•  Mom-a-sos-kok-a: Garn har ett eget rövarspråk
  
  
•  Gå och fyll dina maskor med gådda maskor
  
  
•  Lita på rosa! Nya garn & gott-fynd
  
  
•  Fördomsfestival: Stackars stickare! Ve dig, virkare
  
  

Just det. Jag mår prima, bättre än på tre år. Garnprojekten bara rinner från fingrarna. Monster-rutor, Sahara i återvunnen ull/silke (garnkostnad: 65 kronor), en Hello Kitty-tröja till dottern (återvunnen bomull/akryl, garnkostnad: 25 kr), trasmattor av dotterns babykläder ... 

Ibland tror jag till och med att jag kan komma igång med att fixa ett nytt [ Billigt garn mm ] varannan vecka.

Och så drabbas jag av något så banalt som *skrivkramp*.

Universum flatgarvar: "Käka karma, bruden!"

Strax efter jag hade pruttat iväg årets första och då enda försök till ett [ Billigt garn mm ] fick jag av en nybliven prenumerant en kommentar om att hon tyckte att det var jobbigt med alla utländska beskrivningar.

Och jag slog fullkomligen slint framför tangentbordet.

Det var inget elakt, inget dumt, inget nytt.

Jag har hört samma kommentar så gott som varje vecka de senaste 25 åren. Tre mejl i veckan handlar om precis samma sak. Men just den här gången, just i år, blev jag så förbannad att jag började fila och hamra på en stridsskrift för sticktokiga och virkomaner:

"Jag är ursinnig på skolan, samhället, 'Panduro Hobby'-spöket. Eller vad det nu är för ryslig, okroppslig gestalt som får en människa att betrakta sin kreativitet som något som får plats i en mycket liten låda." 

Texten blev längre och sämre för varje försök. 

Som tur var dog min dator. Och min ilska försvann. Åtminstone de 35 senaste utkasten av den. Tack och lov. (Även om version 36 hade en subtil skärpa i en undertext av våld.)

Hur som helst, första gången jag fick höra det där påståendet om utländska beskrivningar var när jag var 12 år.

Jag hade lämnat nordvästra förorten för det stora biblioteket i stan, och där, på Qcc-hyllan, fanns en glassig, tjock bok fylld av små virkade figurer. Kaniner, nallar, små möss med förkläden, kycklingar med rosa näbbar och kattungar vars öron var så pyttiga som tre maskor på virknål 2. 

Nej, amigurumi-vänner, jag minns inte vad den heter. Men den var på engelska.

När jag lämnade fram boken vid lånedisken sa bibliotekarien – precis som mejlskrivaren – "Oj, du måste vara duktig på engelska. Det går inte att läsa utländska mönster om du inte är väldigt bra på språket."

Skitans. Jag blir rättshaveristisk bara jag tänker på det. 

Som tur var befann jag mig då fortfarande i trotsåldern (och gör det än; kissobajsåldern är också permanent), för givetvis snackade tanten goja.

Var jag bra på engelska? Tja, kanske för att vara en 12-årig svennebrud. 

Hade jag en ordlista med virktermer att titta i? Nej.

Kände jag någon jag kunde tigga en översättning ifrån? Nej. De som var bra på engelska kunde ingen "virkiska" och vice versa.

Jag fixade virkbeskrivningarna på de små kritterna ändå.

Fort gick det också, även om jag lämnade tillbaka boken alldeles för sent.

Och nu är det 2007 och var och varannan kotte ugglar och googlar på nätet. Vi som är garngalningar kan låna giga-, tera-, petabyte av gratis stickmönster och virkbeskrivningar, och *givetvis* är de flesta av dessa pysselskatter skrivna av kottar som kommunicerar på ett främmande språk.

Det finns mega-många garngalningar som hävdar samma sak som bibliotekarien och mejlskrivaren. Att det inte går att läsa utländska mönster om du inte är väldigt bra på språket de är skrivna på.

Men det är helt enkelt inte sant.

Du kan undvika beskrivningar på "kottiska" av väldigt goda anledningar: "De på svenska räcker gott för mig", "orkar inte", "har inte tid", "vill bara inte – och du kan inte tvinga mig!"

Men att skolan, samhället eller [nämn din syndabock] har lurat i dig att något är "svårt", att "bristande språkkunskaper" är en begränsning... Pyttsan! Och pilutta er! 

Du kan absolut frossa i och njuta av utländska mönster, även om du bara behärskar ett par internationella svärord och en fransk axelryckning.

Kunde jag göra det när jag var 12 kan du göra det nu, eftersom:

1. Du "läser" inte en stick- eller virkbeskrivning. Det är ingen litterär upplevelse.

2. Konsten att tolka ett virk- eller stickmönster har inget med språkkunskaper att göra. Det handlar om det som psykologerna kallar "icke-verbal begåvning". Det är alltså mer sudoku än korsord.

3. Kan du tyda en stick- eller virkbeskrivning på svenska kan du också med lite tankemöda tolka en beskrivning på ungerska. (Jag kan absolut ingen ungerska, men jag har stickat tre barnplagg ur en ungersk tidning.) Detta eftersom du kan den särskilda esperanton som just beskrivningar är skrivna på.

4. Även om du är väldigt bra på ett språk, säg tyska, betyder det inte att du kan bena ut en tysk beskrivning. "Stickiska" och "virkiska" är egna språk, med egen vokabulär och grammatik.

5. Vissa saker i beskrivningar – oavsett vilket språk de är skrivna på – går inte att riktigt förmedla i ord, förkortningar eller symboler. Det bästa sättet att tolka ett mönster är faktiskt att skissa, räkna och göra mängder av provlappar, provhälar, provspetsar, provflätor, provavmaskningar, prov...

6. Om du skulle råka feltolka något i en beskrivning (svensk eller utländsk), så vadå? Maskpolisen kommer knappast att häkta dig. Det värsta som kan hända är att du lär dig något nytt.

Okej, okej, men hur gör du då för att tolka ett mönster som är skrivet på rena ugga-buggan? Utan översättningar? Hur gör du om du inte begriper SVENSKA beskrivningar?

Det är väldigt enkelt, men inte lätt. Du är tvungen att jobba en del. Säkert är du tvungen att tänka i ... tja, en hel kvart eller två. Resten är rent maskande.

Så i kommande nummer av [ Billigt garn mm ] ...

Jajajaja, jag *vill* komma igång med varannanveckas-utskick igen!

... får du sammanlagt tre lektioner i konsten att tolka utländska stick- och virkbeskrivningar, med överskrifterna: "Använd skallen", "Fyll i luckorna" och "Sätt dig upp på sadeln och trampa", snitsigt klippta ur den allra, allra första versionen av min stridskrift.

Om jag inte skriver om den igen.

"Se mig sitta, se mig stå, se mig sticka ett å två..." Ja, ursäkta, men en tösabit kan väl få ha sin egen hejaramsa.

Som du kanske redan vet stickar och virkar jag mycket. Ofta. Mycket ofta. Helt enkelt garngosar jag så fort jag har händerna fria från världsligt strunt.

Springer jag ute på stan har jag för det mesta en kasse upphängd på handlederna, så att stickningen eller virkningen kan släppas ned i bagen på det ögonblick som SL:s kontrollanter kräver färdbevis. 

Men hemma är stickbagar bara fåniga. Eftersom jag ändå dräller med garn och projekt överallt.

Det enda problemet uppstår när någon liten, liten eld ska släckas. Kastruller ska av spisen, sonen ska ha hjälp med läxan, telefonen ringer... Ja, du vet. Vardagsrunk.

Förr i tiden höll stickerskorna och stickemännen, eller vad nu garngubbsen kallade sig,  garnkrokar i bältet eller på ett armband för att hålla nystanet på plats.

Mina garnslungor är små nätkassar, lagom för ett stort nystmaskins-nystan, och virkade i rester av 8/4-bomullsgarn på 3.5 mm-virknål. Inte för att virkgarnet eller storleken på virknålen spelar någon som helst roll.

Modellen är sådan att du kan virka den liten, stor eller mittemellan, i vad sjutton material som helst: plastremsor från gamla plastpåsar, akrylgarn, bomullsgarn, ullgarn (filta den i maskin efteråt för en riktigt läcker kasse), mattremsor...

Ja, du hajar.

Och modellen är buslätt och mycket töjig på bredden. Allt du behöver kunna är luftmaskor, fastmaskor och stolpar.

Kassen virkas som ett S med väldigt många, långa kurvor som hakar i varandra. Det liknar kanske mer en tegelstensvägg.

S:et/väggen viks dubbel, virkas ihop i sidorna och sedan samlar du ihop de sladdriga luftmaskorna vid vändningarna på kortsidorna och virkar på handtag.

Lita på rosa! Nya garn&gott-fynd på eBay/Tradera slutdatum Det blir mycket rosa bland mina auktioner på Tradera den här veckan. Inte som garn, men som packning. Jag har precis fyllt på förrådet med post- plastpåsar från min nya eBay-leverantör och de är tokigt skära. Du som vinner budgivningen på någon av mina garnauktioner får det alltså som ett rosa paket på posten. Ooooh, det blir skoj att packa! Vad kan du fynda, då? Jo, det är sommarens och sen-sommarens fynd och rester. För det första köpte jag en stor loppiskasse med fina ostickade garn med banderoll, bara för att komma åt ett rosagrått lovikkagarn som bara skriker efter att bli stjärtlapp/ värmedyna. Det betyder att du kan adoptera kornblå och himmelsblå "Hambo", 4-trådig ull, och kornblå och lysande ärtgrönt lovikkagarn från Kilafors. Malsäkrade. Men det absolut största fyndet följde med vår nyinköpta timmerstuga i Höga Kusten. Den tidigare ägarinnan Astrid, en av världens absolut snällaste människor, lämnade kvar hela fyra lådor växtfärgat ullgarn. (Astrid drev en konsthantverksbutik, och hennes handstickade tröjor är kända i hela bygden.) Hur som helst, det mesta av garnet ska bli plädar eller sjalar (jag har inte riktigt bestämt mig), men även du kan ta del av Astrids generositet och ge ett nytt hem till plommonlila, rosa-grå och aprikos/orange härvor, plus ett par växtfärgnings-böcker som jag redan hade i hyllan. Och från återvinningshörnan på Tvätterskevägen hittar du två sorters rustika bomull/lin-blandningar, och resterna av silke/akryl/ullen jag använde till min Sahara-tröja. Den sistnämnda var faktiskt från början ett fynd på Tradera. 2007-08-29 ... Var det allt? Nej, men jag har lite problem med min digitalkamera. Sonen tog nämligen med sig den halvbra på bandylägret... eftersom den tekniskt sett är hans ... (De riktigt bra är fotograf-makens, men de är överkurs för garnbilder.) Och med handdatorn går det bara att ta bilder när solljuset är perfekt. Men jag hoppas kunna erbjuda dig, antingen till den 29/8 eller den 5/9: * två nystan Mohair Lyx från Marks & Kattens * återvunnen tunn bomull/akryl i rosa (rester från Hello Kitty-tröjan) och sand-beige (som skulle ha blivit en tröja till sonen, om han inte skrikit nej). * klarröd och orange-röd tunn 2-trådig ull * mörkt olivgrönt superwash-garn (4-ply fingering, alltså tunt), som också passar till maskinstickning * klarblå shetlandsull "sport", 2-trådig. ??? Som alltid gäller: Buden börjar på 1 spänn + porto. Bjuder du högst är garnet ditt. Och pengarna jag får in går till – vad annars? – fler slakttröjor och blivande garn!

Ah, vilka underbara fördomar det finns om personer som stickar och virkar!

Tja, det är väl lite gulligt när personer försöker ge komplimanger genom att fråga om du vill sticka eller virka till dem. Ungefär som när man frågar "Kan jag få receptet?" på en middag, istället för att bara säga "Mmm, gott". 

De som yttrar det här har knappast en aning om vilket arbete en stickning eller virkning egentligen innebär.

Ninni är en av dem som hört det:

"Men om du gillar att sticka kan du väl sticka en tröja till min
dotter/moster/hund"...

I själva verket stickar jag gärna till både Gud och hela världen, men det ska
vara på MITT initiativ. Vägrar ta beställningar, och särskilt inte från folk som jag i största
allmänhet "stöter på" och inte har nån djupare relation till. Däremot kan jag
skicka sockar över landet till nät-kompisar som jag aldrig sett....

Annas replik: "Om du har råd, så absolut!" med följdrepliken: "Nu ska vi se, det blir 40 till 65 arbetstimmar à tvåhundra..."

Fördom 3: "Gör-det-själv är billigare/dyrare"

Jag har en hel del fördomar om syslöjdsfröknar, eftersom mina tre har varit riktigt snipiga drillsergeanter i vadlånga gabardinkjolar. 

Maja är ingen sådan syslöjdsfröken, men hon har råkat ut för fördomen om att den som själv gillar att sticka också automatiskt uppskattar att ha på sig andras stickade prylar: 

Susanna har hört den till leda:

"Stickar du? Jag trodde inte att du var så gammal."

Jag har letat efter åldersgränsen för att få lov att sticka men hittar den ingenstans. Vet du hur gammal man ska vara? Jag är 40 och har stickat sen jag var 7.

Det här med att det bara är tanter som stickar har jag fått höra i alla dessa år.

Och likaså Vicky:

"Stickar du? Det trodde jag bara gamla tanter gjorde".

Annas replik: "Och tänk att jag fortfarande är i trotsåldern!"

Jag vill komma igång med att ge ut [ Billigt garn mm ] varannan vecka igen, och för att ha en suck att lyckas med det behöver jag hjälp.

Första hjälpen – haha! – är en lekledare (tävlingsredaktör).

Lekledaren kommer att få ersättning i form av i återvunnet garn (yihaa!) från Tvätterskevägen, och har det förnäma uppdraget att:

* spåna fram busiga tävlingsidéer

* läsa och sammanställa tävlingsbidrag efter deadline

* utse en vinnare.

Det är alltså en fullständigt mejlbaserad liten historia, som passar dig som är garngalen, lite allmänt crazy och kan konsten att hålla koll på en mejllåda.

Jag står för tävlingspriserna (garn och sådant ur min "garnstudio"), och att packa och skicka vinsten till vinnaren.

Känner du dig manad? Släng iväg ett kort mejl till mig så fort du bara kan.

Andra hjälpen gäller garnfrågor.

Jag är hjärtligt trött på "Upprepningens hårda skola" och byter ut den mot en frågespalt, "Fråga din fyndiga garnpedagog".

~*~

Då sätter vi 3 maskor på en hjälpsticka framför arbetet och säger hej då för den här gången.

I nästa nummer lyder frågan "Mäktar du med monster-rutor?", och det blir ett parallellvirkningsprojekt som ger dina restgarn vad de tål.

För fler gratis virk- och stickbeskrivningar och spartips, se http://billigt-garn.net

Och du, du får gärna tipsa mig om bra länkar, dela med dig av schysta stick- och virktips eller fråga mig något som har med konsten att roffa åt sig billigt garn att göra.

Fråga mig absolut om hur du ska bära dig åt för att sticka och virka med återvunnet garn, restgarner, rea-garn, mysteriegarn, mattremsor, fleeceslamsor och andra bus-billiga fibrer. 

Fyll i formuläret "Fråga din fyndiga garnpedagog" på http://www.billigt-garn.net/garn-hjalp.html