivning
(även videor) av – isch! – mormorsrutor.
Har du bara en aning restgarn? Är du mer sugen på en
parallell-stickning? Ja, spring då genast över till Klaras
knit-along av en
spetsbolero som bara slukar 150 gram
snabbstickat garn.
150 gram! Min första monsterruta väger fem kilo!
Visserligen i vått tillstånd, men
ändå.
Jag ska absolut gå med i http://ribbedlacebolero.blogspot.com/
så fort mitt antracitgrå shetlandsullgarn (65
spänn, man tackar Myrorna) rätat ut sig.
|
|
Finns
det plåster mot garnsug? Andras karaktär är
din garnlycka
Lena
i Skultuna avslöjade i ett mejl att hon har slutat att sticka.
Nu
behöver hon bara ett nytt hem till alla sina nystan,
både med banderoll
och små restrackare, till jumperstickor och strumpstickor och
…
Jag
är mäkta imponerad. Jag har försökt
att sluta fyra gånger.
Inte med
stickning eller virkning, utan med nikotin.
Jojo,
jag vet att garnpyssel fungerar utmärkt för att sysselsätta
händerna när du ger upp cigaretter, men
jag har aldrig förstått mig på
rökning, även om jag tappert
försökt att festblossa. Inte kan jag väl plåga mina kära garn med
tjära?
Nej, mina
garn lever ett liv utan vare sig rök, djurhår eller
parfym.
Jag
snusar, och det längsta uppehållet jag har lyckats
med är ett halvår
(betydligt längre än jag kunnat hålla mig
från stickorna och
virknålen). Och då ersatte jag nikotinet med flera
flaskor cola om dagen. En och en halv-liters flaskor.
Plus plåster och tuggummin. Och två
flyttlådor garn.
Alltså,
två flyttlådor garn *utöver* min vanliga
garnförbrukning.
Lena
har däremot förstått hur man gör
för att bryta
ett beroende. Hon
ersätter inte sin stickning med något annat lika
beroendeframkallande.
Och så gör hon sig av med alla prylar som
hör till (miss)bruket för att
inte trilla dit igen.
Lyllo
dig! Varje dag är det någon som, precis som Lena,
tröttnar på sina
nystan och slumpar bort dem. Så vill du fynda billiga garn
ska du kika
i radannonserna på nätet, eller på Tradera
… eller i intervjun med just
Lena.
Hur
länge har du stickat och virkat?
Lena:
– Jag har stickat i 15 år, periodvis. Virkat har
jag
försökt med, ungefär tio gånger.
Vad motiverade dig att sluta?
–
Inget egentligen. Jag har bara inte lust. Jag tycker att det tar
för lång tid, och jag har för lite tid
över på kvällarna.
Varför vill du sälja alla
dina garn och stickor?
–
För att de inte ska ligga och "ruttna" bort.
Ska du fortsätta med
någon annan sorts handarbete?
–
Nej.
De
flesta garngalningar kan inte gå förbi en
garnaffär utan att höra
nystanen ropa "Köp mig! Ta med mig hem!" Vad känner
du när du ser garn
i en butikshylla?
–
Att jag vill köpa garn – men att det är för
dyrt.
Om du skulle ge ett råd till
någon som precis har börjat sticka eller virka,
vilket skulle det vara?
–
Börja
med små saker så att du inte tröttnar i
förtid.
När
du fortfarande stickade, vilket var ditt favoritprojekt och
varför?
–
En blå och vit tröja. Det var den första
tröjan som jag lyckades göra, och den är jag
stolt över.
Varför?
Jo, för att jag använder den faktiskt än
idag.
Säg att en enda person
köpte allt garn du har kvar och stickade just en
tröja, hur många tröjor skulle
garnet räcka till?
– Kanske
två och en halv. Det beror på storleken
på tröjan ... Och på hur stora
nystanen är. Många nystan jag har är
så små att det är svårt att
beräkna vad de räcker till. Jag har packat in alla
smånystan – både
virkgarn och stickgarn – i 200 grams påsar.
Vad skulle kunna få dig att
börja sticka och virka igen?
– Att jag
lärde mig alla sticksätt som patent, halvpatent med
flera. Nu kan jag
bara räta och aviga. Att virka är alldeles
för klurigt.
Om någon av [ Billigt garn mm ]:s
läsare vill adoptera ett par av dina nystan och stickor till
ett bra pris, hur ska de göra då?
–
De kan mejla mig på lesol[at]spray.se.
-----
Har
du använt stickning och virkning som ett
sätt att sluta röka, bita på
naglarna eller shoppa nya pumps? Mejla och berätta! Mig,
alltså. Inte Lena.
|
|
Garnbegränsning!
[ Billigt garn mm ] utvidgar familjen
Säg hej till [ Billigt
garn mm ]:s nya lekledare!
Anette
är
rena rama Pannan-klonen. Inte nog med att hon är "vinter" (och
därmed
ser ut som Shrek om hon klär sig i gulbruna toner), hon
älskar ord och kan också
sticka i mörker. Dessutom gillar hon komplicerade
mönster som gärna blir välgörande
projekt till Röda
Korset.
Anette har en finfin utmaning till dig.
Tänk dig att du inte alls har kassar
av individuellt passionssparande uppe på vinden eller i
hyllorna.
Tänk dig att du bara har en
enda sorts garn.
Japp. Du kan ha ett nystan, du kan ha
tonvis. Men det är bara av en sort.
Och det är turkos. Och
hårigt. Mycket hårigt.
Vad stickar eller virkar du då? Varför?
Och nej, säg inte att du springer
iväg till garnaffären och köper
andra garn. Lek med mig och Anette nu. Vad maskar du av det turkosa och
håriga garnet?
Möjligtvis
kan du göra
det som Sigrinn tipsar
om, komplettera med kasserade videoband. Skruva upp
VHS-kassetten med en liten
skruvmejsel, så ligger videobandet vackert på en
rulle.
Mejla ditt svar till Anette på sticktoka[at]gmail.com
senast den 13 september 2007.
Det som Anette enväldigt utser till
det bästa svaret belönas
med något jag hittade i en oöppnad
plastpåse under sängen.
En "Knifty knitter", alltså en
påtbräda. Tänk dig en påtdocka
eller en
Sticklisa, den mulliga modellen.

Med en påtbräda eller
stick-harpa kan du sticka
utan stickor, och
precis som på en påtdocka kan du sticka runt eller
fram och tillbaka.
Fast på en Sticklisa (eller dina fingrar) blir det bara fyra
eller fem
maskor. Påtbrädan har fler piggar,
tillräckligt för en mössa i grovt
garn.
Ursprungligen köpte jag den
på Panduro
Hobby
för att ha något att pyssla med på planet
till London förra julen. Fast
då tänkte jag nypa över maskorna med
fingrarna: den lilla lyftkroken
skulle nog stoppas i säkerhetskollen.
En stick-harpa är en
makalöst skojsig leksak.
Jag hade en när jag var ...
åtta, nio? "Virkram", var det någon som sa. Men är inte det något helt annat?
"Knifty knitter" passar dig som vill ha lite variation
eller tycker att det är
jobbigt eller omöjligt att sticka med stickor ... till och med
dig som
inte kan använda händerna på grund av
dubbelsidig musarm. Jorå, det
går att påta med en virknål eller
lyftkrok i munnen.
Så vad väntar du
på? Kom på
ett roligt turkos och hårigt projekt och mejla det till
Anette
på sticktoka[at]gmail.com
senast den 13 september.
Och nu blir det reklam.
|
Gå ner i spagat och
gör gröna vågen på
Tradera
|
slutdatum |
Uj, de rosa
påsarna var verkligen så skojiga att fylla som jag
trodde.
Rest-säckarna på vinden är tingade för fler monster. Istället får du fynda...
Ja, väldigt nyåtervunna fräscha trådar som
får ge plats för liknande garn i andra färger.
Vad kan jag säga? Det är fullkomligt högsäsong för slaktplagg (även om den absolut bästa tiden för blivande garn är kring mars).
* två nystan (loppisfynd, inte återvunnet) Mohair
Lyx i en ljuvligt grårosa-svart ombré
* tunn två-trådig shetlandsull av typen "soft
shetland" (före detta Lipp-polon) i läckert
kaffebrunt
och lila/brunlila
* kornblått, lite fylligare
tvåtrådig
shetlandsull av typen "shetland sport"
* ett knippe bambustickor,
både jumperstickor och rundstickor
* marinblått ullgarn, ett typiskt
stickgarn
* ytterligare ett ex av Lena Nessles "Sticka
med
växtfärgat"
* växtfärgad svenskull
i fyra spralliga nyanser
* urläckert lopi-garn, grovt
1-trådig ull i flera
nyanser (perfekt till att starta en blivande monsterruta)
* oblekt och indigo-blått lingarn
(återvunnen
från en handstickad tröja, och ja,
bränntestad, se mer nedan)
|
2007-09-12 |
| Det en-trådiga garnet är
det som smärtar mig mest. Jag hade verkligen stora
planer på det. Lite för stora. Den lilla klutten
skulle bara räcka till en virkad mini-hood Vad tänkte
jag på? |
Veckan
därpå fortsätter utrensningen av
växtfärgat garn. Nu en
knippe grönt, som jag
egentligen skulle ha virkat en Sweet av.
Men den blev för
ullig i min smak.
Sedan är det ytterligare nystan och
härvor
som vill få ett nytt hem hos
dig.
* Ett lavendelblått
bomull/akrylgarn. (Min absoluta
favoritsort bland återvunna garn. Men färgen var
helt fel för sonen. Snacka om tonårigt kinkig.)
* Limegrönt,
tunt bandgarn, av den sorten som du absolut inte
kan få att ligga slätt, hur skicklig du än
är.
* Ett rosa
sammetsgarn ... eller nåja, korthårigt
pälsgarn som ger en sammetsliknande yta, för det
är akryl som gäller.
* Noppé! Noppé! Det är så
bouclégarnet
kallas när den säljs av
Jakobsdalsgarn. Men här är den i
återvunnen form, direkt från
Tvätterskevägen, och i två läckra
nyanser. En klarblå/marin
och en rosa/orange. (Jag har
ungefär 1 kilo till uppe på torkvinden i olika slaktfaser.)
* Alldeles vit och oskyldig bomull. Eller kanske inte. Det är
ett bandgarn,
den sort som är en stickad tub. Passar finfint
till en monsterruta.
* Rosa-blå
tvåtrådig ull i avdelningen
"måste ses". Usch, så snyggt! Men det passar inte
in i mina planer de närmaste månaderna.
* Svart
ull. Två-trådig. Väldigt svart,
med en klädsam aura av kortare fibrer. En riktig basvara. Som jag hamstrar alltför mycket av. |
2007-09-19 |
| Och
hittar du inte garnauktionerna när du tittar, bokmärk
och
gå in en dag senare. De dyker absolut upp senast
söndagen den 9 september. |
|
|
Gör det själv: Sticka med smånubb
Välkommen tillbaka. Blev du sugen
på en påtbräda innan vi bröt
för mina blivande garnsponsorer?
Härligt!
En stickharpa är också
något du
lätt kan knåpa ihop själv,
eller
tvinga en hårdslöjdare att ge dig i
julklapp. Och det är inte bara
mössor och halsdukar du kan påta ihop. Nej
då, det finns massvis med
läckra gratisbeskrivningar för dig som stickar
på harpa.
"Min goa familj" bjussar både
på påtbrädesinstruktion och
stickidéer:
http://www.mingoafamilj.se/pyssel/pyssel_patning.htm
Gör du en ställbar
stickharpa
kan du reglera masktätheten (länken ligger tidvis
nere):
http://home.earthlink.net/~dickrobinson/
På "Loom knitting help" hittar du
instruktioner för att konstruera
egna påtdockor, stickharpor och en
påtbräda av en konservburk. Klicka
dig vidare för ljuvliga påtidéer.
http://loomknittinghelp.com/intro/makeloom.html
Om du bara vill göra
fram-och-tillbaka-stickning fungerar det bra med en bräda och
ett gäng smånubb:
http://www.thriftyfun.com/tf21801974.tip.html
Yarngear har beskrivningar som passar
"Knifty
knitter" och en hemmagjord stick-harpa:
http://yarngear.com/looms/
Loom Knittings instruktioner är
så läckra att även en stickfasci...
-entusiast kan böja sig för
påtbrädans piggar:
http://www.loomknitting.com/catalog.php?category=6
Och du kan också göra
vantar
och sockor på en stickharpa:
http://www.loomknit.com/free-patterns1.html
|
Så
här attackerar du en utländsk beskrivning, steg 1:
Använd skallen
Minns du att du ska få lektioner i konsten att begripa
utrikiska stick- och virkmönster?
Håll i varvräknaren, för nu sätter
vi igång.
Jag tolkar utländska beskrivningar på samma
sätt som jag dechiffrerar svenska.
Och det första steget är "använd skallen".
När jag gick i skolan undrade mina klasskamrater hur jag
lyckades få toppbetyg samtidigt som jag hävdade att
jag bara pluggade kvällen innan. Även på
universitetet.
"Hur sjutton klarar du av att läsa boken på en
kväll?"
Tricket var enkelt. Visserligen har jag lätt att
lära, men framför allt struntade
jag i att *läsa* böckerna.
Det är säkert.
I mellanstadiet gick det att plöja igenom luntorna, men i
högstadiet och gymnasiet blev böckerna så
tjocka att det krävdes studieteknik. Och på
universitetet (och på copywriting-kursen på Berghs)
var kurslitteraturen så dyr att jag ibland sket i att
köpa den.
Jag tänkte helt enkelt igenom vad jag behövde
lära mig för att spetsa tentan, och
sedan letade jag reda på just den informationen i
innehållsförteckningen, i diagram, bildtexter och
under underrubriker.
Buslätt? Jorå, men framför allt nödvändigt om
du hellre vill sticka tröjor på nattbion än att sitta
och nöta tradiga texter.
Och jag gör precis samma sak med svenska och
utländska beskrivningar.
Som exempel tar jag, helt slumpmässigt ur
bokmärkeslistan, en fransk och en amerikansk stickbeskrivning.
(Men
du kan leta upp något du är sugen på,
principerna är desamma).
Den franska är en v-ringad
cardigan med framstyckena stickade på sniskan. Den
amerikanska är ett hålmönster
som skulle kunna bli en snygg ... halsduk? Varför inte en strandkjol i lin?
Använd
skallen. Tidsåtgång: 5+5–25 minuter
(du kommer snart att förstå varför)
Titta INTE på själva arbetsbeskrivningen (den
är säkerligen ändå skriven
på obegriplig ugga-bugga), utan på bilden,
illustrationen, diagrammet.
Vanu? Finns det inget foto på prylen du tänker
sticka eller virka? Hur föll du för den i
så fall? Var det någon kompis som föreslog
den som en blindträff? Var texten i stickbeskrivningen
så lockande att du tänkte: Jo, den ska jag ha!
Var det själva titeln som flörtade med dig?
Hur som helst: Utifrån bilden – eller vad det nu
var som fick
dig nyfiken – har du redan en uppfattning om vad du
tänker
göra, inte sant? Du vet på ett ungefär,
eller absolut säkert, hur det färdiga resultatet
kommer att se ut. Borde se ut.
Tänk då igenom vad du behöver veta
för att kunna sticka eller virka den. Vad vill du få
reda på när du väl kikar på
mönstret?
Om du har svårt att
lista ut vilken info du
behöver, ta fram en motsvarande beskrivning som du begriper
(kanske på svenska) och jämför.
Skriv ned (jag skissar) en liten checklista. Din hjärna
är en mästare att hitta saker som
den är inställd på.
Sätt en äggklocka på 5 minuter, och
tänk efter.
En
v-ringad cardigan med 3/4-ärmar, där framstyckena
är stickade på sniskan...
Ja, jag behöver veta masktätheten, för
annars blir beskrivningen meningslös.
Jag behöver veta vilken storlek jag ska sticka.
Jag behöver också veta hur många maskor
jag behöver lägga upp och minska och öka och
avmaska för:
* bakstycke
* framstycken
* ärmar
* framkanter
* ... och säkert något mer också..
Strukturmönster:
Behöver jag hjälpsticka eller inte?
När ska jag göra omslag, höger- och
vänsterlutande minskningar?
Har de 5 minuterna gått? Bra. Stick då
iväg och gör
något annat.
Snart börjar din skalle att fundera på saker du har
glömt, ungefär som
när du minns att du skulle ha köpt mjölk
först när du kommit hem från
affären.
Ägna då ytterligare 5–25 minuter till att
komplettera din checklista.
Finns
det några specialmaskor/strukturmönster att
hålla reda på? Några särskilda
tekniker som jag ännu inte har lärt mig?
Nja, här verkar det vara vanlig slätstickning som
gäller.
Men att få de där på sniskan-framstyckena
snygga kan bli jobbigt. Hur ser ökningarna och minskningarna
ut, egentligen? Är bakstycket också stickat
på snedden?
Hur
många maskor och varv är
mönster-rapporten på? (Alltså den bit som
upprepas.)
Ska det mönsterstickas på varje varv, eller
vartannat? Var tredje?
Var det jobbigt? Inte särskilt, va?
Steg 2 och 3, "Fyll i luckorna" och "Sätt dig upp på
sadeln och trampa" är
nästan enklare. Men en aning
mer tidskrävande. Fem får du tugga i
dig i nästa och nästnästa utskick av [ Billigt garn mm ].
|
|
| Fråga
din fyndiga garnpedagog: "Tänder du på garn?"
Yauwza, vad det trillade in
frågor.
Fortsätt så.
Först ett tips på
en
alternativ garnslunga från Christina:
"Jag
lägger nystanen i en liten
plastpåse, sätter på en
påsklämma, gör ett litet
hål och trär ut garnet genom. Detta fungerar hemma
hos mig. Fast ibland
får min ena tax tag på den (han älskar
platspåsar med innehåll)."
Isabelle
och Anna
undrar båda hur en garngalning ska bära sig
åt för att lista ut vilka fibrer som göms i
ett garn. Hur bränntestar du egentligen?
Ja, förutom att jag
tänder
på garn kör jag med tre
andra
busbra knep.
Mariana
med flera letade efter en förklaring till "double knitting".
Inte sticktekniken utan garnsorten. En
tabell för engelskspråkiga garn
löser det problemet.
Tatiana
hade fått nys på att jag krängde
lovikkagarn på Tradera,
och undrade var det gick att få tag i beskrivningar
på lovikkavantar.
Och när jag
berättade om
min längtan efter "slaktarpartyn" till Klara,
ställde hon en retorisk fråga:
"Men tar det inte en väldans TID att slakta?"
Vilken fråga vill du
ställa din fyndiga garnpedagog? Harkla fram den på
http://www.billigt-garn.net/garn-hjalp.html
~*~
Så döljer vi
garnskarven
i sidsömmen för denna gång. Nästa
gång ser du
och jag på en förkortning sticksugna och
virknödiga sällan läser i
beskrivningar: GRQ.
Detta
nyhetsbrev
är © 2007 Anna Lundevall, och du får mer
än
gärna länka till det, mejla det till en kompis,
skriva ut det och posta det till en pysselpolare.
För
fler gratis virk- och stickbeskrivningar och spartips, se http://billigt-garn.net
Och du, du får
gärna tipsa mig
om bra länkar, dela med dig av schysta stick- och virktips
eller fråga mig något som har med konsten att roffa
åt sig billigt garn att göra.
Fråga
mig absolut om hur du ska bära dig åt för
att sticka och virka med
återvunnet garn, restgarner,
rea-garn, mysteriegarn, mattremsor, fleeceslamsor och andra bus-billiga
fibrer.
Fyll i formuläret
"Fråga din fyndiga garnpedagog" på http://www.billigt-garn.net/garn-hjalp.html
|
|
|