[ Billigt garn mm ]

==> "Strejk!" En snyftare om tröjors tragik

==> Daim-grönt? Nej, det är gör-det-själv-randigt garn

==> Restgarnsidéer: Vantar till bilburen ungdom

==> Så här tar du mudden av (på?) sladdriga halsringningar

==> Upprepning i den hårda skolan, lektion sex: Bättre begagnat

==> Maskor på burk! Att tv-sticka är väl ingen sport...

==> Efterlysningar: Strikken-snits och kon-kunskap

==> Nästa gång: Höfta till en Harry

"Strejk!" En snyftare om tröjors tragik

Strejk! Stor stickstrejk!

Fiberförhandlingarna har strandat. Handarbetaren har lagt ned stickor och nålar i en anti-maskningsaktion.

Inte en strumpa, grytlapp eller virkad ruta lämnar dessa händer -- trots de desperata ropen på hjälp -- tills uppdragsgivaren har gett med sig.

Visst härvar jag upprepat garn och leker med garnbilder i Scrapbook Max och Picasa. Den senare är alldeles tokbra och tokgratis och har den tokiga sloganen:



Men jag stickar inte. Virkar inte. Inte alls. Inte tills jag fått

* total underkastelse! *

en ursäkt, en liten en räcker fint. Är det för mycket begärt att hoppas att mina kära små knoddar kan

* dyrka mig! *

visa en aning uppskattning? Då och då? Ett vänligt ord eller kanske

* en hyllningssång och ett altare! *

en uppmuntrande kram eller puff?

Till dess tänker jag inte sticka eller virka en maska, inte hjälpa till med fingerpåtade ormar eller tova några ullbollar i torktumlaren. Jag vägrar.

Det hela började på morgonen, en gruffig, grusig, sömnlös morgon. Eller nä, en 45 minuter hade jag allt nannat kudden.

Dottern låg och gottade sig åt morgontecknat i soffan, och i hennes tuschpennetatuerade händer skymtade jag något bekant.

"Å nej!" tänkte jag. "Å nej, nejnejnejnejnej!"

Knappt två timmar efter att jag knipsat av den sista tråden låg dottern och kramade om sin nya tjocktröja.

"Å nej!" tänkte jag. "Å nej, 

är bland annat sådant mina kära små

* osnutna slynglar! *

barn har ratat, plus sådant garn där småstumparna hamnar i min nya fåtöljpläd... och de långa härvorna på auktion.

Ja. Jo. Sant: Jag är en sådan nörd att jag *tillverkar* stumpar och restgarn för att göra en restgarnspläd. 

Och att garnen dansar hulahula på nätauktion innebär att det är du som lägger det högsta budet på onsdag kväll som vinner budgivningen och köper garnet.

Jag föredrar att auktionera ut mina utrensade restgarn istället för att
säg, annonsera dem på köp- och säljmarknaden på Eniro (där du annonserar gratis ). På nätauktioner är det du, köparen, som
bestämmer priset, inte säljaren.

Jösses, om jag försökte sätta en prislapp på mina garn skulle det bli
helt omöjligt känslomässigt trassligt: "Få se, det här återvann jag på väg hem från Uppsala, när jag var så lycklig att jag studsade över hela T-Centralen... Det är värt... två miljoner och femtio öre!"

Nä, utropspriset är lägsta möjliga, en spänn. Sedan bestämmer du hur mycket du vill ge för...

18 oktober: ett ljuvligt knallrosa 3-trådigt ullgarn (från en maläten Gudrun Sjödén-tröja),  lila-rosa mohair, mustigt grå-lila garn i shetlandsull, rester av reagarn i form av svart Bear, rosa Wendy Cotton och härvat Sirdar-garn + beskrivningar på sovlamm, Bengt Östes fisketröja och en Tre Kronor-tröja.

25 oktober: ett härligt fluffigt, stretchigt elastan-garn i pastelligt orange och lila (från en Sisley-tröja), orange akryl/bomull med läckra vita duttar och strån (en fd Kaffe-modell), ett tunt, tunt, fluffigt vitt ullgarn, det lila bomull/akryl-garnet som blev över, ett jadegrönt garn i samma kvalitet, grått och vitt garn i något som är ull (och möjligtvis lite syntet), tre delbara dragkedjor och en stuvbit i guldpaljett-tyg.

---------------------------------------------------------------------

Helena stickar barntröjor på samma sätt som jag. Nej, inte i smyg, utan sömlöst:

"Barntröjor lägger jag upp både fram-och bakstycke och stickar på rundsticka, då slipper jag sidsömmarna upp till ärmarna. 

Ärmarna stickar jag på strumpstickor, så slipper jag sömmarna där också. Folk tittar underligt på mig när jag stickar med strumpstickor på t-banan, de kanske är rädda att jag ska sticka dem?? De tittar mindre när jag stickar på rundsticka..."

... och hon är också sugen på att flamfärga garn. Vem blir inte hungrig och suktande av att titta på exempelvis Ullas underbara garnlek? 

Mina färgkok ligger i karantän, sedan många år tillbaka. Året efter  Batman-tröjan försökte jag flamfärga bomullsgarn på batikvis, med hårt knutna snören runt pistagefärgade härvor och en tvätt med Daimgrönt (som enligt min dotter inte alls är limegrönt utan mer vattenmelongrönt). 

Något gjorde jag fel. Tvättmaskinen hakade upp sig och spydde ut helvetisk vattenånga i två timmar, eftersom jag var tvungen att fixa barnvakt innan jag vågade skålla mig i tvättstugan. 
 
Det tog ytterligare två timmar att röja upp och undvika grannarnas ilskna lappar i porten. 

Du som har tid och plats (och tillräckligt förstående familj eller bostadsrättsförening) att våga flamfärga ditt ullgarn själv kan leta efter inspiration och instruktioner här:

Ysoldas blogg.

Streed and Yos självrandiga garn-kurs.

Monika vet hur ränderna ska planeras och placeras.

Och det vet Ginabeana också, även om du får vandra ned en bit i hennes stickblogg.

Och så Eunny, förstås, Eunny med den vackra sjalen som stått uppskriven på min att göra-lista i evigheters evigheter.

Steg 1. Mät den ideala muddbredden. Om du redan har stickat en resår i nederkanten har du halva inne... jobbet färdigt, menar jag. (Om inte behöver du nu sticka en bred provresår. Det är värt besväret, jag lovar.)

Släpa fram mottagaren till tröjan. Om det är du själv som ska ha tröjan har du tur, annars får du muta eller använda en lämplig ombudsknopp.

Spänn resårkanten (nederkanten på din tröja, eller din provresår) runt pannan, och fäst med säkerhetsnålar vid den bredd där resåren lätt kan dras ned över öron och näsa, utan att vara för stor och sladdrig. 

Ta av resåren, och räkna ut hur många maskor som markeringen har tingat till en bekväm halsresår. Det här är minsta möjliga maskantal för din halsresår.

Steg 2. Pricka ut var du ska plocka upp maskor eller sy fast halsresåren.

(Jag föredrar att sticka halsresåren separat och virka fast den, dubbel, i efterhand -- den blir mycket töjigare och stabilare då.)

Det gör du genom att mäta runt halsringningen (antingen med måttbandet eller genom att successivt vika för hand och på känsla) och fästa säkerhetsnålar eller markeringstrådar först vid hälften av halsringningsmåttet, sedan halva det måttet (fjärdedelar) ... och så vidare tills du har delat in halsringningen i lika stora (fast små) segment. 

Säg att du har delat in halsringningen i sexton delar och att din ideala halsmudd är 84 maskor. Då ska du plocka upp/sy fast 5 maskor i varje sextondel + fyra extra maskor som du helst fördelar på halsringningens raksträckor (84 = 16x5+4).

Metod två, för halsringningar som gärna får ligga en bit från halsen, men ändå se snygga ut.

Steg 1. Mät med måttbandet hur stor omkretsen av halsringningen är.

Steg 2. Mät masktätheten på din provresår (eller nederresåren av din färdigstickade tröja) i neutralt läge. Alltså inte sträckt. Möjligtvis en aning.

Steg 3. Räkna! Resårmudden ska vara 2/3 av halsringningens omkrets.

Exempel: Om halsringningens omkrets är 65 cm ska den outtänjda muddresårens bredd/omkrets vara 43,33 cm. 

Om 28 m i 1 r, 1 a-resår = 10 cm innebär det att du ska plocka upp eller sticka och sy fast en halsmudd på 122 m. (43,33x2,8 m = 121.324, avrundat uppåt till närmaste jämna tal för att resåren ska gå jämnt upp). Kontrollera att maskantalet inte är mindre än att det går ned över öronen, enligt Metod Numero Uno.

Snygga v-minskningar fixar du också på syslöjdsvis, men Pannan-förenklat.

Vad du kan göra är att ta en bit rutat papper, ett helt vanligt rutat papper, och klippa en remsa som är så hög som du vill att halsmudden ska vara. Säg 3 cm = 6 stycken rutor.

Sedan viker du tröjan (framstycket) vertikalt på mitten, så att halsringningen är ett halvt V.

Lägg den rutade remsan mot halsringningen och klipp bort det hörn som sticker ut över tröjviket -- du vill ha en linje som förlänger det vertikala vecket rätt upp. Och klipp inte i tröjan.

Sedan tar du din rutremsa med avklippt hörn och använder den för att beräkna hur många maskor du behöver minska (eller öka, beroende på hur du stickar den) per sida i själva v:et.

Säg att du behöver 9 varv för att få dina 3 cm. Och att din masktäthet på bredden -- uttänjd! eftersom den längsta delen av mudden är sträckt när den stickas från/sys fast mot halsringningen -- är 20 m = 10 cm. 

Du klippte bort 1,5 cm, så på var sida om v:et behöver du minska 3 maskor i var sida, fördelat på 9 varv (2x1,5 = 3).

Snedkantat special! En tv-stick-vänlig halsringning får du om du stickar en snedremsa (till exempel genom att öka en maska i början, och minska en i slutet, av vartannat varv), istället för en vanlig resårmudd. En lagom lång snedremsa är 3/4 av halsringningens omkrets.

Puh! Isch, vad uträknad jag känner mig. 

Det betyder att vi tar de andra maskmattefrågorna senare: 

* Maskmatte för noviser. (Tusen tack, Jill! Förmodligen hittar jag på något fräsigare än barntröjor.)

* Hur du räknar ut ärmhål och ärmkupor. (Jubel till dig Jorun, det är buskul!)

* Dechiffrera stick- och virkbeskrivningar så att du kan använda återvunnet garn istället för dyra köpegarn. (Tack, Amanda!)

Upprepning i den hårda skolan, lektion sex: Bättre begagnat

Roliga timmen, roliga timmen! Har du någon aning om varför återvunnet garn är värsta himlans mycket bästast än nytt köpegarn? Läs argumenten på: http://www.billigt-garn.net/repa-upp-atervinn-fordelar-garn.html

Maskor på burk! Att tv-sticka är väl ingen sport...

[Billigt garn mm]-läsaren är inte den som smiter ifrån tv-licensen i 16 år. Titta hit om ni behöver en ny minister!

Åh, så härligt du har det i tv-soffan! Varför inte sticka en tv-tröja med en testbild?

I många år låtsades jag att det var mitt jobb att sticka framför tv:n.

Egentligen var det att var det tröska igenom hyllmeter av videoband och skriva krystade krönikor om lottodragningar, Scooby Doo och Ricki Lakes Elvis-imitatörer, men attans vad jag stickade och sprättade för att palla tjugo timmar av "Taken".

Och fortfarande planerar jag mitt garnschema efter vad som står i tv-tablån, och hyr dvd:er utifrån vad jag tänker sticka. 

Även om jag satte dvd-servicen som idag kallas Lovefilm (inga förseningsavgifter och gratis de första veckorna) i karantän när jag började likna en blek, uppsvälld igel som kravlat sig upp på land.

Jaja. Nog om mig. Över till dig.

Men först: stick-tv på burken! Datorn, alltså! Både Lena och Lotta tipsar om Youtube-filmen för garngalningar, The Last Knit.

Nu äntligen över till dig. 

Maria har två garntv-favoriter: sport, för då "kan jag vara social och
hålla min man sällskap, men behöver inte titta så noga utan kan
koncentrera mig på att räkna maskor och varv", och Judging Amy på TV4 Plus:

"Det är ett avsnitt varje vardag så det blir minst en timmes virkning om dagen, dessutom kan man följa serien med ett halvt öga utan att missa så mycket... Och så är det ju en av karaktärerna som stickar, förstås!"

En annan sportälskare är Mariana:

'Jag älskar fotbollslördag när jag kan sitta med min stickning i fred i soffan och det är helt "legitimt"! En bonus på det hela är att min man tror att jag hänger med i matcherna och han hoppas nog att jag kanske en vacker dag skall bli intresserad. Men mitt intresse ligger i maskorna i stället!

Eva tittar inte på sporten. Hon lyssnar istället. (Och tittar på garnet och mönstret.)

"Sitter gärna och lyssnar, gärna talböcker (hittat en massa på nätet gratis) eller sportradion eller P1. Man lär sej alltid något. Men vid tv är det mest nyheter, svenska serier m.m. 

Jag har börjat sticka spetsmönster på engelska så bäst blir en talbok (just nu Stieg Larssons Flickan som leker med elden)."

Agneta lyssnar. På tv:n.

"Helt klart bäst med engelskspråkiga program så att man kan lyssna under tiden man stickar och samtidigt träna sig på sin knackiga engelska. Helst inte amerikanska program för de bräker för mycket, hihi."

Julia får gärna sköta fjärrkontrollerna hemma i min sticksoffa:

"Jag tänker rösta på amerikanska deckare typ CSI, Navy CIS osv. De är inte lika bra som engelska, men i gengäld kan man hänga med i handlingen utan att se varje nanosekund och mycket av händelserna kan man följa med i med hjälp av lyssnande. Dessutom är det spännande och ett litet mord piggar alltid upp. Man kan dessutom känna sig som Miss Marple (även min stora  idol) när man räknar ut vem som är mördaren innan polisen..."

Likaså Jorun:

"Alias och CSI. Blir det för läskigt kan man alltid börja detaljstudera beskrivningen eller göra någon liten spetsdekor. Eftersom det för det mesta bara är lagom spännande går slätstickningen snabbt och jämnt framåt.

Ska man göra riktigt krånglig mönsterstickning kan man med fördel titta på femmilen på skidor eller något annat lågintensivt."

Och Carin har ett tv-tips jag, tro't eller ej, aldrig någonsin testat tidigare. Wow. Eller rättare sagt, en sömnlös natt har jag virkat till den internationella varianten på CNN:

Jag brukar undvika att sticka och se på tv samtidigt - eftersom upprepningsfrekvensen blir för stor. Men det finns ett återkommande programinslag som är perfekt för vilket handarbete som helst, och där man kan koncentrera sig helt och fullt på stickningen, och ändå ta del av informationen från tv (som bara behöver avlyssnas och inte ses):

Väderprognosen - särskilt femdygnsvarianten. Anledningarna till varför programmet är så extra stickvänligt är:

1. Vi vet hur Sverigekartan ser ut (låt blicken njuta av det framväxande handarbetet i stället)
2. Vi vet var vi bor (visst är stickorna vackra?)
3. vi vet att prognosen sällan stämmer (själva handrörelsen är så avslappnande)
4. det är roligare att sticka än att se sånt man redan sett förut (jag sa ju det)
5. man kan zappa mellan kanalerna - alltid finns det väl nån kanal som visar väderprognosen (utländska duger också) så kan man förlänga sticknöjet... "jag ska bara se på vädret, raring"

Och vinnaren i utlottningen är... med en övertydlig vink till mitt favorit-sprättar-program CSI (originalet i Las Vegas):

Och nästa tävling? Ja, den kanske också handlar om tv-soffan. Eller Sacco-säcken. Eller utedasset. Eller det stimmiga köket på 40-årsfesten.

Vilken är din älsklingspysselplats? Är det en särskild stol? Ett särskilt rum? Bussen? Fredagskön på Systemet? Ett stickkafé med dina pysselpolare? Och varför?

Min favoritplats är helt klart andra människors kök, antingen det är fest eller inte. 

Jag älskar att tjuvlyssna, konversera och titta på andra som arbetar; själv är jag usel på matlagning. Och om kökssnacket skulle bli jobbigt och klistrigt intimt låtsas jag att jag absolut måste titta ned på mitt handarbete och glider in i garnbubblan. 

I mitt eget kök är det inte skoj eller pysselvänligt. Det är trångt. Läxplats. Arbetsplats. Och... kök! Mina kära små

* osnutna slynglar! *

barn kräver av någon märklig anledning service på just den platsen. Hej, jag lagar *saker*! Sådant som frysar, torktumlare och byxbakar. Inte käk. Be pappa istället.

Vilken är är din favoritpysselplats? Mejla till anna.lundevall[at] glocalnet.net med "rum för garn" i rubriken och du kan vinna tre ganska tunna härvor återvunnet vitt garn i en strukturspunnen bomullsblandning. Hälften matt bomull, hälften glansig syntet av en sort jag inte blir klok på.

Och dessutom två bra, begagnade garnfilmer på dvd för lustfyllt maskande i tv-soffan: Dödens Lustgård (Morden i Midsomer) och Pappas lilla flicka (Kommissarie Lynley), som en gång i tiden följt med Expressen och Tara.

Deadline: 25 oktober 2006.

Efterlysningar: Strikken-snits och kon-kunskap

VA! Blir det ett nästa [Billigt garn mm]?! Jodå. En överhoppad vecka gör ingen stickstrejk. Och snart, snart har jag lärt mig att svara på epost. (Bara 46 kvar i obesvarat-högen.)

>> Nu letar vi upp upp en trubbig tapisserinål för en snygg finish, och funderar på om Harry-mössan ska vara renrakad eller ha hästsvans.

Detta nyhetsbrev är (c) 2006 Anna Lundevall, och du får mer än gärna vidarebefordra det till en pysselpolare, så länge du inte jiddrar med innehållet. Ålrajti? För fler gratis virk- och stickbeskrivningar ochspartips, se http://billigt-garn.net.


>> Och du: kom ihåg att mejla dina pysseltips och -länkar, va?