|
[ Billigt garn mm ]
** 5 april
2007 **
Efter ännu en dust med stressmonstrena har
garnmostern placerat sig framför datorn för att
förmedla ...
... snåla, smarta skapartips, länkar och
beskrivningar
[förhoppningsvis!] varannan torsdag, för dig som
är
galen i garn och bara *måste* sticka och virka
Börja/sluta prenumerera? Gå till
http://www.billigt-garn.net/prenumerera.html
Red:
anna.lundevall(at)glocalnet.net
==>
Dr Stress-love eller: Hur jag slutade ängslas och
lärde "kossan" älska garnet
==>
Smycka
dig billigt med sladdgarn
==> Restgarnsidéer: Virka ett får till
pengarna du får över
==> Kär
garnlek: Säg "I love you" till din laptop
==> Upprepning i den hårda skolan, lektion nio:
De sälla jaktmarkerna
==>
Så här undviker du kris när garnen flyttar
hemifrån
==> Nästa gång: Virka mitt hemliga vapen!
Dr Stress-love eller: Hur
jag slutade ängslas och lärde "kossan" älska
garnet
|
Jag svävar som
på
mohair. Mitt tjat om maskor orsakade bara gnissel. Men
sedan sa min handläggare något som gav mig tillbaka
lusten
att skriva garnsagor.
Först sa hon: "Tack
vare dig har jag börjat sticka igen".
Och jag hoppade förskräckt till med ett "Verkligen?!"
"Jo", sa hon, "jag köpte en ..."
Ptro! Ptro! Du hänger förstås inte med. Hur
ska du
kunna göra det när jag inte har skrivit
något
på
månader?
Så här ligger det till: Som några av [ Billigt garn mm ]:s
pysselpolare listat ut -- tusen
tack för alla mejl! -- har jag och mina
asymmetriska stickningar varit lite stressade sedan sist.
En utmattningsdeprimerad med panikångest är "lite
stressad"
i samma bemärkelse som någon är "lite
gravid" eller
"lite död".
Jag = kokobello. Hjärtklappning var bara riktnumret.
Och detta på grund av så kallad arbetslivsinriktad
rehabilitering. Så kallad.
Alltså, rehabilitering för en stress-sjuk borde
rimligtvis
inte innebära *mer* press (även om det ger fler
chanser att tagga ned
med bisarra
virkningar).
Och så värst mycket "arbetsliv" berörs
inte. Snarare
arbetslöshet, eftersom kurserna som ingår
är fettfria
varianter av jobbsökande.
Jaja, jag stickar mig
gärna igenom föreläsningar,
även om jag inte har någon nytta av dem.
*Särskilt* om jag inte har någon nytta av dem.
Men på en av kurserna fick jag av andra långtidare
(-sjukskrivna och/eller -arbetslösa) höra
skräckhistorierna om
"försäkringskossan".
"Försäkringskossan", sägs det, är
en ondskefull,
byråkratisk blankett- idisslare. Dess livsuppgift är
att
förvandla vanliga mugglares myndighetskontakter till
rättshaverism. Tydligen är de vanligt
förekommande
på CSN.
Hur som helst, jag fnissade
bort monsterparanoian. Min
handläggare var inte sådan. Nej, nej. Hon var
engagerad,
vältalig, kvick, kunnig och en av få vuxna
Stockholmskvinnor
som klär i blek 80-talsdenim.
Med henne kunde jag prata maskor och ramie och ull och akrylblandad
bomull och begagnatshopping. Jag visade upp märkliga stickade
kreationer, graderade Stockholms
välgörenhetsbutiker
och skröt om fynd och berättade om hur jag
skördade garn
på torkvinden.
Och sedan sa hon något ... kossigt. Hon föreslog
en
arbetsträningsplats som "låg i linje med mina
intressen".
Du
vet hur det är: du råkar nämna
-- eller gör inget annat än att prata om -- att du gillar att sticka eller virka,
och plötsligt pucklas du på av fördomar.
"Jaha! Stickning, säger du? Ja, min mormor/farbror
sjömannen/ensamma fastern med katt/min gravida
svägerska/min
anarkofeministiska systerdotter/min polare som är
snowboardchampion/min syslöjdslärare stickade,
så jag
antar att du är en person som [fyll i valfri dumhet]."
Jösses. Till och med min hjärtklappning fick
hjärtklappning.
Jag hade verkligen försökt att förmedla min
garnentusiasm. Upplevelsen.
Upphetsningen. Utforskningen. Och så
föreslår handläggaren att jag ska
pröva på att ... jobba i affär.
Alltså, all heder åt dig som sitter i kassan och
rättar till galgar och ler åt kunder
från 8
till 16 och 17 till 23 och till och med på julafton. Jag
applåderar dig och jublar.
Jag är en vänlig kund. Inte kundvänlig.
En vecka på högstadiet pryade jag i
klädbutik. I
en timme eller två var jag “service
minded”. Resten
av tiden gömde jag mig på lagret för att
inte bli som Linda Blair i Exorcisten. En snorkig shoppare till och jag
hade gjort en 360 med skallen och spytt mintgrönt slajm
över axelvaddar, midjejackor och pösbyxor.
Att "jobba i affär" står alltså
väldigt
långt ned på min personliga önskelista,
strax under
"genomgå kvinnlig omskärelse".
Åh! Hur kunde ett litet småsnack om garn ... max
ett par
timmar, sammanlagt ... leda till ett sådant
missförstånd?
Jag mumlade. Jag teg. Jag avstyrde allt snack om
arbetsträning med ytterligare en kurs. En riktigt bra en; jag hann
knappt virka klart nätkassen (mitt hemliga vapen,
mer om den i nästa utskick).
På uppföljningen sa min handläggare:
"Tack vare dig har jag börjat sticka igen".
Och jag hoppade förskräckt till med ett "Verkligen?!"
"Jo", sa hon, "jag köpte en jättestor begagnad
tröja
för 120 kronor och tvättade och repade upp. Det var
hur
mycket garn som helst! Och man blir verkligen lugn av det ...”
Ha! Vem hade kunnat tro
det? "Försäkringskossor" är inga
monster utan människor. Människor
som sätter
läpparna mot ett nystan och viskar "Gör mig
lycklig, lycklig, lycklig!"
Inte nog med det: Hon hade rätt. Jag ska
arbetsträna på Stockholms Stadsmission. Men inte i
butik.
-----
 Tävling! Finn fem
fördomar!
Ja, det är det
här du har väntat på, eller hur?
Du
kan vinna drygt 400 gram snajdigt garn i en snygglig
blandning av fuchsia-tussig
akryl/ull och rosa bomull, en fibermix som mår
bäst av stora stickor eller jättevirknål
plus mohairborste. Rugga, rugga!
Detta fascinerande garn återvanns precis här
på
Tvätterskevägen, och väntar nu på
att bli
något fräsigt i dina händer.
Och hur kan dessa ludna härvor bli dina? Enkelt, seru, enkelt.
Fundera bara ut en
fördom som du har stött på som stick- och
virktokig. Inte en fördom om handläggare
på myndigheter, utan en fördom som gäller
dig med garntycke.
Den kan vara sann, i betydelsen att den stämmer in
på dig på pricken (för mig gäller
t ex "Stickar du?
Då får du väl mycket gjort
framför tv:n?"), eller falsk, i
bemärkelsen att den säkert gäller andra, men
inte just dig. (För mig är "Virkar du? Jag antar att huset
är fullt av gardinlängder" så
falsk den bara kan bli.)
Har du inte hört en enda förutfattad mening? Aha, du
kanske
bär på en egen liten fördom om *andra* som
stickar och
virkar?
Höfta ned en garnslig fördom (gärna med
tillägget
om huruvida den stämmer in på just dig eller inte)
och mejla
den till anna.lundevall [at]glocalnet.net med rubriken "Fordom".
(Fördom utan prickar; då fungerar mejlfiltret
bättre.)
Vinnaren dras redan nästa torsdag, den 12 april 2007,
så fundera inte
för länge.
| Smycka dig billigt med
sladdgarn |
Vad
sägs om den här fördomen: "Stickning
är oglamouröst och jordnära."
Ha!
Nä, virkar eller
stickar du smycken, örhängen, armband,
halsband, navelpiercingsberlocker i metalltråd och
pärlor? Eva
har
då ett rackarns smart återvinningstips.
Har du några
trasiga lampor uppe på vinden? Var det tjall på
adventsljusstakarna i julas? Har lillkaninen bitit sönder
sladden? Har du ett lamplager som väntar på
vårstädnings-containern? Fram med
avbitartången!
Den tunnaste och mest
slitstarka koppartråden hittar nämligen Eva i gamla
lampsladdar
(ojordade).
Och du, du som pysslar
med garn är tillräckligt smart för att fatta
att kontakten ska vara urdragen innan du börjar knipsa, eller
hur?
Örhängena
som står högst upp på min
att-göra-lista heter "Bada
Bling Bling" (gratis pdf), ur boken Not
Your Mama's Crochet .
(Har den inte;
tänker inte heller köpa den, men senast jag tittade
kostade den 90 kronor på såväl Adlibris
som
Bokus.)
| Restgarnsidéer:
Virka ett får till pengarna du får över |
Garntokiga Christin
tycks ha samma bokmärkeslista som jag.
Hon tipsar om digra
http://www.crochetpatterncentral.com/directory/animals.php
där du bland annat hittar något som står
högt upp
på fördomslistan. Nämligen det där
om att den som
älskar garn också älskar får.
Jag älskar får.
Men jag gillar inte tröjor och mössor med
fårmotiv.
Vad är grejen, egentligen? Du ser sällan
akryltröjor
mönstrade med oljeborrtorn.
Jaja, tackar du lamm kan du håva fram både ull-,
bomull- och akrylrester för att trolla fram en får-portmonnä.
Ah, en sådan perfekt motgåva till den som
julklappade
dig med badskum för tredje året på raken!
Och om du samlar på virkade
amigurumi är det lätt att att hoppa
över myntspringan på bähä:t.
| Kär garnlek:
Säg "I love you" till din laptop |
"Den
som gillar handarbete är teknikfientlig."
Haha! Den är bra. Den är riktigt bra. Du motbevisar
det genom att läsa det här.
För ett tiotal år sedan, när IT-bubblan
blåste upp sig som
värst, blev jag inkallad till ett nystartat
dotcom-företag,
eftersom jag var "något så ovanligt som en tjej som
gillade
datorer". Och dotcom:arna skulle rikta in sig
på
målgruppen kvinnor.
Det var hela affärsidén.
Jag svär! Det enda konkreta de hade att erbjuda var en "ball
mejl-adress" och, förstås, "en community".
Och
"content" riktat till kvinnor.
De blev helt paffa när jag räknade upp ett
gäng konkurrenter, sedan länge
etablerade online-sammansvärjningar för "kvinnliga"
intressen
som broderimönster till symaskiner och intarsia-stickning, och
frågade dem om vad som utmärkte just deras
målgrupp(er), utöver tillgången till
äggstockar
och internet.
De gick givetvis i putten, innan de ens dragit igång
webbplatsen,
förlåt, "portalen". Jösses, det var
verkligen
många år sedan.
Hur som helst, du som läser det här gillar
förstås
både datorer och stickning och virkning, och ett
sätt att
demonstrera din kärlek är att sticka eller virka
godsaker till burken och ett fodral till din bärbara dator.
O, här kan du spara dineros!
Ett "second skin" till en bärbar Mac kostar minst sju
lågprisskjortor, och dess enda syfte är egentligen
att
hindra att den vita ytan blir repig.
Nä, sy, sticka eller virka ett repskydd själv.
En flätstickad tröja
är precis vad din burk behöver, i design av Carolyn
Wei:
http://scarlethamster.com/knit/notebook/laptop_case.html
Ytterligare en flätstickad
burktopp, från kill-stickboken ”Knitting
with balls”.
Satchel från Knitty
är precis så mycket filtad datorväska du
behöver
(bli vild och tokig med fickor!):
http://knitty.com/ISSUEsummer05/PATTsatchel.html
Älskar du Mac? Visa
det med detta filtade kuvert:
http://homepage.mac.com/rebekahmartin/iblog/C105357540/
Slakta en t-shirt, rädda
din burk:
makezine.com/blog/archive/2006/08/make_a_tshirt_laptop_case.html
En lång rektangel,
ett band, en varmkorv. Så enkelt är det att skydda
en
bärbar dator:
http://www.evany.com/context/crafty/laptopcover.html
En flicka
behöver
även en ficka, det begriper Emily Schneider i MagKnits:
http://magknits.com/Jan07/patterns/r31.htm
Eunny är en
Mac-aholic och vill att Apple-loggan syns. Det är
överkurs,
men en beskrivning behöver inte vara krångligare
än
så här:
http://www.eunnyjang.com/knit/2005/08/im_a_messy_girl_i.html
Mer datorgotter:
Få styr på
dina sladdar med en i-snodd:
http://www.moonarts.com/blog/fp-cordcozy.htm
Ökad muskraft --
sticka ett handledsstöd för skönare surfing.
Mina
händer pallar inte vanliga datormöss, men om du
fortfarande
rullar och klickar med en datorgnagare, sticka ett eget behagligt
stöd för din bästa virknäve.
Pieknits har en
snygging (men du, ha inte musen på sidan om datorn utan mitt
framför dig, annars skriker dina axlar efter ett tag.)
http://pieknits.com/pattern4.html
Upprepning i den
hårda skolan, lektion nio:
De sälla jaktmarkerna |
En rolig fördom som
möter garnåtervinnare är att de alltid
repar upp sina
egna pryttlar, i någon sorts skön evighetsloop.
Piiip! Fel, fel, fel!
Jag repar sällan upp mina egna verk. Och än mer
sällan andras handstickade eller -virkade saker.
Det är förstås en smaksak, men jag föredrar att
göra något personligt av avdankade, kommersiella
dussinplagg.
Och dem finns det gott om, inte bara i second hand-butiker. Absolut
inte.
Jag råkar ha ett dussin
välgörenhetsshoppar på
pendelavstånd, men om du inte har det behöver du
inte hänga läpp.
Du har till och med *större*
chans att hitta bra slaktplagg billigt, eftersom du kan
hoppa över mellanledet.
Tänk efter: Var finns textilierna innan de blir ratade?
Ja, just det!
Här har du alltså sex bra ställen
att kika på, utöver
begagnatshoppar ... om du minns grundreglerna för bra
slaktobjekt:
.:
De ska böna och be om dödshjälp
(trasiga/fula/äckligt billiga).
.:
Just *du* ska känna att "Jajamensan, det här kan jag
göra något läckert av!"
.:
Ekvationen pris * kvalitet / ditt slit ska ge ett positivt resultat.
1.
Titta i din egen garderob
----------------------------
Jodå. Och nejdå, du behöver inte
sprätta dina
egna kreationer, inte så länge de älskar
dig tillbaka.
Plagg som passar dig, ger dig glada minnen eller är en nyttig,
visuell läxa i hur du ska/inte ska sticka nästa plagg
bör du absolut behålla.
Men den där H&M Logg-tröjan som maken spillde
kaffe
på, Filippa K-polon som är två
säsonger gammal,
den uschliga bokklubbs-sjalen och de där "norska" raggsockorna
du köpte på fjällstationen...
Vill du inte ha kvar dem, sprätta dem och repa upp.
Det är bättre att mocka i egen spilta innan du
sprider vidare din skit till andra instanser.
2.
Snoka i dina vänners garderober
--------------------------------------
Tala om för varenda hedersknyffel du känner att du
gör jorden och
klimatet och alla stackars textilarbetare i tredje världen en
fet
tjänst genom att återvinna garn för din
egen lyckas
skull.
Fler än du tror blir mer än (skade)glada om du tar
över deras lump.
3.
Röj på loppisar & klädbytardagar
-------------------------------------
De flesta som försöker vindsröja genom att
ställa upp ett bord på en loppmarknad
sätter tyvärr alldeles på tok för
höga priser på sina avlagda paltor. (Allt
över 10
procent av inköpspriset är för mycket.)
Resultat: Barnens urvuxna kläder förblir
osålda ... och du har chansen att storfynda.
Gå till loppisen strax före
stängnings- och städningsdags.
Då hittar du goa grejer, busbilligt.
Var beredd på att släpa hem lite mer än du
egentligen
vill ha, för du får riktigt bra priser om du
erbjuder dig
att köpa rubbet de har kvar.
4.
Bottenskrapa på Tradera
-----------------------------
Ja, inte nog med att du kan fynda garn på
nätauktionssajten Tradera
(eller
eBay).
De som tycker att loppmarknader är för mycket slit
säljer ofta sina kläder här, till riktigt
låga priser.
Leta efter stickade och virkade plagg med lågt utrop
(säg en till tre kronor) som dessutom är uselt
beskrivna. Typ "snygg
tröya i gott skick. Stl 38."
Mejla säljaren med de frågor som du behöver
ha svar på. Som vilket material det är i plagget,
vilken färg det egentligen är (bilderna kan vara
riktigt dåliga), vilket märke den har, vad portot blir.
Lägg ihop utropspriset med portot för att
få slutpriset. Är det värt utgiften?
Lägg i så fall ett bud. Inte mer. ETT bud.
Om du blir överbjuden betyder det att någon annan
hellre vill ha plagget, kanske precis som det är. Gå
då och slakta något annat.
5.
Låt garnet komma till dig
-------------------------------
Varför leta efter slaktplagg när de kan leta upp dig
istället? Flera gånger under de senaste tre
åren har jag satt upp en blänkare på
nätställen med gratis
köp&sälj-annonser, som Eniro, http://snipurl.com/annonsera.
Så här:
Stickade plagg
sökes (även trasiga)
Har du stickade
tröjor/koftor eller annat liggande i garderoben som du vill
bli av med? Skänk dem till mig! Jag tar emot handstickade
eller fabriksstickade kläder för
återvinning - även trasiga. (Betalar porto,
så klart.) Helst ull-/bomullsblandningar.
Om det fungerar? Absolut! Jo, det
fungerar tyvärr inte så att folk faktiskt
skänker bort hela garderoben till mig, men de är ofta
villiga att sälja blivande garn väldigt,
väldigt billigt.
När de först tar kontakt per epost (telefon tar
på tok för lång tid), svarar jag med ett
mejl där jag talar om vad jag är ute efter. Som hela sömmar, max 70
procent akryl, helst inget handstickat, gärna svart.
Jag förklarar också det bästa
sättet att skicka stickade plagg (inslaget i plast, mycket
tejp -- tejpa även frimärkena) och vad portot
för skrymmande brev i olika viktklasser blir.
Och sedan frågar jag om
och hur mycket de vill ha betalt.
Om priset (inklusive porto) är för högt,
säger jag bara tack,
men nej tack, och: "Om din tröja är i
så gott skick är det bäst att du
försöker sälja den i en second
hand-affär istället för att jag
sprättar upp den."
Om priset är alldeles lagom, som 127 kronor för fem
stickade tröjor (en tia per plagg plus porto), girerar jag
över stålarna på studs.
6.
Postorder-rea
--------------------
Knussligt sett har postorderföretagen inga slaktplagg. De
säljer sprillans nya kläder, och varför
skulle du
sprätta upp sådana?
För att de är
tokfula, så klart!
Varje säsong ångrar postorderföretagen
vissa kreationer, och dessa slumpas bort till sanslöst
låga priser, betydligt lägre än butikernas
reapriser.
Mitt favoritställe är Josefssons/Ellos
postorder-outlet Catalog.se.
Har
du något favoritställe för blivande garn?
I nästa lektion i Upprepningens hårda skola
gör vi en Lasse Brandeby (i Let's dance) och tar reda
på varför "En dansar bättre än
två. Eller tre."
| Så
här undviker du kris när garnen flyttar
hemifrån |
Den mest förekommande
epostfrågan sedan förra utskicket av [ Billigt garn
mm ] har varit "Varför
skriver du inte, bitch?!"
Nej, vänta. Det var en dagboksanteckning, inte en
mejlfråga.
De vanligaste frågorna är: "Hur kan du skiljas från
dina garn?" Och "Hur
väljer du
vilka garn du ska rensa bort?"
Hm. Jodå, trots att jag inte har orkat skriva några
garnsagor har jag ändå lyckats sålla bort
några sköna nystan och härvor på
Tradera. (Du hittar dem på http://www.tradera.com/auktioner/billigt_garn.)
Och det är faktiskt rätt enkelt att sortera ut och
auktionera bort garnöverflöd.
Det är till och med enklare om du är så
tokstressad att du
köper massor av nytt garn för att varva ned och
trösta dig själv.
För ... hur ska du annars få plats med alla nystan?
Jag har
hört talas om sådana där
superstickare, väldisciplinerade virkare som kör en garnfasta,
som inte köper några nya nystan
förrän alla garner de har hemma är
slutpysslade.
Är du en av dem?
All heder åt dig. Jag
applåderar dig och jublar.
Jag kan inte kväva min längtan efter nya garn och
idéer. Jag försöker inte ens.
De flesta dagar i
veckan har jag alldeles
precis lagom
för mycket garn i fräsiga
färger och frasiga material, precis vad jag behöver
för att förverkliga mina infall det
närmaste året.
Sedan är det de där dagarna då jag faller
för pasmornas pockande och skaffar ännu fler nystan
och
härvor, i än mer underbara färger och med
fräckare struktur. Och då, ja, då
måste jag adoptera bort några garn. För
att över huvud taget få plats.
Så, om akut platsbrist är motiveringen till att
rensa
bort garn, hur
väljer du då vilka garner som ska flyga ur korgen?
Det är
också enkelt.
När dina garn lyssnar säger du
förstås till dem att du älskar dem precis
lika mycket, fast på olika sätt.
Men både du och jag vet att det inte är sant. Vissa
garn älskar du mer än andra.
För min egen del älskar jag de garn jag arbetar med
betydligt mer än de som blivit över från
redan färdiga projekt.
Jag dyrkar framtida idéer, och blivande garn jag precis
köpt, betydligt mer än härvor jag
återvann för ett halvår sedan. (Med vissa
undantag -- jag har nystan från 1995 och 2000 som fortfarande
väntar på den rätta idén.)
Garn
jag avskyr ger jag bort till fritids. Eller
slänger, om de är riktigt uschliga.
Garn som jag fortfarande har varma -- om än inte heta --
känslor för, adopterar jag hellre bort till en
stickoman eller virkvärsting som kan ta väl hand om
dem.
Därför gillar jag att anlita Tradera
som
adoptionskonsult.
Inte nog med att nätauktionssajten gör det
väldigt lätt att hitta
bra hem till garnen (och få in lite pengar till
garnkassan), den gör också
skilsmässan mindre brutal. Det finns nämligen en
inbyggd betänketid.
För att auktionera bort något måste du ta
ett okej digitalt foto (helst i indirekt solljus), väga,
mäta, skriva
en bra beskrivning och sedan ladda upp rubbet.
Och även om du kör från mallar där
du bara klipper och klistrar tar det en dag eller två. Det
är bra det. Fram till dess att
någon har lagt första budet har du chans att
ångra dig.
O, om du bara visste vilka
härliga härvor som har legat färdigfotade
och färdiglistade när jag plötsligt,
särskilt mitt i natten, kommer på värsta
snilleblixten och börjar lägga upp ett nytt projekt
med just det garn jag dagen innan hade tänkt att outsourca ...
Just nu är jag fullkomligt besatt av
grå, djuplila, limegröna och chockrosa toner i lin,
bomull, silke, ull och viskos, så det är helt, helt
säkert att du
kan erbjuda dessa raringar ett nytt och gott hem:
11
april: Du som har hängt
med i
mitt masksvammel ett tag vet att jag tokälskar Filpunto
Basket, där grundfärgen är spunnen runt en
olikfärgad bouclékärna. Och var
får jag tag i det billigt? Garntjänst,
så klart. Blå är min personliga
favoritfärg, och om du gillar gult+grönt
och två
nyanser av grått kan du passa på att
fynda italienskt mode nu.
Akryl gillar jag, och det som turkiska Himalaya klämmer ur sig
är helt okej. Inte lika bra som det vinröda
tweedgarnet i min Donkey Kong-tröja: det har hållit
sig fint och fräscht i åtta år.
Men de tunna, mjuka garnerna i babyblått
och ljusgult
duger. Särskilt till dockkläder.
Och om vi ska prata om budget, varför inte göra en
melodiradioövergång till Marks&Kattens
lättpysslade bomull/akryl-blandning "Budget 103" i ljusblått
och korall?
Du vet förstås vid det här laget att jag
föredrar återvunna garn framför nya nystan,
så min absoluta favorit är det auberginelila bomull/akryl-garnet
som i sitt tidigare liv var en herrtröja med sprucken
nederkant.
Herrtröjor är också ursprunget till det ljust och mörkt
jeansblå ullgarnen. Det är lite
småsträvt, och jag är insnöad
på att
använda just den här sortens garn, i just de
här färgerna, till att filta prylar. Det ljusa
använder jag som "sömmar" på det
mörka. Oj, vad snyggt!
Snyggt till solbrännan är också det ljusblå bandgarnet med
kopparfärgad nylontråd lindat runt. Mmm.
Och om du bor i Stockholm kan du fynda ett gulvitt bandgarn i samma
kvalitet i form av en slakttröja. Jag såg en
igår onsdag på Stadsmissionen på
Skånegatan. Rusa!
18 april:
Mer akrylgarn
från Himalaya, nu i mellangrov
kakaobrun och gammelrosa,
och tunn och lite "papprig" brun-beige-röd.
Och längtar du till sommaren lika mycket som jag är
du säkert sugen på att slicka i dig lite "Sorbetto"
från Idéna, ett knöggligt
bomull/polyamid-garn i ombréfärgerna gul, orange och blå.
Några toksköna ullgarn
hittar du också den här onsdagen. Det isigt blå
shetlandsullgarnet som matchar solbrännan
perfekt, det mer klassiska kamelfärgade
och den mer udda mellanblå
och fullständigt tidlösa naturvita. Samtliga
från slaktbänken på
Tvätterskevägen.
De två andra garnerna ville egentligen dottern ha. Men hon
har redan garderoben full av tråd, så det kan hon
glömma. (Och nu har sonen börjat sticka
också!) Det är ett intensivt ljungrosa,
mjukt och tunt lammullsgarn
med polyamid.
Plus ett (1) nystan av Sirdars "Fizz",
ett
härligt knasigt effektgarn
med tussar av fransar och olikfärgade band. Väldigt
läckert. I små mängder.
Ja, dessa garn får du gärna gosa med hemma hos dig.
Mer osäkert är det med det mullvadsbruna
ullbandgarnet, den krämiga alpackablandningen, den plommonlila
ullen, det svartsilvriga bandgarnet, det blåombré
bomull/akryl-blandningen...
Vi får väl se.
~ * ~
Om
fru redaktör och generalskan garngalning inte får
ytterligare ett stressåterfall kommer nästa [
Billigt garn mm ] om två torsdagar.
Vi
får väl se.
Då
får du lära dig att virka det hemliga vapen
som
gör att jag kan sticka även när jag
hjälper minstingen med Alfons-spelet, bränner
middagen på spisen och fyller i blankett efter blankett efter
blankett.
>>
Nu stickar vi andra framstycket likadant fast åt motsatt
håll och önskar att solen skiner utan att bleka
våra nystan.
Detta
nyhetsbrev är (c) 2007 Anna Lundevall, och du får
mer
än gärna vidarebefordra det till en pysselpolare,
så
länge du inte jiddrar med innehållet.
Ålrajti?
För fler
gratis virk- och stickbeskrivningar och spartips, se http://billigt-garn.net.
>> Och du: kom
ihåg att mejla dina pysseltips och -länkar, va?
|