[ Billigt garn mm ] Utskick: 2007-09-06 

Snåla, smarta och sporadiska tips för dig som älskar garn
och bara *måste* sticka och virka.

red & råddare:
Anna.Lundevall/@/glocalnet.net


börja/sluta prenumerera:
billigt-garn.net/prenumerera.html

I detta nummer: "Sticklisa, den mulliga modellen"

Plus ...
  •  Monster-maskaren: Det här är inte mormors virkning

  •  Finns det plåster mot garnsug? Andras karaktär är din garnlycka

  •  Garnbegränsning! [ Billigt garn mm ] utökar familjen

  •  Gå ner i spagat och gör gröna vågen på Tradera

  •  Gör det själv: Sticka med smånubb

  •  Så här attackerar du en utländsk beskrivning, steg 1: Använd skallen

  •  Fråga din fyndiga garnpedagog: "Tänder du på garn?"

Monster-maskaren: Det här är inte mormors virkning 

Mormorsrutor kan jag göra i sömnen.

Och uppenbarligen gjorde jag precis det. Jag måste ha virkat ett varv medan jag nannade kudden, eftersom ena hörnet hade försvunnit. Rutan var en mormorstriangel.

"Och? Vem bryr sig?" skrattade jag och förvandlade den patetiska lilla stolpgruppen till ett nytt och mycket klent hörn.

Ful virkning

Hade mormorsrutan varit en vanlig mormorsruta skulle jag förstås repa upp det knasiga varvet.

Men jag virkar inga vanliga rutor.

Jag virkar monsterrutor.

Fri virkning

Det hela började i juli, när jag precis fått reda på att jag kunde ta tre veckor ledigt från min arbetsträning.

Som andra, mer normala semesterfirare började jag genast fundera ut ambitiösa planer. Projekt som jag kunde använda som avledande faktor för att slippa tänka på mitt liv efter sommarlovet.

"Städa vinden", föreslog maken.

Det räckte med en titt för att även den tanken skulle försvinna. För precis innanför hönsnätsdörren till familjens förråd stod tre säckar med mitt individuella passionssparande.

Du har förmodligen en likartad hög. Du vet, alla de där överblivna nystanen som är för fina för att ges bort och för fjuttiga för att stå på egna projektben.

Puh. Hur kunde restnystanen bli så många? Hade de legat och nuppat i sopsäckarna och kläckt nya fiberyngel?

"Vad som helst utom mormorsrutor", tänkte jag.

Jag gillar nämligen inte mormorsrutor. Inte alls.

Jag är född och uppvuxen under 1970-talet, när mormorsrutor (och färgkombinationen orange och ärtgrönt) var tidens nya svarta.

Mormorsrutor fanns i poncho-, tröj- och kjolform. Virkade badrumsmattor av plastremsor var mormorsrutor. Bordduken på de hemsnickrade spånplattemöblerna (mycket chict) var av mormorsrutor. Sommarhatten? Mormorsrutor. Väskor? Linnen? Bokmärken? Mormorsrutor. Vad virkade mormor? Rutor.

Jag hatar mormorsrutor. Visserligen är det en av få saker som jag kan virka medan jag blundar, men jag avskyr dem lika mycket som minnet av den hudfärgade nylonpolotröjan jag bar till lekis under en batikmönstrad tunika.

Och inte nog med det. Om jag nu i ett sinnessvagt ögonblick ändå satte igång med mormorsrutor ... fram med vitlöken, krucifixen och pålen av trä! ... vad skulle det göra åt oredan på vinden?

Sopsäckarna med bastardnystan skulle bara förvandlas till säckar med rutor som väntade på montering. För är det något jag avskyr mer än mormorsrutor, är det att sy ihop en 50, 60, 128 av de hiskeliga garnlapparna.

Jag rotade ändå ihop en vanlig plastpåse eller två av det ytligaste lagret rester och tog fram en 5 mm-virknål, för säkerligen skulle jag komma på något smartsigt projekt om jag bara satte mig ned och lajade lite.

Och sedan ... sedan ...

Har du sett Terror på Elm Street-filmerna? Du vet, de där med tonåringarna som inte vill somna och drömma, för i mardrömmarna blir de jagade och dödade av svenskättlingen med rakknivshandsken?

Precis som dem borde jag ha försökt hålla mig vaken med snabbkaffe utrört i Jolt-cola ("Twice the caffein. Sugar – the real thing"). För mormorsrutor kan jag göra i sömnen.

När jag satte mig för att laja i tv-soffan framför Jerry Springer på TV400 – vilket är det närmaste en mardröm du kan komma i vaket tillstånd – blev det en mormorsruta.

"Okej", tänkte jag. "EN mormorsruta kan knappast skada."

Och mormorsrutan växte. Och växte. Den var det sista jag maskade på innan jag somnade framför Jerry Springer. Den var det första jag jobbade med när jag vaknade ... ett par timmar efter det att jag klivit upp ur sängen.

Sedan var den så stor att den blev svår att pula ner bland saftslattar och seriemördarpockets i strandpåsen. Och vid varje picknickträff där jag halade upp den flockades åskådarna för att åååh-a och ooo-a och fråga: "Vad är det du pysslar med?"

När jag svarade "en mormorsruta", reagerade publiken mycket märkligt.

Istället för att hiva fram vitlöken, krucifixen och ladda pistolen med silverkulor undrade de: "Vad är en mormorsruta?"

"Ett monster", sa jag.

Så jag virkar inga vanliga mormorsrutor. Jag virkar monsterrutor.

Och nu är jag inne på min fjärde, och skrockar hånfullt när vanliga dödliga försöker tigga åt sig en egen monsterrute-pläd.

"Ha! Jag har sparat garn i *åratal* för att kunna virka den här pläden!"

Fast nu börjar det nästan märkas även uppe på vinden. En säck har försvunnit.

Istället ligger det i vardagsrummet en färdig pläd, en nästan färdig, och i väskan gosar två stycken som än så länge inte är större än en halv 70-talsponcho. Och hur många lappar behöver jag sy ihop? Inte en enda! Yihaa!

Monsterrutor. Det är grejen, det.

Och om du vill haka på en parallellvirkning av en eller två monsterrutor fram till den 31 oktober, kliv över till

http://www.billigt-garn.net/monster-mormorsruta.html

där du hittar en enkel beskrivning (även videor) av – isch! – mormorsrutor.

Anna viftar med ett virkat monster

Har du bara en aning restgarn? Är du mer sugen på en parallell-stickning? Ja, spring då genast över till Klaras knit-along av en spetsbolero som bara slukar 150 gram snabbstickat garn.

150 gram! Min första monsterruta väger fem kilo! Visserligen i vått tillstånd, men ändå.

Jag ska absolut gå med i http://ribbedlacebolero.blogspot.com/ så fort mitt antracitgrå shetlandsullgarn (65 spänn, man tackar Myrorna) rätat ut sig.

Finns det plåster mot garnsug? Andras karaktär är din garnlycka

Lena i Skultuna avslöjade i ett mejl att hon har slutat att sticka. Nu behöver hon bara ett nytt hem till alla sina nystan, både med banderoll och små restrackare, till jumperstickor och strumpstickor och …

 

Jag är mäkta imponerad. Jag har försökt att sluta fyra gånger.

 

Inte med stickning eller virkning, utan med nikotin.

Jojo, jag vet att garnpyssel fungerar utmärkt för att sysselsätta händerna när du ger upp cigaretter, men jag har aldrig förstått mig på rökning, även om jag tappert försökt att festblossa. Inte kan jag väl plåga mina kära garn med tjära?

Nej, mina garn lever ett liv utan vare sig rök, djurhår eller parfym.

Jag snusar, och det längsta uppehållet jag har lyckats med är ett halvår (betydligt längre än jag kunnat hålla mig från stickorna och virknålen). Och då ersatte jag nikotinet med flera flaskor cola om dagen. En och en halv-liters flaskor. Plus plåster och tuggummin. Och två flyttlådor garn.

Alltså, två flyttlådor garn *utöver* min vanliga garnförbrukning.

Lena har däremot förstått hur man gör för att bryta ett beroende. Hon ersätter inte sin stickning med något annat lika beroendeframkallande. Och så gör hon sig av med alla prylar som hör till (miss)bruket för att inte trilla dit igen.

Lyllo dig! Varje dag är det någon som, precis som Lena, tröttnar på sina nystan och slumpar bort dem. Så vill du fynda billiga garn ska du kika i radannonserna på nätet, eller på Tradera … eller i intervjun med just Lena.

Hur länge har du stickat och virkat?
Lena: – Jag har stickat i 15 år, periodvis. Virkat har jag försökt med, ungefär tio gånger.

Vad motiverade dig att sluta?
– Inget egentligen. Jag har bara inte lust. Jag tycker att det tar för lång tid, och jag har för lite tid över på kvällarna.

Varför vill du sälja alla dina garn och stickor?

– För att de inte ska ligga och "ruttna" bort.

Ska du fortsätta med någon annan sorts handarbete?

– Nej.

De flesta garngalningar kan inte gå förbi en garnaffär utan att höra nystanen ropa "Köp mig! Ta med mig hem!" Vad känner du när du ser garn i en butikshylla?

– Att jag vill köpa garn – men att det är för dyrt.

Om du skulle ge ett råd till någon som precis har börjat sticka eller virka, vilket skulle det vara?

Börja med små saker så att du inte tröttnar i förtid.

När du fortfarande stickade, vilket var ditt favoritprojekt och varför?
– En blå och vit tröja. Det var den första tröjan som jag lyckades göra, och den är jag stolt över. Varför? Jo, för att jag använder den faktiskt än idag.

Säg att en enda person köpte allt garn du har kvar och stickade just en tröja, hur många tröjor skulle garnet räcka till? 

– Kanske två och en halv. Det beror på storleken på tröjan ... Och på hur stora nystanen är. Många nystan jag har är så små att det är svårt att beräkna vad de räcker till. Jag har packat in alla smånystan – både virkgarn och stickgarn – i 200 grams påsar.

Vad skulle kunna få dig att börja sticka och virka igen?

 – Att jag lärde mig alla sticksätt som patent, halvpatent med flera. Nu kan jag bara räta och aviga. Att virka är alldeles för klurigt.

Om någon av [ Billigt garn mm ]:s läsare vill adoptera ett par av dina nystan och stickor till ett bra pris, hur ska de göra då?

– De kan mejla mig på lesol[at]spray.se.

-----

Har du använt stickning och virkning som ett sätt att sluta röka, bita på naglarna eller shoppa nya pumps? Mejla och berätta! Mig, alltså. Inte Lena.

Garnbegränsning! [ Billigt garn mm ] utvidgar familjen

Anette, ny lekledareSäg hej till [ Billigt garn mm ]:s nya lekledare!

Anette är rena rama Pannan-klonen. Inte nog med att hon är "vinter" (och därmed ser ut som Shrek om hon klär sig i gulbruna toner), hon älskar ord och kan också sticka i mörker. Dessutom gillar hon komplicerade mönster som gärna blir välgörande projekt till Röda Korset.

Anette har en finfin utmaning till dig.

Tänk dig att du inte alls har kassar av individuellt passionssparande uppe på vinden eller i hyllorna.

Tänk dig att du bara har en enda sorts garn.

Japp. Du kan ha ett nystan, du kan ha tonvis. Men det är bara av en sort.

Och det är turkos. Och hårigt. Mycket hårigt.

Vad stickar eller virkar du då? Varför?

Och nej, säg inte att du springer iväg till garnaffären och köper andra garn. Lek med mig och Anette nu. Vad maskar du av det turkosa och håriga garnet?

Möjligtvis kan du göra det som Sigrinn tipsar om, komplettera med kasserade videoband. Skruva upp VHS-kassetten med en liten skruvmejsel, så ligger videobandet vackert på en rulle.


Mejla ditt svar till Anette på sticktoka[at]gmail.com senast den 13 september 2007.

Det som Anette enväldigt utser till det bästa svaret belönas med något jag hittade i en oöppnad plastpåse under sängen.

En "Knifty knitter", alltså en påtbräda. Tänk dig en påtdocka eller en Sticklisa, den mulliga modellen.

Knifty Knitter

Med en påtbräda eller stick-harpa kan du sticka utan stickor, och precis som på en påtdocka kan du sticka runt eller fram och tillbaka. Fast på en Sticklisa (eller dina fingrar) blir det bara fyra eller fem maskor. Påtbrädan har fler piggar, tillräckligt för en mössa i grovt garn.

Ursprungligen köpte jag den på Panduro Hobby för att ha något att pyssla med på planet till London förra julen. Fast då tänkte jag nypa över maskorna med fingrarna: den lilla lyftkroken skulle nog stoppas i säkerhetskollen.

En stick-harpa är en makalöst skojsig leksak.

Jag hade en när jag var ... åtta, nio? "Virkram", var det någon som sa. Men är inte det något helt annat?

"Knifty knitter" passar dig som vill ha lite variation eller tycker att det är jobbigt eller omöjligt att sticka med stickor ... till och med dig som inte kan använda händerna på grund av dubbelsidig musarm. Jorå, det går att påta med en virknål eller lyftkrok i munnen.

Så vad väntar du på? Kom på ett roligt turkos och hårigt projekt och mejla det till Anette på sticktoka[at]gmail.com senast den 13 september.

Och nu blir det reklam.

Gå ner i spagat och gör gröna vågen på Tradera 

slutdatum
Uj, de rosa påsarna var verkligen så skojiga att fylla som jag trodde.

Rest-säckarna på vinden är tingade för fler monster. Istället får du fynda... Ja, väldigt nyåtervunna fräscha trådar som får ge plats för liknande garn i andra färger.
Vad kan jag säga? Det är fullkomligt högsäsong för slaktplagg (även om den absolut bästa tiden för blivande garn är kring mars).

* två nystan (loppisfynd, inte återvunnet) Mohair Lyx i en ljuvligt grårosa-svart ombré
* tunn två-trådig shetlandsull av typen "soft shetland" (före detta Lipp-polon) i läckert kaffebrunt och lila/brunlila
* kornblått, lite fylligare tvåtrådig shetlandsull av typen "shetland sport"
* ett knippe bambustickor, både jumperstickor och rundstickor
* marinblått ullgarn, ett typiskt stickgarn
* ytterligare ett ex av Lena Nessles "Sticka med växtfärgat"
* växtfärgad svenskull i fyra spralliga nyanser
* urläckert lopi-garn, grovt 1-trådig ull i flera nyanser (perfekt till att starta en blivande monsterruta)
* oblekt och indigo-blått lingarn (återvunnen från en handstickad tröja, och ja, bränntestad, se mer nedan) 
2007-09-12
Det en-trådiga garnet är det som smärtar mig mest. Jag hade verkligen stora planer på det. Lite för stora. Den lilla klutten skulle bara räcka till en virkad mini-hood Vad tänkte jag på?
Veckan därpå fortsätter utrensningen av växtfärgat garn. Nu en knippe grönt, som jag egentligen skulle ha virkat en Sweet av. Men den blev för ullig i min smak.

Sedan är det ytterligare nystan och härvor som vill få ett nytt hem hos dig.

* Ett lavendelblått bomull/akrylgarn. (Min absoluta favoritsort bland återvunna garn. Men färgen var helt fel för sonen. Snacka om tonårigt kinkig.)
* Limegrönt, tunt bandgarn, av den sorten som du absolut inte kan få att ligga slätt, hur skicklig du än är.
* Ett rosa sammetsgarn ... eller nåja, korthårigt pälsgarn som ger en sammetsliknande yta, för det är akryl som gäller.
* Noppé! Noppé! Det är så bouclégarnet kallas när den säljs av Jakobsdalsgarn. Men här är den i återvunnen form, direkt från Tvätterskevägen, och i två läckra nyanser. En klarblå/marin och en rosa/orange. (Jag har ungefär 1 kilo till uppe på torkvinden i olika slaktfaser.)
* Alldeles vit och oskyldig bomull. Eller kanske inte. Det är ett bandgarn, den sort som är en stickad tub. Passar finfint till en monsterruta.
* Rosa-blå tvåtrådig ull i avdelningen "måste ses". Usch, så snyggt! Men det passar inte in i mina planer de närmaste månaderna.
* Svart ull. Två-trådig. Väldigt svart, med en klädsam aura av kortare fibrer. En riktig basvara. Som jag hamstrar alltför mycket av.
2007-09-19
Och hittar du inte garnauktionerna när du tittar, bokmärk och gå in en dag senare. De dyker absolut upp senast söndagen den 9 september.

Gör det själv: Sticka med smånubb

Välkommen tillbaka. Blev du sugen på en påtbräda innan vi bröt för mina blivande garnsponsorer?

Härligt!

En stickharpa är också något du lätt kan knåpa ihop själv, eller tvinga en hårdslöjdare att ge dig i julklapp. Och det är inte bara mössor och halsdukar du kan påta ihop. Nej då, det finns massvis med läckra gratisbeskrivningar för dig som stickar på harpa.

"Min goa familj" bjussar både på påtbrädesinstruktion och stickidéer:
http://www.mingoafamilj.se/pyssel/pyssel_patning.htm

Gör du en ställbar stickharpa kan du reglera masktätheten (länken ligger tidvis nere):
http://home.earthlink.net/~dickrobinson/

På "Loom knitting help" hittar du instruktioner för att konstruera egna påtdockor, stickharpor och en påtbräda av en konservburk. Klicka dig vidare för ljuvliga påtidéer.
http://loomknittinghelp.com/intro/makeloom.html

Om du bara vill göra fram-och-tillbaka-stickning fungerar det bra med en bräda och ett gäng smånubb:
http://www.thriftyfun.com/tf21801974.tip.html

Yarngear har beskrivningar som passar "Knifty knitter" och en hemmagjord stick-harpa:
http://yarngear.com/looms/

Loom Knittings instruktioner är så läckra att även en stickfasci... -entusiast kan böja sig för påtbrädans piggar:
http://www.loomknitting.com/catalog.php?category=6

Och du kan också göra vantar och sockor på en stickharpa:
http://www.loomknit.com/free-patterns1.html

Så här attackerar du en utländsk beskrivning, steg 1:
Använd skallen


Minns du att du ska få lektioner i konsten att begripa utrikiska stick- och virkmönster?

Håll i varvräknaren, för nu sätter vi igång.

Jag tolkar utländska beskrivningar på samma sätt som jag dechiffrerar svenska.

Och det första steget är "använd skallen".

När jag gick i skolan undrade mina klasskamrater hur jag lyckades få toppbetyg samtidigt som jag hävdade att jag bara pluggade kvällen innan. Även på universitetet.

"Hur sjutton klarar du av att läsa boken på en kväll?"

Tricket var enkelt. Visserligen har jag lätt att lära, men framför allt struntade jag i att *läsa* böckerna.

Det är säkert.

I mellanstadiet gick det att plöja igenom luntorna, men i högstadiet och gymnasiet blev böckerna så tjocka att det krävdes studieteknik. Och på universitetet (och på copywriting-kursen på Berghs) var kurslitteraturen så dyr att jag ibland sket i att köpa den.

Jag tänkte helt enkelt igenom vad jag behövde lära mig för att spetsa tentan, och sedan letade jag reda på just den informationen i innehållsförteckningen, i diagram, bildtexter och under underrubriker.

Buslätt? Jorå, men framför allt nödvändigt om du hellre vill sticka tröjor på nattbion än att sitta och nöta tradiga texter.

Och jag gör precis samma sak med svenska och utländska beskrivningar.

Som exempel tar jag, helt slumpmässigt ur bokmärkeslistan, en fransk och en amerikansk stickbeskrivning. (Men du kan leta upp något du är sugen på, principerna är desamma).

Den franska är en v-ringad cardigan med framstyckena stickade på sniskan. Den amerikanska är ett hålmönster som skulle kunna bli en snygg ... halsduk? Varför inte en strandkjol i lin?

Använd skallen. Tidsåtgång: 5+5–25 minuter (du kommer snart att förstå varför)

Titta INTE på själva arbetsbeskrivningen (den är säkerligen ändå skriven på obegriplig ugga-bugga), utan på bilden, illustrationen, diagrammet.

stickmönster på franska och engelska

Vanu? Finns det inget foto på prylen du tänker sticka eller virka? Hur föll du för den i så fall? Var det någon kompis som föreslog den som en blindträff? Var texten i stickbeskrivningen så lockande att du tänkte: Jo, den ska jag ha! Var det själva titeln som flörtade med dig?

Hur som helst: Utifrån bilden – eller vad det nu var som fick dig nyfiken – har du redan en uppfattning om vad du tänker göra, inte sant? Du vet på ett ungefär, eller absolut säkert, hur det färdiga resultatet kommer att se ut. Borde se ut.

Tänk då igenom vad du behöver veta för att kunna sticka eller virka den. Vad vill du få reda på när du väl kikar på mönstret?

Om du har svårt att lista ut vilken info du behöver, ta fram en motsvarande beskrivning som du begriper (kanske på svenska) och jämför.

Skriv ned (jag skissar) en liten checklista. Din hjärna är en mästare att hitta saker som den är inställd på.

Sätt en äggklocka på 5 minuter, och tänk efter.

En v-ringad cardigan med 3/4-ärmar, där framstyckena är stickade på sniskan...

Ja, jag behöver veta masktätheten, för annars blir beskrivningen meningslös.

Jag behöver veta vilken storlek jag ska sticka.
 
Jag behöver också veta hur många maskor jag behöver lägga upp och minska och öka och avmaska för:

* bakstycke

* framstycken

* ärmar

* framkanter

* ... och säkert något mer också..



Strukturmönster:

Behöver jag hjälpsticka eller inte?

När ska jag göra omslag, höger- och vänsterlutande minskningar?


Har de 5 minuterna gått? Bra. Stick då iväg och gör något annat.

Snart börjar din skalle att fundera på saker du har glömt, ungefär som när du minns att du skulle ha köpt mjölk först när du kommit hem från affären.

Ägna då ytterligare 5–25 minuter till att komplettera din checklista.

Finns det några specialmaskor/strukturmönster att hålla reda på? Några särskilda tekniker som jag ännu inte har lärt mig?

Nja, här verkar det vara vanlig slätstickning som gäller.

Men att få de där på sniskan-framstyckena snygga kan bli jobbigt. Hur ser ökningarna och minskningarna ut, egentligen? Är bakstycket också stickat på snedden?


Hur många maskor och varv är mönster-rapporten på? (Alltså den bit som upprepas.)

Ska det mönsterstickas på varje varv, eller vartannat? Var tredje?


Var det jobbigt? Inte särskilt, va?

Steg 2 och 3, "Fyll i luckorna" och "Sätt dig upp på sadeln och trampa" är nästan enklare. Men en aning mer tidskrävande. Fem får du tugga i dig i nästa  och nästnästa utskick av [ Billigt garn mm ].

 
Fråga din fyndiga garnpedagog: "Tänder du på garn?"

Yauwza, vad det trillade in frågor. Fortsätt så.

Först ett tips på en alternativ garnslunga från Christina:

"Jag lägger nystanen i en liten plastpåse, sätter på en påsklämma, gör ett litet hål och trär ut garnet genom. Detta fungerar hemma hos mig. Fast ibland får min ena tax tag på den (han älskar platspåsar med innehåll)."

Isabelle och Anna undrar båda hur en garngalning ska bära sig åt för att lista ut vilka fibrer som göms i ett garn. Hur bränntestar du egentligen?

Ja, förutom att jag tänder på garn kör jag med tre andra busbra knep.

Mariana med flera letade efter en förklaring till "double knitting". Inte sticktekniken utan garnsorten. En tabell för engelskspråkiga garn löser det problemet.

Tatiana hade fått nys på att jag krängde lovikkagarn på Tradera, och undrade var det gick att få tag i beskrivningar på lovikkavantar.

Och när jag berättade om min längtan efter "slaktarpartyn" till Klara, ställde hon en retorisk fråga: "Men tar det inte en väldans TID att slakta?"

Vilken fråga vill du ställa din fyndiga garnpedagog? Harkla fram den på
http://www.billigt-garn.net/garn-hjalp.html

~*~

Så döljer vi garnskarven i sidsömmen för denna gång. Nästa gång ser du och jag på en förkortning sticksugna och virknödiga sällan läser i beskrivningar: GRQ.


Detta nyhetsbrev är © 2007 Anna Lundevall, och du får mer än gärna länka till det, mejla det till en kompis, skriva ut det och posta det till en pysselpolare. 

För fler gratis virk- och stickbeskrivningar och spartips, se http://billigt-garn.net

Och du, du får gärna tipsa mig om bra länkar, dela med dig av schysta stick- och virktips eller fråga mig något som har med konsten att roffa åt sig billigt garn att göra.

Fråga mig absolut om hur du ska bära dig åt för att sticka och virka med återvunnet garn, restgarner, rea-garn, mysteriegarn, mattremsor, fleeceslamsor och andra bus-billiga fibrer. 

Fyll i formuläret "Fråga din fyndiga garnpedagog" på http://www.billigt-garn.net/garn-hjalp.html